Horses of Iceland har skickat oss en klart hästanpassad julsaga med en väldigt isländsk touch. Vi har fritt översatt den från engelska.
Giljagaur var på dåligt humör. I flera hundra år hade han kunnat ägna sig åt sin vana att gömma sig i diken och sen smyga in i lador för att stjäla hinkar med komjölk. Sen kunde han dricka och njuta av den gräddiga ytan utan att någon märkte det.
Men tiderna har förändrats. Numera hittar man sällan några hinkar i ladorna och bönderna mjölkar oftast med maskin eller till och med – ve och fasa – med ett automatiskt mjölkningssystem. Det allra värsta var att hans favoritgård, Vogafjós, hade blivit till ett populärt café där besökarna kunde titta på korna genom ett stort fönster.
Det var med andra ord helt uteslutet för Giljagaur att smyga runt utan att synas. Giljagaur var ju storvuxen, faktiskt den största av alla de tretton julnissarna. Han var väldigt förtjust i barn och hade inga problem med att barn var i närheten. Vuxna däremot, dem gillade han inte alls! De brukade jaga ut honom ur ladorna ifall de kom på honom.
Efter en sömnlös natt inne i sin grotta i Dimmuborgir klev Giljagaur upp i gryningen och klättrade upp för en backe för att spana ut över de lavafält han kallade ”hemma”. Djupt försjunken i tankar betraktade han hur vintersolens första strålar kastade sitt gyllene sken över det snötäckta landskapet. En bit bort såg han en traktor som körde en hösilagebal till ett fält. Plötsligt kom en flock hästar springande. Flocken var stor och Giljagaur tyckte till och med att han såg några föl som sprang omkring och lekte. Där och då fick han en briljant idé! Hade stona fortfarande mjölk? Just då sprang fölen till sina mammor och började dia.
Giljagaur kände sig helt exalterad. Rastlöst väntade han på att bonden skulle bli klar med att ta bort plasten från hösilagebalen och ge sig av. Giljagaur sprang in i grottan där hans mamma Grýla kokade gröt och letade klumpigt runt i köket tills han fann vad han sökte: En gammal mjölktunnna! Han skyndade osmidigt in i skafferiet och där grabbade han tag i en råglimpa invirad i en diskhandduk. Burkar flög från hyllorna av bara farten.
– Varför har du så bråttom, frågade mamma Grýla irriterat.
– Jag ska skaffa stomjölk, skrek Giljaugur samtidigt som han gav sig av. Snabbt som blixten sprang han genom Dimmurborgir och närmade sig hästhagen så kvickt hans långa ben kunde bära honom. När han närmade sig saktade han ner och kravlade över stängslet.
Hästflocken stod lugnt och åt vid hösilagebalen. Ett sto och hennes föl stod en bit ifrån den övriga flocken. Giljagaur närmade sig dem långsamt. Stoet och fölet studerade den ovårdade varelsen som faktiskt påminde om ett troll. De funderade på om de skulle fly just när Giljagaur visade dem brödet. De accepterade brödet och tillät att han klappade dem på halsen. Fölet nafsade lite i Giljagaurs ylletröja och han började skratta. Allt var jättekul till dess stoet började förstå vad planen med mjölkkannan var. Hon var inte road.
– Kom nu, lockade Giljagaur och klappade henne på rumpan. Du kan väl hjälpa en stackars gammal tomtenisse? Jag behöver bara få lite mjölskum.
Stoet ömkade Giljagaur och stod helt still när han med klumpiga fingrar försökte mjölka henne. Han hade ju aldrig någonsin behövt mjölka korna. Till slut blev stoet irriterat, fnös och stampade med bakbenet. Giljagaur kom plötsligt på hur han skulle göra och mjölken rann ner I kannan.
När kannan var kvartsfull tackade Giljagaur stoet och fölet och gav dem resterna av brödet. Sen drack han girigt den ljumma mjölken och spillde lite i skägget. Han slickade rent sitt skägg och smaskade av bara den. Stomjölken var så god och söt, ja faktiskt sötare än komjölk. Lycklig sprang han tillbaka till grottan och lovade sig själv att han skulle besöka hästarna minst en gång till innan nästa jul.
Enligt sägnen är de 13 tomtenissarna, eller Jólasveinar som de heter på isländska, avkommor till den hemska Grýla som äter barn och hennes slappa make Leppalúdi som inte duger till något.
Vid jul kom nissarna intill byn för att stjäla mat och terrorisera barnen. Nuförtiden lämnar de även presenter i barnens skor under tretton nätter innan jul.
I mer än tio år har de isländska nissarna välkomnat besöktare till sitt hem i Dimmuborgirs lavafält nära Myvatn på norra Island varje dag mellan den 1 och 24 december. Mer information kan du hitta på www.visitmyvatn.is
Och här kan du läsa om en annan julnisses äventyr, nämligen Stelben som stal en häst:
https://www.horsesoficeland.is/community/stories/stiff-leggy-steals-a-horse/1012
