Sitsen som verktyg för ökat samspel och prestation! Intervju med Anna Stenbeck.

När Beatrice von Bodungen berättade om den hjälp både hon och Hördur fått av Anna Stenbeck så ville vi veta mer. Vi tog kontakt med Anna och fick en pratstund om sits, sadlar och vertikal balanserad ridning.

Anna började rida islandshäst när hon var 10 år, för över trettio år sedan. Hon har själv tävlat på landslagsnivå som både youngrider och senior. Hon har bland annat varit Svensk Mästare i Tölt T1 med Orri från Mörtö. Hon driver sitt eget företag Equianna och utgår från Svedala i södra Skåne. Tidigare har Anna både jobbat med undervisning av ekipage men även inridning och vidareutbildning av islandshästar. Nu är företaget inriktat på undervisning av ekipage där mycket fokus ligger på sits och kroppskontroll i kombination med gångartsridning. Men Anna hjälper även ryttare med andra hästraser. Andra benet i företaget är behandling av hästar där Anna framförallt använder sig av osteopati och akupunktur. 

  – Redan som ung satt jag snett och har fått jobba jättemycket med min kropp, berättar Anna. Som tur var så var jag sned i motsatt håll mot de flesta hästarna jag red. Jag hade min tyngdpunkt till vänster och de flesta hästar har sin tyngdpunkt till höger. Det vi ofta upplever som att höger bogen vill åka ut och att hästen blir lägre på höger sidan och har svårt att använda sitt vänstra bakben. 

  – Hästarna blev mer harmoniska och lugna när jag red dem, men jag förstod inte varför. 

 Anna har tränat för många duktiga instruktörer som till exmpel Johanna Elgholm och  Ia Lindholm som är duktiga på sits och inverkan. Men hon hade svårt att fokusera både på sitsen och hästen när hon red, det blev lite antingen eller.

  – Jag kunde ”producera” en sits, men den blev sällan både avspänd och effektiv. 

Jag sökte mer verktyg till att bli bättre och i januari 2017 arrangerade jag i en kurs i VBR med Lena Gunnarsson.

  – Kursen blev en ögonöppnare för mig, förklarar Anna. Lena höll en teoretisk föreläsning där mycket i sitsen handlade om matte och fysik. Mycket av föreläsningen hade också stöd av vetenskaplig forskning. Nu förstod Anna mer varför hon upplevde vissa problem och hur viktigt det är med rätt förutsättningar. 

-Det är lätt att känna sig dålig och tappa självförtroendet när man tränar och tränar men känner att man stampar på samma ställe. 

Nu förstod Anna bäckenformens betydelse, bäckenet måste få stöd av sadeln. Och att man som ryttare måste få stöd framåt, bakåt och åt sidan för att kunna koppla på den djupa bålmuskulaturen.

  – Några har en bäckenform som gör att de passar i de flesta sadlar medan de flesta, speciellt kvinnor, har något de kämpar med i sadeln. Det är svårt att ha kroppskontroll om man inte får rätt stöd. 

   – Jag har själv ett mycket kort bäcken mellan sittbenen och pubisbenet, men också brett mellan sittbenen. Jag behöver en kort sadel med bred sittyta för sittbenen, säger Anna för att illustrera hur man bör tänka. Sen har jag även relativt smala höfter vilket är en lite svår kombo och där utbytet av sadlar inte är så stort. 

Anna försöker sprida sin kunskap och har tesen att man ”inte alltid behöver träna mer, utan att det också är viktigt med rätt förutsättningar”. Men ja, självklart behöver man träna men på rätt saker! Stödet i sadeln ska finnas där annars blir det lätt att man spänner och kniper sig fast. Viktigt är att det är bäckenet som behöver stöd och att man inte förlitar sig på stora knästöd och bakvalv. 

“Vi måste sitta så att vi gör det så enkelt för hästen som möjligt”

  – Om ryttaren har rätt förutsättningar så får han eller hon också ut mer av sin träning och hästen presterar bättre. 

  – Vi ska inte glömma att livet sätter sig i kroppen, säger Anna, vi har inte samma kropp vid 50 som vi hade när vi var 20. Detsamma gäller hästarna. Jag jobbar med många olika typer av oliksidighet där unga och äldre brukar skilja sig en del. Livet och skador, till exempel avramlingar sätter sig i kroppen. Ibland är det inte bara hästen som behöver hjälp med kroppen utan även ryttaren. 

 Anna förklarar att vi måste sitta så att det gör det så enkelt för hästen som möjligt. För att hästen ska kunna utföra det vi ber den om måste vi vara en så centrerad som möjligt och bära oss själva. Bära oss själva gör vi när bäckenet är neutralt och den djupa bålmuskulaturen slår på. 

   – Känslan ska vara att om hästen försvinner så ska du landa på fötterna. 

  – Vi tror ofta att vi säger en sak till hästen men samtidigt säger vår kropp något annat. Hästarna vill väl men förstår inte alltid de olika signalerna som kommer samtidigt. 

“I början kan det ta emot att rätta till sitsen”

Hur hästarna reagerar på flera samtidiga signaler är olika från individ till individ. En del försöker lösa problemet och gör så gott de kan, andra springer och vissa stänger av. Anna menar att ryttaren måste vara beredd på att rannsaka sig själv och inte propsa på att det alltid är hästen som ska leverera mer. 

  – I början kan det ta emot att rätta till sitsen. Men jag försöker uppmuntra mina elever att fokusera på sig själva så brukar hästen många gånger göra det vi vill. 

Ett sätt att börja känna att man börjar få en mer stabil och centrerad sits är att springiga hästar blir lugnare medan den långsammare hästen blir piggare, ju mindre man gör. Hästen börjar få rätt förutsättningar att göra det vi vill och det känns ofta lättare och roligare. 

Här berömmer Anna det svenska hopplandslaget som arbetat mycket med ryttarnas sitsar och kroppskontroll och nu skördar stora internationella framgångar.

  – Även islandshästryttare som tävlar får en stor fördel med en bra sits. Idag är många duktiga och har många väldigt bra hästar, en bra sits kan göra den där lilla skillnaden som krävs. 

När det gäller Hördur så har Beatrice och Anna jobbat med att hålla honom engagerad på lätta hjälper så att tävlingarna inte ska bli för jobbiga för honom och att han ska orka gå längre sträckor utan att han tappar energi. 

  – Vår sport är ganska så tuff, menar Anna. Att till exempel gå i långsamt tempo tölt är oerhört jobbigt för hästen. 

Till skillnad från dressyrtävlingar, där man går i och ur det jobbiga, så ska våra hästar gå exakt likadant under långa sträckor. Det ställer stora krav på att hålla det enkelt och så energieffektivt som möjligt. Tar hästen ut sig för mycket uppstår lätt skador. 

En bra egenskap som ryttare, funderar Anna, är att vara nyfiken och vilja bli bättre, att våga gå utanför sin comfortzone. 

Sitsanalys av ett nytt ekipage

När Anna gör en sitsoptimering, eller analys av sitsen, kan det antingen ske avsuttet eller till häst eller i en kombination. Analysen blir bäst om den både sker avsuttet och till häst för att förstå vad som är vad. Ibland är det ryttaren som påverkar hästen mer och ibland tvärtom. Avsuttet får ryttaren sätta sig på en sadelbock för att göra ett bäckenavtryck samt att Anna gör olika tester för att hitta eventuella asymmetrier. Här använder Anna också en jacka med kryss på ryggen som gör det tydligare att se ev problem. 

Till häst får ryttaren rida på både rakt och böjt spår i olika gångarter. 

  – Lättridning är ett av de svåraste momenten att vara liksidig i, och på grund av det ett sätt att se om ryttaren har ett starkare ben, vilket är vanligt. 

 – Tips är att känna att du har jämnt tryck i stigbyglarna och försök tänka att du startar ngt före på det benet som du gärna använder mindre. Känn in skillnaden i hästen. 

I analysen utgår Anna från det som är viktigast, att ryttarens bröstkorg ska vara i mitten. Hur kommer man då till en centrerad bröstkorg, undrar vi?

  – Ganska ofta är det skuldrorna som ställer till det, svarar Anna, en skuldra faller framåt och drar med sig bröstkorgen åt samma håll. En högerhänt använder sin högra hand mest och det gör att den högra bröstmuskeln på framsidan blir kortare och stabilitet på baksidan av skulderbladet ofta är bristfällig. Ryttaren kommer då påverka hästen genom att ha sin tyngdpunkt till höger. Detta är även vanligt när vi svänger. Vi hamnar lätt på utsidan då vi gärna tittar dit vi ska och då ofta viker oss i sidan. Då hamnar tyngdpunkte utåt och det blir svårare att svänga. 

– Pröva att ha blicken på ytter öra, knip lätt med ditt yttre skulderblad och känn att du öppnar upp lite i bröstkorgen på innersidan. Oftast krävs inte mer för att svänga.

“Sträck upp armen till en lätt stretch”

Har du svårt att öppna upp bröstkorgen på ngn sida? Sträck armen rakt upp så det blir en lätt stretch. Pröva igen.

 Sitt bästa jag för dagen

Skador och smärta kan ibland vara en orsak till att det är svårt att centrera bröstkorgen och många har problem med en höft. Om till exempel höger höft drar ihop sig så skjuter man ofta både höft och bröstkorg åt vänster. Det kan ibland vara orsakat av att man ridit mycket i en sadel som inte ger tillräckligt stöd för sittbenen. 

   – Efter att ha sett ryttaren rida gäller det att hitta en eller två saker som gör att ryttaren blir sitt bästa jag för dagen. För många saker blir förvirrande. Efter hand kan man gå vidare och ryttaren kan också börja fokusera mer på hästen.

  – Tillgänglighet av bröstkorgens båda sidor ger möjlighet till att jobba med tyngdpunkten på ett bra sätt och att ha möjligheten till att centrera sig. Man ska lika lätt kunna flytta bröstkorgen i sidled till höger och vänster. Pröva gärna framför spegeln! 

Knep för att komma tillrätta med sadelproblem

Självklart tittar Anna också på hur ryttaren sitter i sin sadel och hur bäckenet får stöd. Ryttaren får rulla framåt, bakåt och i sidled. Hur faller ryttarens ben i sadeln?

  – De vanligaste problemen är att ryttaren ibland sitter för brett för sin höftled, inte får stöd fram för pubis eller baktill för sittbenen. Ibland en sak ibland en kombination av problemen. 

Det finns många trix för att komma tillrätta med en del av sadelproblemen. 

Ett är att se till att man har stigläder som inte stör. De t-stigläder vi ofta använder när vi rider islandshäst är bra om man har smalare höfter. Har vi dubbla läder är en idé att dra ner spännet mot stigbygeln istället för att ha det högre upp. Spännet kan ibland vara orsaken till att man får ont i ljumskarna. 

  – Ofta sitter stigläderkrampan för långt fram och sätter då ryttaren i stolsits så fort de tar stigbyglarna. Kan man sätta ett litet stopp i början på krampan och flytta bak stiglädret hjälper det ofta en hel del. 

Behöver man mycket stöd är det en idé att sätta stiglädren innanför kåpan och vill man ha lite mindre stöd så har man dem på utsidan. 

– Lena Gunnarsson har tagit fram ytterligare ett hjälpmedel, en så kallad seat corrector, som man fäster ovanpå sadeln. Correctorn ger möjlighet till att padda kring ryttarens kropp så att han eller hon får stöd. Det kan vara ett alternativ om sadeln passar hästen men inte ryttaren. I den kan man padda i olika fickor för tex extra stöd för pubis eller sittbenen eller en kombo. Perfekt investering även för den som rider på ridskola och inte kan välja sin sadel. 

 Ryttare och häst – en hehetsbild

Ett signum för Anna, som vi märker när vi talar med henne, är att hon är hungrig på kunskap och att hon vill lära sig mer och mer. Anna märkte att inte bara ryttarna behövde hjälp utan även hästarna. 

  – Jag utbildade mig till hästterapeut på SHU som står för Skandinavisk Hästterapeututbildning.

Att vara hästterapeut blev en bra kombination med att utbilda ryttare. Anna kan hjälpa båda som ingår i ekipaget.  

  – Vad är hästen, vad är sadeln och vad är ryttaren? Min kunskap ger mig en helhetsbild. Jag kan också se om jag kan hjälpa hästen muskulärt eller om jag ska föreslå veterinär.

Kluriga ekipage kan ta tid och i vissa fall upptäcker Anna att problem inte går att lösa. Då får man stötta och peppa. 

Förutom att träna till häst vill Anna också gärna peppa till att träna sin kropp utan häst. Det finns idag många som jobbar specifikt med ryttartröning men även tex yoga och pilates är bra träning. Vill man dessutom prestera på hög nivå är den egna träningen viktig för att orka prestera under flera dagar och vara mentalt stark. Här ligger verkligen Beatrice i framkant och jag hoppas det inspirerar många andra. 

 Enkla saker i vardagen som gör att man blir mer liksidig är tex att mocka och sopa från båda håll. 

  – Tidigare när jag tävlade mycket fick man bekräftelse genom sina resultat men bekräftelsen av att kunna hjälpa någon annan att nå sina mål oavsett om det är tävling på hög nivå eller att kunna göra skillnad för ett  ekipage att vara mer samspelta är otroligt roligt och tillfredställande! Jag känner att jag hittat mitt kall och jag ska fortsätta jobba för att bli ännu bättre för fullärd blir man aldrig!