Springa fritt utan ryttare är nyttigt och roligt för hästarna. Filmat av Anette Alsterå
För Malin Jacobsson som driver Stall Drivkraft på gården Åsen utanför Ulricehamn har islandshästen varit det självklara valet sedan hon slutade gymnasiet. Direkt efter examen började hon arbeta på en gård med att leda turer, hade barn i grupper på ridskola och tog hand om inackorderingshästar. Att sedan fortsätta och göra det till sitt yrke var en självklarhet. “Det kändes naturligt, vad skulle jag annars göra?” säger Malin.
Malins gård Åsen ligger en några kilometer in i skogen ca 20 minuter utanför Ulricehamn i Västra Götalands län. Hit kom Malin 2010 för att starta sin verksamhet, som fick namnet Stall Drivkraft. Gården ligger vackert med stora ytor runt omkring, där Malin allt eftersom har utvecklat dem utifrån sina egna och hästarnas behov.
Foto: Elisabeth Alvenby
En tanke väcktes på Island.
Idén med att motionera hästarna genom att valla dem i en ränna föddes när Malin 2014 började arbeta hos Daniel Jónsson på Island. Där motionerade man större grupper av hästar genom att ta ut dem i flock och valla dem framåt med t ex bil. När Malin sedan kom hem så föddes tanken att skapa en egen ränna på gården och det är därför Ishestnews idag är på besök för att se hur det fungerar och vilka tankar som ligger bakom. Malins ränna är ca 1 km lång, men den går att variera så att man beroende på behov kan erbjuda hästarna mer eller mindre klättring och den justeras enkelt genom ett antal grindar utplacerade på strategiska ställen som beror på hur naturen kring hagarna ändras.
Malin berättar om sin resa som hästtränare och hur hon slutligen landat i konceptet hon erbjuder nu. Hon är utbildad unghästtränare och Ridlärare I och i början av karriären låg fokus på ridning och relativt intensiv utbildning av hästarna, många gånger utifrån de förväntningar kunderna hade på hennes träning. Allt eftersom åren gått och livets förutsättningar förändrats så har även Malins inställning till hästarnas träning förändrats och tagit en lite annan riktning. Det koncept som Malin nu erbjuder är ett resultat av många års erfarenhet och funderingar kring vad som fungerar bra både för hennes eget liv och för hästarnas utveckling.
Variationen bygger starka hästar med eget driv framåt.
En häst som lämnas på träning hos Malin idag rids 1-2 gånger per vecka och går sedan i rännan ca 3 gånger i veckan. Nu kan man ju tro att träningen kanske inte går lika fort fram som om man huvudsakligen fokuserar på uppsutten träning, men Malin ser stora fördelar med att varva ridningen med vallning i rännan. Man måste förstå att även hästar måste få smälta det de lär sig när man rider dem. En häst som till exempel är under töltsättning och rids ett par gånger i veckan med fokus på tölten, mår väldigt bra av att få röra sig tillsammans flocken utan ryttare, säger Malin. Den bygger sin kropp utefter sina egna förutsättningar, den bygger samspelet med flocken och med ryttaren som vallar och den får med sig ett naturligt driv framåt som är till stor nytta för övrig träning.
Hon är noga med att skola in hästarna i både hur det fungerar att bli vallad i rännan och i att vara hästen som blir riden och vallar de andra. Många hästar tar tillfället i akt och drar iväg i full fart i början, men de lär sig allt eftersom vilket tempo som förväntas av dem och Malin tar även hjälp av sin sambo som kör framför flocken för att agera broms så det inte går för fort. Rännan har väldigt stor betydelse för Malin genom åren och hon poängterar att den nog haft mer betydelse för henne än hon först förstått. Många hästar har passerat rännan genom åren, även Óskar från Lindeberg har fått använda den.
“Att hitta ett jämnt arbetstempo är målet. Då blir man nöjd och lycklig själv i kropp och själ”, säger Malin.
Naturen är ryttarens bästa vän.
Malin använder rännan dagligen och inte bara till att valla hästarna i flock. Den fungerar även utmärkt för att ta första ridturen ute med en unghäst och för längre uppsuttna travpass för de äldre hästarna. För Malin är rännan centrum för både hennes egen och hästarnas utveckling och hon har planer på att expandera den för att få ännu bättre möjligheter till varierad träning. Hon har många kunder som återkommande lämnar sina hästar just för att de ska få möjligheten att vallas i rännan. Hästarna bygger kondition, muskler och förbättrar sin kroppsuppfattning på de varierade underlagen utan att behöva tänka på en ryttares signaler från ryggen och de får dessutom göra det i mindre flock vilket även lär dem att bete sig som en bra flockmedlem gentemot andra hästar.
Foto: Linnea Andersson
I närheten av gården finns det en sjö, där Malin passar på att rida i vattnet för att ge hästarna lite mer motstånd genom vattenträning. Malins filosofi genomsyras av att använda det man har runt omkring sig. Man behöver inte nödvändigtvis ha dyra ridhus eller anlagda ovalbanor för att ge hästarna de bästa förutsättningarna, de allra bästa möjligheterna finns ofta i närmiljön. Det gäller bara att vara kreativ och använda dem på bästa sätt.
Hästar är i grund och botten inte byggda för att ridas, säger Malin. Därför är det vår skyldighet att se till att de får den tid och träning de behöver för att klara av det på bästa möjliga sätt. Det gäller framför allt unga hästar vars kroppar fortfarande växer, men det gäller även äldre hästar inte minst om de vilat, haft föl eller inte är igång. Tid, tålamod och att anpassa arbetet efter varje individ, säger Malin. Det är vi skyldiga att ge våra hästar.
“Rännan ska upplevas!”
Efter att vi pratat en lång stund meddelar Malin att rännan måste upplevas, så undertecknad fick låna både hjälm och Von från Storegården för en guidad tur. Redan från start kändes det verkligen att hästarna tycker det är ett trivsamt ställe att vara på, öronen framåt och eget driv i stegen skvallrar om att de minsann vet precis hur man gör i rännan. Efter ett varv i den övre delen av rännan så svängde vi ner mot den del Malin framöver vill utveckla och fick se hennes vision på plats. När vi vände tillbaka så tog vi vägen genom klätterdelen av rännan för att komma tillbaka upp mot gården. Rännans naturliga variation med höjdskillnader, svängar och lutningar bjuder hästarna på olika utmaningar och även om vi bara skrittade runt, så kände man hur de använde hela sin kropp för att ta sig fram. Och visst hade Malin rätt. Rännan ska upplevas!
Text: Jenny Werneholm
