Vår gästbloggare Johanna Wingstrand är 26 år och bor på Backome Islandshästar utanför Falkenberg. I förra veckan deltog hon med flera hästar på Falsterbo Horse Show och har delat med sig av sin upplevelse till oss på IsHestNews.
För första gången på flera år skulle Islandshästarna åter igen få inta dressyrarenan på Falsterbo horse show. Under onsdag och torsdag kväll tävlades det i fyrgång, femgång, tölt, showpass och champagnetölt. Känslan av att rida in på en sådan arena kan bara beskrivas med ett stort WOW. Fullsatta läktare och jubel välkomnade ryttarna in på arenan och stämningen höll i sig från början till slut. Det kändes som att islandshästarna var ett väldigt uppskattat inslag bland publiken, hos så väl de som var insatta i vår sport och hos dem som inte var det. Falsterbo lovade dessutom att detta kommer att bli ett stående inslag, så nu hoppas vi att vi får se Islandshästarna på Falsterbo Horse show i många år framöver.
Jag hade denna veckan med mig tre hästar. Fagra från Backome, Atlas fra Hvoli samt min gamla trotjänare Herkules fra Pegasus. Fagra är endast 6 år i år och är precis i starten av sin tävlingskarriär, men hon tog det hela med ro och inledde onsdagen med att ta ett silver i tölt. Under hela finalen klappade publiken med och man kunde inte låta bli att le från början till slut. Fagra dansade runt i arenaan med öronen framåt och jag var mest en lycklig passagerare på min fantastiska häst. Som om inte det var nog tog hon hem segern i fyrgång på torsdagen, och det var verkligen något extra. Vi fick rosett, plakat, en fint segertäcke, blommor med mera och jag måste säga att det nästan var samma känsla som att vinna ett SM. Stödet från publiken och stämningen inne i arenan var otrolig, och det ärarvarvet, till tonerna av ”Spectrum” med Florence and the Machine, är något jag sent kommer glömma.
Efter fyrgången var det dags för show. Jag fick chansen att återvända till arenorna med min kära gamla vän Herkules i Champagne Challenge show. Tävlingen gick ut på att så fort som möjligt tölta med ett glas champagne i handen, självklart utan att spilla. Inte så enkelt som det kanske låter, och min kavaj fick skickas på kemtvätt dagen efter. Det var jämt in i det sista men efter mycket spänning och skratt stod det klart att jag, tillsammans med Helena Krogen, stod som det vinnande laget. Jag ska dock erkänna att tävlingen kanske inte utfördes helt korrekt då speakern snabbt upptäckte att lagen red med champagnen i munnen snarare än i glasen. Dock ska det tilläggas att det andra laget fuskade först, så det var bara för oss att hänga på. Mycket stod ju på spel.
Båda kvällarna avslutades med showpass, där två lag om tre tävlade mot varandra i pass. Man skulle så snabbt som möjligt rida genom arenan och lagets 3 bästa tider slogs ihop för att få ett medelvärde. Atlas uppskattade inte riktigt arenan, ljudet och stämningen lika mycket som jag gjorde, men med lite bomull i öronen fick vi till vårt löp och vårt lag kom på en hedrade andra plats.
Sammanfattningsvis var detta ett otroligt välordnat arrangemang. Det betyder otroligt mycket för Islandshästarna att få vara en del av Sveriges största hästfest. Att vi får visa upp oss på samma arenor som de största stjärnorna inom dressyr och hoppning och att vi behandlas lika. Bara en sådan sak som att vi fick likadana segertäcken som de andra disciplinerna skapade en delaktighet som var väldigt härlig att känna. Det ger oss också chansen att visa upp våra fantastiska ras för hela Sverige på ett sätt där alla kan lära sig och förstå. Jag hoppas verkligen att Islandshästarna får komma tillbaka nästa år, och många år efter det.
