Gårdsresa 2014 – när drömmen blir sann

 

Hveravellir  Foto: Änges Kristina Lundén
Hveravellir  Foto: Änges Kristina Lundén

Ishestnews har fått ta del av Änges Kristina Lundéns underbara skildring från en gårdsresa till Island 2014. Tack Kristina!

 

Mina förväntningarna var höga inför årets resa med uppLEVA. Flera av mina ”drömgårdar” var med på det fantastiska programmet som innehöll besök på både norra och södra Island, clinic med Ridmästaren Thórarinn Eymundsson samt den obligatoriska shoppingen i Reykjavik. Jag skulle också få träffa mitt nyinköpta ungsto för första gången IRL så att säga, ett köp som är ett resultat av tidigare resor med uppLEVA till såväl nya spännande som gamla anrika avelsgårdar på Island.

Måndag 15 september

Tidig morgon och kära återseenden på Arlanda, planet lyfter 08.00. För min del är det fjärde året jag åker med Britas gäng och det är flera med mig som återkommer år efter år. Vår ständige chaufför Gudbjörg Ragna hämtar upp oss i värsta off-roadbussen, något vi var tacksamma för vid färden från norr till söder på fredagen då vi tog vägen (?) över Kjölur. Första stopp är vid nybildade klubben Spretturs (https://is-is.facebook.com/pages/Hestamannaf%C3%A9lagi%C3%B0- Sprettur/131062657065316) fantastiska nybyggda ridhus i Kopavogur strax utanför Reykjavik som är Islands största. Det mäter 70 x 28 m och kan avdelas i tre separata ridhallar där verksamhet kan pågå parallellt. Här siktar man på Landsmot 2018 eller kanske redan 2016. (Vi vet nu att 2016 års Landsmót skall gå på anrika Hòlar på norra Island.) På Spretturs anläggning finns 5 ovalbanor, två ridhus och stallplatser för ca:5000 hästar. Klubben Sprettur är ihopslagen av två klubbar och har ca 1000 medlemmar. För 300 kr i månaden får medlemmarna fritt disponera ridhuset under terminerna, på sommaren kör man ridskola. Efter en lunchbuffé på Salladsbaren bättrar vi på Islands BNP med shopping på Hestar og Menn, Top Reiter, Lifland, North 66 och Alafoss ull innan vi styr kosan norrut upp till Borgarnes för incheckning på fina Hotel Hamar.

Sen tar vi plats i bussen igen och kör upp till Ferjukot där min Litla Jörp väntar. Heida Dis Fjeldstedt med man och mycket ung son tar emot och jag får äntligen träffa min nyinköpta häst. Vi får även se hennes mamma Litla Löpp, en 4-årig bror e. Aldur frá Brautarholti och två systrar, en treåring e. Brjann frá Blesastödum och en ettåring e. Konsert frá Korpu. Litla Jörp är efter världens högst bedömda avelshingst tillika segrare i A-flokk vid årets Landsmót, Spuni frá Vesturkot. Mamman Litla Löpp frá Nyjabae kommer ur en stolinje från Nyjabae där vi bl a hittar en mormor med hederspremie för sina avkommor. Nyjabae är en gammal legendarisk avelsgård och de hästarvi kanske bäst känner till därifrån är hingsten Randver frá Nyjabae som fanns i Sverige ett tag, samt en av de mest spännande hingstarna idag på Island, Adall frá Nyjabae. Litla Jörps morfar är hederspremierade Huginn frá Haga, en fantastisk passhäst med 10 för spirit. Litla Jörp motsvarar mina förväntningar och det ska bli så kul att se hur hon artar sig i framtiden.

Middag på hotellet och sen i säng, imorgon styr vi kosan norrut. Somnar lycklig med en liten blöt och brun tvååring på näthinnan.

Min Litla Jörp frá Ferjukót  Foto: Änges Kristina Lundén
Min Litla Jörp frá Ferjukót Foto: Änges Kristina Lundén

 

Tisdag 16 september

Isólfur Lindal välkomnar oss till den helt nybyggda anläggningen Sindrastadir i Laekjamot. Sindrastadir är namngivet efter en fantastisk häst, Sindri frá Leysingjastödum II, som dog endast 8 år gammal och nu ligger begravd bakom stallet.
Här erbjuder man fullständig service runt islandshästen. Gården har varit i familjens ägo i 200 år och den nya anläggningen drivs av Isólfur med familj, hans syster med familj samt deras föräldrar. Det finns även en skotsk kompanjon som har investerat. Isólfur imponeras av alla dessa människor, Islänningar såväl som utlänningar, som nu investerar igen – ”alla dessa pengar – och alla gör det av kärlek till den lilla isländska hästen” säger han. Här finns goda förutsättningar för uppfödning då man har ca 1000ha bete uppe i fjällen där unghästarna går från juni till oktober. Fördelarna med fjällvistelse överväger riskerna, hästarna blir självständiga när de är på fjället och när de kommer till träning är de vana att tänka – hur ska jag lösa den här uppgiften? De lär sig att det finns en ledare och att hitta sin plats i rangordningen. Det brukar vara ca 800 hästar uppe på fjället under sommaren.

Isólfur Lindal i rehabavdelningen  Foto: Änges Kristina Lundén
Isólfur Lindal i rehabavdelningen Foto: Änges Kristina Lundén

Isólfur har jobbat en del med Lotta Witt Hegardt och använder sig av hennes modell när det kommer till unghästträning. Man hantera inte fölen mer än nödvändigt utan först vid två års ålder börjar socialiseringen. Hästarna mognar tidigare nu med bättre uppfödningsmetoder samt medveten avel anser Isólfur, på Sindristadir visar man nu 4 åriga ston och får in dem i I-klass. ”Blodslinjer är en sak säger Isólfur, men att kombinera två högklassiga individer ger störst säkerhet”. En avelsbedömning säger inte allt, ett sto bedömt till 7.19 kan ge enbart förstaklasshästar. BLUP är ett hjälpmedel men används sparsamt i avelsarbetet. Att vi i år använt Spuni frá Vesturkot är inte främst för hans höga BLUP utan för att han är en fantastisk häst säger Isólfur. På Sindristadir finns 20 avelsston varav 16 st I-klass.

Helt nybyggd anläggning som tagits i bruk 2014 Foto: Änges Kristina Lundén
Helt nybyggd anläggning som tagits i bruk 2014
Foto: Änges Kristina Lundén

 

Isólfur reser runt i både USA och Europa och håller kurser. På Sindristadir siktar man på världsklasstandard på sin kursverksamhet, man skräddarsyr utbildningar och clinics för grupper och privatpersoner. I stallet finns bra verksamhetshästar i alla utbildningsstadier – man måste lära sig på en läromästare säger Isólfur – det är meningslöst att försöka lära sig själv och samtidigt lära hästen något. Man skall sätta upp mål och delmål och belöna hästen hela vägen.
Sindrastadir erbjuder ett komplett rehabcenter för häst med vattenbad, infraljusvärme och vibrationsgolv. För ryttarna finns ett gym, vi är professionella idrottsmän som behöver vara i god

fysisk form säger Isólfur, men glöm inte bort den mentala biten, det är mycket viktigt med god mental balans när du arbetar med hästarna. Det finns fyra tränare på gården och man har samarbete med tre veterinärer, (två islänningar och en tysk) runt rehabhästarna.
www.sindrastadir.is).

Clinic med Tóti Eymundsson i Saudarkroki

Toto med dotter Thorgunnur Foto: Änges Kristina Lundén
Tóti med dotter Thorgunnur
Foto: Änges Kristina Lundén
Toto och Thorgunnur gav en clinic i ridhuset, dock med för lite fart enligt Thorgunnur. Foto: Yvonne Benzian/Ishestnews.se
Toto och Thorgunnur gav en clinic i ridhuset, dock med för lite fart och för mycket snirklar tyckte Thorgunnur.
Foto: Yvonne Benzian/Ishestnews.se

 

Toti är i Sverige regelbundet och håller kurs och det visar sig att flera i vårt resesällskap rider regelbundet för honom. Han delar generöst med sig av sin bakgrund som ryttare, en karriär som började tidigt då han växte upp på gården Saurbaer granne med Vindheimamelar. Toti tog sin första ridkurs för Joi Vakri, när han fyllde 11 år ville han börja tävla och då fick han lov att börja använda sadel och hjälm. Det är tradition på Island att när ett barn fyller ett år får det ett sto i gåva, som 12- åring red han in sitt sto ́s första avkomma och på den vägen är det. Han har jobbat som ridlärare på Hólar sen 2001, idag på halvtid för att få tid till sina egna hästar.

Beträffande avel säger Toti att det är viktigt att komma ihåg att det tar sååå lång tid att få se resultat, det krävs att man är mycket klok, har tur eller mycket pengar för att skynda på processen. Det är avgörande för framgång att stoet är tillräckligt bra. Bra hingstar finns det gott om, de är lite starkare och klarar sig bättre än ston på riktigt tuffa tävlingar som t ex Landsmót. Tidigare fick man bättre betalt för en tävlingshäst som är hingst men nu börjar priserna komma kapp på valacker.

I ALLT umgänge med den unga hästen tränar du den, om du så bara går i hagen och fotar så lär du den hur den ska bete sig i umgänget med människor.

Thorarinn med hingsten Thoralfur frá Prestsbae, i hans ådror flyter blod från två av Islands, idag, mest meriterade avelsston, Thoka frá Holum och Alfadis frá Selfossi Foto: Änges Kristina Lundén
Thorarinn med hingsten Thoralfur frá Prestsbae, i hans ådror flyter blod från två av Islands, idag, mest meriterade avelsston, Thoka frá Holum och Alfadis frá Selfossi
Foto: Änges Kristina Lundén

Vatnsleysa www.vatnsleysa.is

Ett kärt återseende är Glampi som 26 år gammal tar emot oss still going strong. Han är tyvärr steril sen 4 år tillbaka men hans gener förs vidare framförallt av hans döttrar som visat sig ge mycket bra avkommor. I hagen träffar vi en annan 26-åring, ett färgväxlarsto som har inte mindre än 18 avkommor. Man fylls av vördnad av dessa fantastiska kloka och värdiga mammor som vi får stifta bekantskap med i fölhagen. Ståpäls får vi när hingsten Sindri (e.Glampi u.Silja) visas riden.

GammmaltSto1
Två gamla mammor på Vatsnleysa Foto: Änges Kristina Lundén

GammaltSto2

Onsdag 17 september

Den här dagen bjöd på inte mindre än fem nya bekantskaper. Litla-Brekka www.litlabrekka.is

Björg www.bjorg1.is, Skrida www.skrida.is, Bringa och Litli-Gardur/Argerdi www.litli-gardur.is

Familjen på Litla-Brekka Foto: Yvonne Benzian/Ishestnews.se
Familjen på Litla-Brekka
Foto: Yvonne Benzian/Ishestnews.se

Fantastiska människor hängivna sina fantastiska hästar. Generöst delar de med sig av sina tankar och ideér om avel, träning och hästhållning. Av alla underbara hästar vi fick se denna dag var det två som etsade sig fast på min näthinna. Thórdis frá Björgum, ett svart 7-årigt sto e. Moli frá Skridu (e.Glampi) och u.Thóra frá Björgum. Lisa Lantz Cronquist från Norrtälje som fanns med i resesällskapet provred Thórdis och där sa det klick vid första ritten. Lisa köpte stoet och har nu åkt till Island och jobbar som tränare på Björg. Hon kommer att tävla sin fina Thórdis på Island under våren innan de kommer hem till Sverige.

Lisa med sin fina Thórdis Foto: Änges Kristina Lundén
Lisa med sin fina Thórdis
Foto: Änges Kristina Lundén

Mest spektakulär var stoet Mirra frá Litli-Gardur e.Glymur frá Argerdi (e.Kraftur frá Bringu) och deras stamsto Vaenting fra Asi I, här snackar vi ståpäls. Vid vårt besök på Bringa fick vi för övrigt reda på att Krafturs mamma fick tvillingföl två gånger – lite kuriosa.

Mirra frá Litli-Gardur Foto. Litli-Gardurs hemsida
Mirra frá Litli-Gardur Foto. Litli-Gardurs hemsida

Nu åker vi hemåt fullmatade med våfflor, munkar, surhaj, kleina ,brennivin,

choklad mm…

Torsdag 18 september

Hästen blir som den behandlas – visdomsord på väggen i stallet på Hléskógar Foto: Änges Kristina Lundén
Hästen blir som den behandlas – visdomsord på väggen i stallet på Hléskógar
Foto: Änges Kristina Lundén

Ännu en dag i norr fylld av gårdsbesök. Vi börjar uppe i Hléskógar (www.hestanet.net) norr om Akureyri hos svenska Sandra Marin och hennes man Ragnar Stefánsson.
Här möts vi av second breakfast – ett bord fyllt med det lokala ölet Kaldi samt torkad fisk. Sandra berättar om hur tuffa vintrarna är norr om Akureyri med massor av snö. Med vindskydd, bra foder och vatten rider hästarna ut snöstormarna som kan vara dagar i sträck. Kyla är inget problem, sämre är det med blåsväder och regn. I år kvalade det egenuppfödda stoet Stikla till Landsmót där hon fick fina 8.70 för ridegenskaper och 8.46 totalt. Stikla är e. Smari frá Skagaströnd och u. Þruma frá Hvítárbakka 1, ett mycket bra avelssto som ger förstklassiga avkommor oavsett hingst säger Sandra. Stikla ägs av Sandra tillsammans med Yvonne Benzian, Göteborg som fanns med i resesällskapet.

Stikla och Thorvaldur Árni Thorvaldsson Foto: Yvonne Benzian/Ishestnews.se
Stikla och Thorvaldur Árni Thorvaldsson på Landsmót 2014
Foto: Yvonne Benzian/Ishestnews.se

 

Sjarmi
Sjarmi frá Hleskogum Foto: Änges Kristina Lundén

Hind frá Efri-Mýrum (också en egen uppfödning) fick i år en fin I-klass bedömning med 8,35 för ridegenskaper och 8.15 totalt. Hind är e.Kvistur frá Skagaströnd. I ridhuset visas en vacker silversvart hingst Sjarmi frá Hléskógum (e.Glymur frá Innri-Skeljabrekku ue: Smári frá Skagaströnd) som skall tränas för visning 2015. Sandra och Raggi använder sig av Skagaströndslinjen i möjligaste mån.

Foto: Änges Kristina Lundén
Foto: Änges Kristina Lundén

Samsstadir i Akureyri

Här kombinerar Elva och Höskuldur Jonsson sin träningsverksamhet med veterinärklinik då Elva är veterinär. Hon har station för häst och smådjursklinik och är även distriktsveterinär. Elva berättar om en injektion man ger hästarna på Island som tar såväl inälvsparasiter som pälsätare och annan utvärtes ohyra. Vi har hört om detta preparat på några av de gårdar vi varit på men inget vi känner till hemifrån. Jag frågar Elva hur vanligt fång och kolik är på Island, men det förekommer sällan enligt henne.

Efri-Raudalaekur (www.efriraudilaekur.is)

Baldvin Ari Guðlaugsson tar emot och visar oss runt i stallarna. Här i Akureyri bedriver Baldvin Ari avel sen 1993 tillsammans med sina föräldrar. Mest känd för oss är nog Hraunar frá Efri-Raudalaek, Magnus Skulasons fantastiska tävlingshäst.

När man började avla 1993 försökte man få tag i riktigt bra ston. Avelsmålet var inte att få höga poäng på avelsbedömning utan få fram säljbara hästar med bra lynne. Många hästar idag har för stora rörelser och blir svåra att balansera och rida anser Baldvin Ari. Varje år föds 15-20 föl på gården, man har bra och stora marker att föda upp hästar på. Man har blivit Årets avelsgård flera år men den bästa marknadsföringen är att samarbeta med människor över hela världen säger Baldvin Ari som reser mycket utomlands och har kurser.

Att se en avelsshow utan att veta härstamningen på hästarna är bortkastat menar Baldvin Ari, man behöver förstå varför den hästen får den poäng den får för en viss egenskap och koppla det till generna, på så vis får man den erfarenhet som behövs för ett gott resultat i sitt avelsarbete.

På gården är vanligtvis fyra tränare igång och de tränar ca:40 hästar under vintersäsongen. Man tränar hästarna varje dag men kortare pass (20 minuter) och mycket omväxlande. Det är lite bortglömt idag att använda naturen som träningsbana säger Baldvin Ari, man ska ha kul och rida fram ordentligt för att få en lycklig häst, sen gå tillbaka till grundarbete. I Europa är det lite för stort fokus på dressyr, på Island lite för lite fokus avslutar Baldvin Ari vårt besök.

 

Fredag 19 september

Vi börjar med ett besök hos Tryggvi Björnsson i Blöndous som berättar lite om sin avel. Det är viktigt för mig att jag känner mina ston från början och att jag själv avelsvisar dem. ”Om jag har ett mycket bra sto i träning brukar jag göra en deal med ägaren att få ta en avkomma, på så vis har jag fått en hel del fina hästar” säger Tryggvi. Kjarval från Blöndous är en av de första hästarna från Tryggvis avel och han visades på Landsmót i somras. Vi får se hur han tränar en femårig valack (e. Bragi frá Kopavogi) som tidigare blivit felhanterad och fullständigt tappat förtroendet för människan. Han var på väg till slakthuset när Tryggvi fick chansen att köpa honom. ”En tränare behöver ha en utmaning i stallet” säger Tryggvi, ”man lär sig så oerhört mycket av dessa känsliga och intelligenta hästar”. Tryggvi har flera fina hästar efter Bragi i stallet, han ägde hingsten, tävlade honom en del och avelsvisade den innan den exporterades till Sverige som tävlingshäst. Bragi ägs idag av Backome Islandshästar och tävlas av Vignir Jonasson

Tryggvi tränar en hingst i rundcorallen Foto: Änges Kristina Lundén
Tryggvi tränar en hingst i rundcorallen
Foto: Änges Kristina Lundén
Foto: Monica Rohland
Off-road över Kjölur  Foto: Monica Rohland

 

Nu styr vi kosan mot söder efter underbara dagar i norr och efter en minst sagt omskakande tur i off-roadbussen säkert framförd av underbara Gudbjörg Ragna tvärsöver landet över Kjölur , efter 13 mil lavagrus med vattenhål – landar vi så småningom hemma hos gamla bekanta för en del av oss…

Josefine Denami och Sigfús Sigfússon på Vestri-Geldingaholti utanför Selfoss  Foto; Änges Kristina Lundén
Josefine Denami och Sigfús Sigfússon på Vestri-Geldingaholti utanför Selfoss Foto; Änges Kristina Lundén

Västra-Geldingaholt (www.tolt.nu)

Sigfús flyttade till Sverige som 19 åring och har nu 14 år senare återvänt till sitt fäderneshem Vestra Geldingaholt utanför Selfoss. Tillsammans med sambon Josefine Denami har han tagit över gården. Under flera år har Sigfús och Josefine haft sin verksamhet i Björsbo utanför Sala, och alla känner vi väl till den fantastiska hingsten Hrafnfaxi frá Vestra Geldingaholt som tävlats av Sigfús. Man äger fortsatt Björsbo som arrenderats ut och Sigfús reser regelbundet dit varannan månad och håller kurser samt skor fortsatt åt några kunder. Paret har sålt alla tävlingshästarna men kvar finns några hästar bl a en fyraårig hingst som Sigfús är mycket förtjust i då han är undan hans allra första sto. Hrafnfaxi är nu 20 år och hålls igång bara för nöje. Man har även två och ett halvt avelssto kvar i Sverige.

Gården Vestra Geldingaholt köptes av Sigfús far 1963 och är väl känd i hästkretsar på Island då Sigfús mor bedrev ridskola där under många år, den allra första på Island. Många kända namn har tagit sin första ritt på Vestra Geldingaholt.

Gården är på ca 300 ha och när Sigfús och Josefine 2014 tog över gården följde en flock med ca 60 hästar med i köpet. Paret har för avsikt att minska ner hästantalet rejält och behålla endast lämpliga verksamhetshästar och några få till avel. I år har ett föl fötts efter Stali frá Kjarri, nästa år kommer man att betäcka två-tre ston. Man vill ta till vara det avelsmaterial som finns och förvalta det vidare men hålla det hela på hobbynivå. Det finns många äldre ston på gården som är riktigt bra men de är inte bedömda, bl a finns två helsystrar till Hrafnfaxi varav Sigfús äger den ena och hans far den andra.

Det man framför allt vill satsa på är turism och man kommer succesivt att bygga upp hotellverksamheten. Man har prioriterat renoveringen och iordningsställandet av Guesthouse Denami och har i dagsläget möjlighet att erbjuda ”all inclusive” för 16-18 övernattande gäster. Målet är att skynda långsamt och utöka verksamheten på egna medel, man vill hålla en prisnivå som ligger i nivå med andra europeiska länder. Man erbjuder relax, fiske, ridturer samt äventyr i den fantastiska naturen som t ex jeep-turer. Huset är ursprungligen ritat för gästverksamhet, Sigfús morfar var anställd av staten med uppdrag att öka turismen på Island men Sigfús mor brann för sin ridskoleverksamhet så gästhuset fick gå på sparlåga.

Sigfús delar några av sina tankar om hur hästhållningen skiljer sig mellan Sverige och Island. Det är enklare med hästhållning på Island, det finns inte så mycket insekter och man har fina naturbeten där hästarna varken blir för feta eller behöver tilläggsfodras då gräset är mycket näringsrikt. Man behöver inte känna samma rädsla för smittor, man kan gå mellan fölston och tävlingshästar utan oro. Största skillnaden är vädret. Det finns en tendens att islänningarna samlar på sig för många hästar tycker Sigfús, eftersom det är så enkel hästhållning. ”Jag tycker inte om att man skickar hästar till slakt bara för att man inte får avsättning för dem, man bör tänka sig för innan man betäcker, det skall finnas en plan och ett mål för varje föl som föds”. Det är heller inte samma kostnad att hålla häst på Island som i Sverige, islänningarna skulle aldrig acceptera att kostnaderna skenat iväg som de gjort i Sverige. Fördelen med att det är så dyrt i Sverige är ju att man tänker sig för mer innan man betäcker.

På Vestra Geldingaholti tar man emot inackoderingar i flocken men ett begränsat antal träningshästar, Sigfús vill ha max fyra-fem träningshästar. ”Jag tycker det är roligare nu med få hästar, det får inte bli för stort, jag känner en annan glädje nu i hästarna och vill hålla denna balans” säger han. Jag använder naturenför att träna hästarna och uppskattar allt mer det genuint gamla isländska.

Vi äter en läcker middag på Gesthouse Denami innan vi trötta tar bussen till hotell Fludir i just Fludir och somnar gott.

 

Lördag 20 september

Ny dag med späckat program, vi äntrar glada och förväntansfulla bussen och möts av ett sorgens besked. Legendaren Orri frá Thufu som vi skall ha besökt idag fick sluta sina dagar kvällen innan och familjen vill begrava honom i lugn och ro på gården idag. Orri blev 28 år och fick avlivas efter en tids sjukdom pga en neurologisk skada. Då det är många delägare i hingsten som behöver meddelas innan pressen får nys om vad som hänt beläggs vi med munkavle och det respekterar vi förstås.

 

Fet (www.fet.is)

Först på programmet idag stå en favorit i repris, Fet. Här bedrivs en framgångsrik avel i stor skala, på senare tid allt mer inriktad mot tävlingshästar då efterfrågan ökar igen. Huvudtränaren Olavur Andri med ung assistent ger en intressant clinic om hur man jobbar med treåringarna som just kommit in på stall. Vi tränare jobbar alltid i par med hästarna, det är en säkerhets- och arbetsmiljöfråga säger Olavur. Målet med den första träningen är att befästa ledarskapet och att kontrollera deras ben. Nästa steg i utbildningen är att få hästen att acceptera att bära en ryttare, här på Fet används en docka som kallas ”First rider”. Succesivt vänjer man den unga hästen att bära en vikt på ryggen, ben som hänger längs sidorna, armar som kan flaxa bakom huvudet etc. När den unga hästen accepterar ryttare lär man dem att böja nacken och ”one rein stop”. Denna utbildning tar ca 2 månader sen släpps de ut i flock på vintervila. De hästar som visat talang tas in igen på våren för fortsatt träning inför visning som 4-åringar.

First Rider-dockan får lära hästen att bära ryttare. Foto: Änges Kristina Lundén
First Rider-dockan får lära hästen att bära ryttare.
Foto: Änges Kristina Lundén

På Fet har man använt sig av Orri en hel del så han finns i många av deras avelsston, för att undvika inavel söker man sig nu mer mot Ofeigurblod.

 

Kirkjubaer (www.kirkjubaer.is)

Är en gammal legendarisk gård, man har funnit spår av bosättning här från år 875. I Njalls saga kan man läsa om den första bosättaren Outkjelld. Hästar har man hållit här alltid och idag finns ca 120 i avel och på träning. Här strövar vi på de 1200ha stora markerna och träffar stoflocken med de legendariska blonda fuxarna med bläs som är så kännetecknande för Kirkjubaer. Alla ston som finns på gården stammar från tre ston Nös, Svartblesa och Stygg. Liten kuriosa är att de var alla tre svarta. I hagen träffar vi Isafold och hennes mamma Lilja som härstammar från Svartblesa.

Isafold och Lilja Foto: Änges Kristina Lundén
Isafold och Lilja
Foto: Änges Kristina Lundén

En legendarisk hingst som satt avtryck i aveln på Island är Thattur frá Kirkjubaer, han gav mycket mjuka, gymnastiska hästar med bra lynne som hade lätt för sig.

I år använder man en egen unghingst till flera av sina ston, 2-åringen Vaki e. Saer frá Bakkakot u. Thyrnirós frá Kirkjubaer, en helbror till vackra Sjódur alltså. Sjodur ägs numera av Eva Dyröy och Guðmundur Friðrik Björgvinsson på Efri-Rauðalæk í Holtum (södra Island). Eva och Gummi hälsade vi på hos under förra årets resa.

Vaki vallar lite tafatt iväg stoflocken när en busslast med hästgalna tanter närmar sig – klok ung man. Foto: Änges Kristina Lundén
Vaki vallar lite tafatt iväg stoflocken när en busslast med hästgalna tanter närmar sig – klok ung man.
Foto: Änges Kristina Lundén

 

Nästa stopp är Ármót (www.armot.is)

Här visas vi runt av lagledaren för det isländska landslaget Haflidi Halldorsson. Armot var tidigare en av Islands största mjölkgårdar med över 400 kor och ägs nu av svenska Hans och Josefine Ewert. Armot betyder ”älvmöte” och här går två stora älvar samman, man äger en del av älven och tar emot gäster på sitt fiskehotell. Det finns ca 300 hästar på gården, man har 20-25 klass-I ston i avel. Inget sto sätts in i avel innan det visats.

Man har flera hästar i olika åldersgrupper till salu kontinuerligt. På Armot har man som mål att ligga på topp, hästarna ska ha bra lynne och vara lätta att rida in. ”Aveln har blivit så stark säger Haflidi att man kan förvänta sig bra resultat, det föds få dåliga hästar som behöver gallras ur”.

Ridhuset är bara en arbetsplats för unghästträning men inte för glädjefull ridning säger Haflidi, ändå har vi kunder här som betalar 6-9 miljoner (islkr) för hästar med flott flygande pass och fin tölt men som bara vill rida inne i ridhuset, de vill inte ens prova att rida ut på hästarna. Obegripligt säger Haflidi.

Vi äter en god soppa till lunch i Armots mysiga restaurang, och njuter av Torfi Hardarsons häftiga målningar på väggarna

ArmotMalning

 

Alfhólar – girlpower

Diva frá Alfhólum e. Arður frá Brautarholti u. Dimma frá Miðfelli . Diva har iår föl e.Kjernolfur frá Kollaleira och är betäckt med Omur frá Kvistum. Foto: Änges Kristina Lundén
Diva frá Alfhólum e. Arður frá Brautarholti u. Dimma frá Miðfelli . Diva har iår föl e.Kjernolfur frá Kollaleira och är betäckt med Omur frá Kvistum.
Foto: Änges Kristina Lundén

På Alfholar (www.alfholar.is) tas vi varmt emot av Sara Ástþórsdóttir på drottningen Diva frá Alfholúm (10 för tölt och vilja). Vi utspisas rikligt med isländskt kaffe och alla tänkbara bakverk och smörgåsar samtidigt som vi får se några riktigt fina tölthästar i ridhuset och Sara berättar om hästarna och aveln. Sara och hennes mamma samt tre kusiner har hästar på gården och alla avlar så det föds en hel del föl varje år.

Alfholars hästar är framförallt fantastiska töltare, hingsten Trumufleygur med sina stora rörelser och 9.5 för tölt och trav och vilja har trollbundit många. Rörelser han nedärver starkt till sina avkommor

Thrumufleygur
Thrumufleygur i ösregn på Landsmót 2014 Foto: Karin Cederman/Ishestnews.se
En avkomma till Thrumufleygur Foto: Álfholars hemsida
En avkomma till Thrumufleygur
Foto: Álfholars hemsida

 

Helt trollbundna blev vi när vi kom ut i den stora sto och fölflocken, ett 80 tal hästar i alla färger omflöt oss och länge hördes bara kamerornas klickanden

Någonstans i flocken står svarta Kólka frá Hákóti. Kólka var världens högst bedömda sto 2012 med 8.44 ext och 8.85 rideg. och höjde sig vid LM 2014 till 8.51 ext och 8.91 rideg. Kólka är e.Íkón frá Hákóti u.Frá frá Hákóti. Kólka är i år betäckt med Ölnir frá Akranesi.

AlfholarStoflock1

Foto: Änges Kristina Lundén
Foto: Änges Kristina Lundén

Skeidvellir (www.skeidvellir.is)

Då besöket på Thufu utgått åker vi nu mot Skeidvellir och resans sista gårdsbesök. Det har blivit tradition att avsluta hos Katrín med familj där vi bjöds på saluhästvisning samt en läcker middag. Vi fick se två ston som Maria Ihlis, en av resans deltagare köpt och som skall flygas till Sverige i november. Stoet Kólbrun är en fyraårig skäck u.Katla frá Saudarkroki (syster till allas vår Mökkur), båda stona är betäckta med Glitnir frá Eikarbrekku.

Siggi Saemundsson var delägare i Orri och när vi anlände till Skeidvellir brann ett ljus till hans minne i stallgången.

Katrin medverkar vid planeringen av resans program och har kontakt med gårdarna på Island. Foto: Änges Kristina Lundén
Katrin medverkar vid planeringen av resans program och har kontakt med gårdarna på Island.
Foto: Änges Kristina Lundén

Söndag förmiddag tar bussen oss till Reykjavik för fritt strövande innan den avslutande middagen på Sjavargrillid, en av stans populäraste restauranger för tillfället. Det är med vemod vi tänker tillbaka på resans höjdpunkter, den har varit så innehållsrik att vi har fullt sjå att minnas allt vi gjort och alla fantastiska gårdar vi besökt. Det känns overkligt att vi snart skall skiljas åt, en vecka i buss ger en härlig sammanhållning i gruppen och nya vänner att sakna. Vardagen hemma i Sverige lockar inte jättemycket – Island får man ALDRIG nog av. Mitt stora TACK till alla härliga medresenärer, detta är min reseberättelse, säkert har du andra upplevelser och minne som etsat sig fast – det vore jättekul om du ville dela med dig av dessa, kanske har du en helt annan resa att beskriva. Allra största TACKET och stora KRAMEN till Brita Pantzar som håller oss på gott humör med bananer, OPAL och isländsk lakritsgodis och som med varsam hand ser till att vi inte spräcker tidsschemat allt för mycket.

Som en tavla! Kirkjubaer. Foto: Änges Kristina Lundén
Som en tavla! Kirkjubaer.
Foto: Änges Kristina Lundén