En lektion i ridkonstens grundstenar – clinic med Johanna Elgholm

Vi får bekanta oss med både Johanna och Lilja. Foto: Ishestnews
Vi får bekanta oss med både Johanna och Lilja.
Foto: Ishestnews

Efter en god frukost beger sig många av oss som varit med på höstkonferensen till en spännande clinic med Johanna Elgholm, ridlärare för Islandshäst och B-tränare. Johanna har arbetat med islandshästar i över 20 år, är internationell sportdomare och anlitas för att träna både instruktörer och andra sportdomare.

Under clinicen får vi se hur Johanna tränar fyra hästar i olika åldrar. Hästarna har olika förutsättningar och utbildningsnivåer. Vi får också se hur Emma Wahlstedt på sin svårtöltade häst får ett träningspass av Johanna.

 

Johanna börjar med att förklara att hon utbildar hästar efter ”Ridkonstens grundstenar” och ber oss tänka på att det är viktiga ord.

– Alla vill rida med  känsla men ryttarkänsla är inget man föds med utan något man skaffar sig genom övning och åter övning.. Men det vore ju fantastiskt bra om det kunde vara så, skrattar Johanna. Det är så klart ett mål att träna mot för alla ryttare..

Hon förklarar vidare att hon utbildar i flera olika ”S”:

  • Starta
  • Stoppa
  • Svänga
  • Spåra
  • Sidföra
  • Samla

– Det är ett vanligt och stort fel att sidföra innan man lärt hästen att svänga, menar Johanna. Resultatet kan bli att hästen går åt fel håll för tygelhjälpen.

Vi får bekanta oss med 4-gångsstoet Lilja från Askagården (e. Sólfari från Oviksfjällen). Hon visades som 4-åring med 7.63 som resultat och fick sedan föl. Nu är det dags för fina Lilja att återuppta sin utbildning till ridhäst.

– Lilja är gentestad och hon har CA. När jag arbetar med henne vill jag renodla varje detalj, berättar Johanna.

Hon fortsätter med att förklara att stoet gärna vill komma lite högt i formen och sänka överlinjen.

– Det är viktigt att inte ha en dålig kontakt, inte heller hålla ner hennes huvud! Jag vill alltid  att hästarna stannar för tygeln och går fram för skänkeln.

Vi får lära oss att ju yngre häst desto mer stöd av väggarna behöver den som sen mer och mer byts ut mot ryttarens hjälper.

– Nu finns det vissa grunder jag försöker lära Lilja. Dels ska hon kunna stanna utan att välta åt sidan eller falla för mycket mot handen. Hon skall med andra ord stanna och balansera upp sig utan att luta sig mot ryttaren någonstans.. Då är det viktigt att ryttaren sitter rätt och rakt över hästen och har kontroll över sin egen balans..

– Så vill jag kunna vända hästen i det tempo jag väljer. Den ska kunna följa det ledande tygeltaget i kombination med vikthjälpen. Vikthjälpen är den enda hjälp som jag inte behöver lära in hos hästen, den förstår automatiskt.

Johanna startar med att svänga till vänster. Först får Lilja gå fram, sedan stannar ekipaget. Johanna tar kontakt med yttertygeln, ställer Lilja lite till vänster och tar fram sin vänstra höft. Hon lägger till ytterskänkeln och Lilja svänger. Så renodlar de övningen. I stället för att göra en halt gör de bara en halvhalt och svänger.

– Jag svänger framdelen först. Energin är också viktig för att kunna svänga bra.Om hästen går ordentligt framför skänkeln utan att springa ifrån den är det mycket enklare att göra en korrekt sväng.

Nu byter de varv. Det är tydligt för oss i publiken att högervarvet är svårare för det söta stoet.

– Ser ni, hon blir som en banan, utropar Johanna. Det är viktigt att tänka cykelstyre och ge hästen plats att svänga ,men det innebär självklart inte att hon får välta i vändningen..

Nu är det dags för tölt och övningen fortsätter som tidigare.

– Jag jobbar vidare med övningen till dess jag känner att Lilja är ”framför skänkeln”. Man ska alltid tänka på att vända i framdelen på bakdelen, inte tvärtom, förtydligar Johanna.

Hon förklarar också att hon är väldigt noga när Lilja vill springa ikapp sin balans, sitter rakt över henne och ber henne ta det lugnt . Blir det galet saktar de av och börjar om i skritt.

– Ryttaren ska föra. Men också veta hur stora krav han eller hon kan ställa på sin häst.

– Man måste låta hästen få göra fel för att sedan kunna visa den när det blir rätt, säger Johanna klokt. Och så måste vi ryttare vara noga med att hästen förstår vad den ska göra!

Johanna uppmanar oss att öva.Att rida är att upprepa.

– Vi kan inte sluta varje gång hästen gör rätt utan tänja på den gränsen. Samtidigt ska vi inte nöta utan sluta strax efter att det blev bra.

Ett tankesätt vi får lära oss är att om hästen vill gå lågt ska vi låta den gå högt, och om den vill gå högt ska vi försöka få den att gå lågt. Detsamma gäller tempot.

– Det går aldrig att placera en häst i form. Formen kommer av att den går rätt med sin kropp, förtydligar Johanna.Eftergiften i hals och nacke skall komma från bakbenen och inte från ryttarens hand som försöker hålla fast den i “form”

– Jag vill ha en jämn framåtbjudning. Hästen ska inte kasta sig framåt och inte stanna.

Så uppmanar hon oss att inte göra samma sak två dagar i rad och inte heller sitta på den unga hästens rygg två dagar i rad.

– Det finns mycket annat att göra. Ta en promenad, tömköra eller göra andra övningar.

– Muskler går fort att bygga upp på en häst, däremot tar det mycket längre tid för senor och ligament att utvecklas. Skelettet måste vara starkt nog innan vi kan kräva mer fysiska insatser.

 

Även Silfurtoppur lyssnar intresserat. Foto: Ishestnews
Även Silfurtoppur lyssnar intresserat.
Foto: Ishestnews

Jag vill rida med kontakt, men aldrig med dålig kontakt!

Nu är det dags att bekanta oss med Silfurtoppur frá Hátúnum (e. Hrynjandi frá Hrepphólum) och Johannas egen häst. Silfurtoppur är 8 år och femgångare.

Planen är att visa oss i publiken en häst som kan lite mer och kan gå ”mellan hand och skänkel”.

– Silfurtoppur blir lätt tung i handen, vi arbetar på att han istället ska bära sig själv. Han ska ge mig en eftergift i nacken i förhållningen. Det innebär att han aldrig får dra i min hand precis som jag inte får dra i hans mun. Ingen får klampa in på den andres område.

Johanna förklarar att det alltid är noga hur Silfurtoppur stannar och grunden för eftergift från både häst och ryttare båda är otroligt viktig.

– Jag vill inte ha dålig kontakt men inte heller ett dåligt svar. Får jag en dålig kontakt så ”kastar” jag bort den och börjar om. Våga vägra en dålig kontakt!

En dålig kontakt märks direkt i hästens bakdel . Om hästen går emot handen när du rider framåt går alltid bakbenen bakåt eller inte tillräckligt inunder den. Svårigheten är dock att få hästarna fram till handen på ett riktigt sett. Hästen skall gå fram till tygeln men inte ta den och gå iväg. Det är viktigt att vara mjuk och fjädrande i handen. Enligt Johannas system ska hästen stanna när hon stänger handen. I stället leker hon med fingrarna kring tygeln i samband med så mycket skänkelhjälp som behövs när hon vill förbättra kontakten. Hon försöker att aldrig fastna i ett stumt tygeltag.

– Vi ska inte bära hästen i handen, han ska gå själv. I stället för att fastna i handen ska vi försöka att komma åt hästens bakdel ochbogar och lösa grundproblemet till den dåliga tygelkontakten. .Vi går alltså  djupare in i det lösgörande arbetet.

– Silfurtoppur är inte betjänt av att bara gå framåt, han behöver jobba genom att tänja och sträcka på kroppen.

För att lösgöra honom använder Johanna sitt system. Eftersom Silfurtoppur är mer utbildad än Lilja så svänger hon in, fångar upp honom och flyttar ut honom för att sedan möta med båda skänklarna och rida fram. Hästen skall bli bättre av övningen annars har den inte fungerat.

– En lösgjord häst är i balans både fysiskt och psykiskt, säger Johanna. Båda hänger ihop. Hästen ska förstå och acceptera vad den ska göra.

Johanna menar att vi vinner mycket på att rida hästen lösgjord. Samling ska komma långt senare i utbildningen.Däremot så är en lösgjord häst INTE på framdelen och energifattig, det är viktigt att poängtera. En bra övning är skänkelvikning som ska leda fram till öppna. När bakbenet hamnar rätt rider man rakt fram.

Med Silfurtoppur får vi se att det inte alltid blir som man tänkt. Johannas plan var att visa oss både tölt- och travarbete. Silfurtoppur har en annan plan. Han påverkas av den nya miljön och av publiken så Johanna får backa tillbaka och arbeta mer med lösgörande övningar än vad som var tänkt.

Överhuvudtaget bjuder Johanna oss på att hästen inte är mekanisk utan att man måste fånga upp dagsformen och utgå från den.

Emma får demonstrera en bra sits. Foto: Ishestnews
Emma får demonstrera en bra sits.
Foto: Ishestnews

Snoken med cc-gen lär sig tölta

Emma Wahlstedt är vi ju vana att se på tävlingsbanan. Men alla kanske inte vet att hon även arbetar hos Johanna sedan 7 år tillbaka och vad vi i publiken kunde förstå så var Johannas förhoppning att Emma skulle stanna ytterligare många många år.

Under clinicen red Emma på sin egen Snoken, eller Hrókur från Mörtö (e. Gjafar från Mörtö) i formellare tilltal. Snoken är inte så mycket tränad. Det spännande med Snoken, utöver att han är väldigt ståtlig, är att han är gentypad till CC. (läs mer här). Han har bra grundgångarter men svårt för tölt.

– För att vissa hästar ska tölta behöver man inte samla dem, för andra som Emmas häst är det en förutsättning för att det skall bli någon tölt, förklarar Johanna.

En start för Snoken är att lösgöra honom i de gångarter han har lätt för. Att lösgöra Snoken i tölt skulle bli för svårt för honom. Nu får vi även en sitslektion där vi får lära oss att ju mindre balanserad hästen är, desto viktigare är ryttarens balans.

– Den lodräta sitsen är inte bara snyggast, den är även mest effektiv. Och det centrala i sitsen är sittbenen.

Johanna gör en bana åt Emma och Snoken i form av en romb, eller ”ruter”. Två koner står vid väggarna, två ute i ridhuset. När Emma ska passera de fria konerna ska hon tänka på att dra bak inner axel för att komma korrekt med sin vikt i vändningarna och ta fram hästens yttre örat lite grann. Ekipaget kommer fram i trav och Emma ska koncentrera sig på sina axlar och att även ha kvar ytter sittben i svängen. Nu talar Johanna om hästens form.

– Både över och under lodplan är fel, men under är mindre fel för där är risken mindre att hästen sänker ryggen och lättare att inverka på.

Johanna uppmanar oss också att ignorera det dåliga och berömma det som blir bra.

Nu är det dags för Emma och Snoken att komma in på en volt i trav.

– För att komma åt samling måste vi ha böjning. Och för att få böjning måste hästen spåra.

Vi får nu se att när volten blir mindre och samlingen ökar så börjar Snoken att tölta. Så snart han börjar spänna sig så ska Emma fortsätta arbetet i trav för att lösgöra Snoken. Han vill gärna springa iväg så Emma behöver få honom att gå långsammare.

–Tjata istället för att hålla fast, ropar Johanna till Emma. Tag och släpp! Vi måste vara noga med att hålla hans framåtbjudning. Man kan inte samla på luft!

Snoken får svänga in på volten, Emma släppa lite på yttertygeln för att ge Snoken plats att böja och svänga in så sidförande ut med lite böjning. Tölt igen!

Snoken är väldigt duktig och det syns att de är på god väg.

 

Tristan visar sin fina tölt Foto: Ingela Bjurenborg
Tristan visar sin fina tölt
Foto: Ingela Bjurenborg

Tristan – en fantastisk häst som inte har lätt med formen

Tristan från Jarde ( e. Tyr vom Rappenhof) är en ståtlig herre på 10 år. Han är fyrgångare med hela 8.04 i ridpoäng. Inte illa utan att visa pass. Tristan är flitigt tävlad i Sverige med fina resultat med sin ägarinna, men har lätt att gå i fel form med huvudet upp och sänkt rygg. Hans ägarinna bad Johanna om hjälp och vid tiden för clinicen har Johanna tränat honom i ungefär 2 månader.Tristan har starka diagonala rörelser och är rätt vinglig.

– Mitt huvudtema är att jag vill ha hans panna framför mig med så lång hals som möjligt.. Halvhalterna är jätteviktiga, säger Johanna. Tristan får inte korta överlinjen när vi ökar tempo.

Johanna förklarar vidare att man normalt vill ha övergången nacke och huvud som högsta punkt men att hon i det här läget är helt nöjd med att mitten på halsen blir högsta punkt ifall hästen ändå släpper igenom hjälpgivningen.

– Jag jobbar ännu mer med lösgörande övningar och är noga med att eftergiften ska komma från bakdelen. Med Tristan kan jag sätta samman olika hjälper, det gör det lättare att använda bra övningar.

En av övningarna är att rida i en öppna och sedan flytta ut bakdelen. Johanna använder skänkel och hand samtidigt.Detta görs i alla gångarter. Vi kan se att arbetet ger resultat. Tristan blir bättre och bättre med en mer ändamålsenlig överlinje varefter passet fortlöper.

De här två gillar varandra! Foto: Ishestnews
De här två gillar varandra!
Foto: Ishestnews

Ett samspelt team – Sólfari och Johanna

Dags att beundra Johannas ler- och långhalmhäst Sólfari från Oviksfjällen (e. Tyr vom Rappenhof) som hunnit bli 19 år. Hans ålder är inget man ser på honom när han töltar fram i ridhuset. Även Sólfari är fyrgångare med hela 8.29 i ridegenskaper (9 för tölt, trav, galopp och spirit). Förra året startade ekipaget i nationell tävling, 2012 tävlade de på SM.

– Tänk om jag haft den kunskap jag har nu när jag fick Sólfari, utbrister Johanna.

Så berättar hon om sina tankar kring den äldre hästen. Sólfari går ute dygnet runt och rids och tränas regelbundet men lätt..

– Med god ridning och hantering kan vi hålla våra hästar fräscha väldigt länge. Egentligen är de ju som bäst i den här åldern. Man ska inte nöta på en såpass här gammal häst. Jag rider honom ungefär 3 dagar i veckan, mest ut i naturen.

– Man kan tänka att man är tillbaka med samma träningsdos med den gamla hästen som när den var ung, skrattar Johanna.  Och på Sólfari kan jag fortfarande rida riktigt fort.

Det syns att Johanna och hennes ståtlige fux känner varandra utan och innan. Det är ett härligt avslut på en intressant clinic!