Till minnet av Diva

 

Danmörk Herning Heimsmeistaramót í hestaíþróttum 31.7.2003 HM2003 Diva Gategården Ia Lindholm
Ia och Diva på VM i Herning 2003. Foto: Eiríkur Jónsson.

 

Ska försöka skriva en text om hästen som förändrade, förbättrade och förgyllde vårt liv och som dessutom var så älskad och älskvärd.

Denni och jag blev tillsammans när jag jobbade på Island i januari 1992. Under våren berättade jag för honom om min älskade häst Freyja frá Tumabrekka som jag fått möjligheten att köpa hösten innan jag åkte till Island av Miriam och Fabienne Ericsson. Jag lovordade allt med min Freyja, framförallt hennes vilja och kraftfullhet. Denni flyttade med mig till Sverige på sommaren och det första vi gjorde var att hämta en dräktig Freyja som varit på fribetäckning med Mökkur. Vi körde Freyja till ett stort bete och där hoppade Denni upp på hennes rygg – såklart barbacka och utan grimma. Ingen hade suttit på Freyja på tre år, trots det fortsatte hon bara att beta. När Denni manade på henne med skänklarna och rösten tittade hon på honom och undrade vad han gjorde där. Hon rörde sig inte en centimeter. Denni hoppade av och sa till mig – är det här vad ni i Sverige kallar en häst med mycket vilja? Han fick sedan omvärdera sin uppfattning om Freyja när vi började träna henne igen fyra år senare.

Sommaren därefter föddes ett brunt stoföl som inte liknade något annat föl vi sett. Det var bara en smal ”tarm” med tunn hals och långa ben. Jag sa direkt att hon skulle heta Diva. Denni sa att det inte var isländska och då sa jag att det var det visst: man ”divar” sin mjukglass i choklad när man doppar den i choklad – passar utmärkt på ett föl som ser ut som något helt annat (en Diva) och dessutom är chokladbrun.

Diva var lättbyggd och bara lagom tjock (till skillnad mot våra andra tjockisar) under hela sin uppväxt och fortsatte att se ut som ”en miljon”. Inridningen gick kanon och vi fick en chock när hon visades som 5-åring 1998 och fick hel 8,89 exteriört (som senare räknades om till 9,00) och totalt 8,28 (som blev 8,32 efter omräkningen).

Diva fick ett föl och efter några år började jag träna henne igen. Som allt med Diva var även att träna henne underbart. Vintern 2002 – 2003 hade Denni ingen tävlingshäst och jag sa att han kunde få ha min Diva på kursen för Karly Zingsheim i januari. Det visade sig vara ett lyckokast – Denni fortsatte att träna Diva under våren och när hon visades i maj 2003 var hon i strålande form och fick 9,02 för exteriör (fortfarande högst i världen) och 8,68 för gångarter vilket blev 8,81 totalt. Den bedömningen stod sig som högst i världen för alla islandshästar i hela fem år – till 2008. Vi hade tyvärr svårt att glädjas åt Divas enorma framgångar då hennes mor Freyja insjuknade i kolik dagen före Divas bedömning, fick åka till Strömsholm på själva bedömningsdagen och dagen efter fick vi åka och ta farväl av världens bästa Freyja.

I augusti samma år tog Diva VM-guld i avel och våra band under VM:et blev starkare än någonsin. Hon började lägga huvudet på min axel och ville bara kela (Divar började göra likadant vid VM 2013). Efter VM fortsatte Diva att lägga sitt huvud på det sättet som hon gör på bilden. Mirjam Horn som var hästskötare på VM berättade att Diva gnäggade bara hon hörde våra steg. Vilken älskling!

Diva fick sedan 10 föl. Fem av dem är bedömda: Divar, Ess, Víva, Rúna och Alisa – alla i första klass vilket gjorde att Diva fick hederspris förra hösten och är högst i BLUPEN i världen i sin kategori för avkommor. Sonen Divar blev dessutom världens högst bedömda islandshäst 2016 med totalpoängen 8,78. Vilket år för vår Drottning!

Sommaren 2013 hade ingen suttit på Diva på 10 år – då gjorde Denni en kopiering av Freyja 21 år tidigare – han hoppade upp på Divas rygg i hagen utan någon sadel eller grimma. Diva var helt lugn och lite mer samarbetsvillig än sin något mer egensinniga mor. När Denni bad henne gå framåt gjorde hon det och sedan töltade de runt i hagen i klockren takt med fin aktion. Varför fotade/filmade jag inte det? Ett underbart minne i mitt huvud. Under alla år har Diva sett ut som den drottning hon var – alltid vacker som en dag, ett smycke för gården.

I hela 23 år var Diva kärnfrisk, inte ett sår någonstans, aldrig feber, hosta eller snorig, inte ont i magen – vi trodde i vår enfald att vår älskade Diva skulle bli minst 36 år. Dessutom var Diva så snäll mot både människor och hästar, aldrig några problem med någonting. Jag har tänkt ibland att det var tur att hon inte var människa – det hade varit svårt för andra att ta eftersom hon var helt perfekt.

Söndagen den 3 april kom hon sakta gående till fodringen och jag såg direkt att hon inte mådde bra. Veterinären kom ut, men tyvärr hjälpte inte behandlingen mot kolik. Vi förstod direkt att det inte var någon traditionell kolik – mer molande ont. Fruktansvärt att lämna henne på samma ställe som hennes mor 13 år tidigare med samma diagnos. Hon fortsatte att må sådär tills på onsdagen då hon fick komma hem på permission. Kommer skriva om Divas sista dygn på vår hemsida. Kan bara säga att för Diva blev det rätt lugnt, men inte för mig. Diva somnade in på Strömsholm på fredagen med hjälp av veterinär.  Hon hade kolik om man menar ”ont i magen”, men det var inte sådan kolik som man oftast tänker på utan bukhinneinflammation som kan berott på en tumör.

Tack Diva för allt! Du är saknad!

 

IA Lindholm den 2 maj 2016