Nyårskrönika – en tillbakablick på 2023 och tankar kring hästvälfärd, träning, avel och god ridning.

Date:

Världsmästare! Máni och Gljátoppur! Exempel på god ridning
Foto: Photohestur/Sabina Svenningson

Årets sista dag är här. 2023 var året då mycket fortsatte återgå till det normala efter pandemin, som ju bitvis fortfarande pågår, men som blivit som ett normal-läge.

Vi kunde gå på kurser, clinics och tävlingar. För första gången på länge kunde vi åka på VM, vi kunde mingla och ha kul. VM i Holland var välarrangerat och framgångsrikt för det svenska landslaget med tre guldmedaljer och flera i andra valörer, och även ett guld i aveln.

Anders Eriksson och Sara Nyman föreläser tillsammans.

2023 var också året då diskussionerna blev många kring hästvälfärd. Många discipliner fick ögonen på sig och i vår intervju med Sara Nyman berättade hon att en del av allmänheten inte tycker att vi borde rida på hästar alls, något som framkom i en enkät som FEI gjorde.

” Vi som rider och håller på med hästar har inte råd att undvika att engagera oss i de här frågorna”, sade hon.

Just nu är det dressyrgrenen som ifrågasätts, speciellt efter dokumentären om Andreas Helgstrand, med hästar som matchas alldeles för snabbt och hårt samt tränas med vidriga dubiösa träningsmetoder. Quick-fixes för att få fram en presterande tävlingsmaskin utan någon som helst hänsyn till hästen och dess väl och ve. Allt för att tjäna pengar på ett totalt oskyldigt djur. Misshandel i dess vidrigaste form.

Självklart kommer också våra islandshästtävlingar att hamna under lupp, många ifrågasätter redan storleken på våra hästar kontra ryttarnas storlek. Isländska Ridsportförbundet och Horses of Iceland tar det på allvar och kommer att hålla seminarier kring detta och Social License to Operate.

Lowa & Seifur i VM-final. Ytterligare exempel på god ridning Foto: Photohestur/Sabina Sveinningsson.

På våra tävlingar, som SM, VM och andra ser vi mycket fin och mjuk ridning. VM i Holland var mestadels en glad upplevelse. Ryttare som låtit sina talangfulla hästar utvecklas i lugn takt och som älskar sin fyrbente vän. Häst och människa med ett samspel som syns lång väg. Många ryttare rider mjukt med små hjälper, hästarna är glada och trivs. Ett alldeles särskilt plus till många unga som rider så fint.

Anna-Lena Holgersson, föreståndare på hippologenheten och hippologprogrammet, SLU.
Eyjólfur Isólfsson, adjungerad professorn inom ridkonst, hippologprogrammet SLU för profil islandshäst Wången.
Gudmundur Gummi Einarsson, tävlingsryttare, level IIII instruktör, gästföreläsare på Wången
Camilla Hed, level III instruktör, lärare på Wången (på egen häst Kristall frá Auðsholtshjáleigu)
Joanna Sätter, hippolog, lärare på Wången (på Wångens häst Kongur frá Skipanesi)
Sara Sandqvist, hippolog, lärare på Wången (på Wångens häst Hroðdur från Toftinge)
Ulrika Backan, level III instruktör, lärare på Wången (på egen häst Kvika frá Strandarhjáleigu)
Foto: Emma Roos

Lärosätena kring islandshästar, som Wången i Sverige och Hólar på Island lär ut god ridning och kärlek till hästen och det har kommit att genomsyra både träning och tävling när det vill sig som bäst. Träningen ska vara till för hästen, ska vi rida måste hästen också vara stark nog att bära upp oss.

Men i ärlighetens namn ser vi som publik också motsatsen med hästar som inte vill gå in på banan och tvingas, hästar som kommer in i rollkur innan programmet börjar och hästar som gapar av skarpare bett än vad ryttaren klarar av att hantera och som trots detta får höga poäng. Hästar som är flashiga men inte alls starka nog för sin uppgift. Vi har sett träningsstationer där allt ska gå fort, ofta för att ägarna vill se snabba resultat, vi ser hårt åtdragna nosgrimmor och ganska hård ridning.

Vi måste vara lyhörda och faktiskt försöka lyssna på hästens röst, hästen är så samarbetsvillig om den får en chans att vara med på resan.

Malin Schön och hennes Exakt.
Foto: Erica Osterman

De ”Alternativa mästerskapen”, en bettlös tävling som såg dagens ljus nu under hösten var ett roligt och bitvist rörande inslag, vilka glädjande program vi fick se med hästar och människor som hade lika kul.

Domarna och ett ekipage
Foto: Emma Roos

Under Wångendagarna fick vi vara med om Gædingalist, en god början med ömsom vin, ömsom vatten, men troligen en tävlingsform som kommit för att stanna och utvecklas till det bättre. En del ekipage gjorde krångligare visningar än vad de var förberedda för.

Krapla från Fullsta, en av stoföl-vinnarna

I Sverige har aveln gått ner i antal födda föl och det finns många funderar kring om det verkligen är sant att de bästa hobbyhästarna kommer ur sporthästaveln. Hur är det egentligen, stämmer det att det är så?

I vår intervju med den ridande polisen i Göteborg fick vi lära oss att de inom polisrytteriet har svårt att hitta svenska varmblod (eller halvblod som de kallades förr) för att varmblodsaveln gått mot heta tävlingshästar med mycket nerv. Polisen har i stället börjat använda Shire och Clydesdale för att ha hästar som klarar av sitt uppdrag.

Kan vi vara på väg åt samma håll inom islandshästvärlden eller är det så att vi istället behöver unghästtränare som riktar in sig på att träna en häst till att bli mindre känslig och som klarar av att ridas av en medelålders ryttare som lärt sig rida på en vanlig svensk ridskola där men rider med mer skänkel och hand.

Berätta gärna hur du tänker.

Ibland längs härliga skogsvägar. De flesta som köper en islandshäst är hobbyryttare.
Foto: Privat

En annan aspekt vi fått till oss är att det är dyrt att föda upp en toppstammad islandshäst, speciellt om man kanske inte har möjlighet att träna hästen själv. Självklart kan man även sälja en sådan häst något dyrare men den största köpgruppen är ändå hobbyryttare som vill rida i skogen, gå på kurser och kanske ställa upp på någon klubbtävling. Den ryttaren kan ofta inte betala vad det kostat och i slutänden är det uppfödaren som betalar för det stora nöjet att avla. Vi som föder upp brinner för avel men någonstans måste ekvationen gå ihop.

Igen, berätta hur du tänker!

Veterinärhögskolans nya byggnad
Foto: Julia Ling

Ett problem som visat sig i stora delar av Sverige är bristen på veterinärer. Distriktsveterinärerna har på många håll slutat svara under jourtider och låter i stället en central ta hand om och förmedla de samtal de tycker är viktigast för på många håll finns helt enkelt ingen jourveterinär och ledsna desperata djurägare kan också vara väldigt arga djurägare.

En isländsk hästflock, här på Island

Hästhållningen kring islandshästar har generellt varit god i Sverige. Hästar som går flockvis på stora ytor. Nu ser vi fler och fler islandshästar som hålls på traditionellt ”storhästvis” i små hagar och med bara en eller två hästar i varje.  Vi ska ha med oss att hästar är stora strövande flockdjur som födosöker dygnet runt.

SILVER! Tekla och Vatnasdís! Tekla får illustrera mjuk ridning på hög nivå
Foto: Photohestur/Sabina Svenningsson

Nu när 2023 är slut så ska vi ändå ta med oss de goda exemplen och vara vaksamma mot det som inte är bra. Vi ska glädjas åt lyxen att umgås med den fantastiska varelse som hästen är. Och försvara hästen mot det som är dåligt.

Sara och Flóki i pass på Landsmót 2022. Nästa år är det dags igen!
Foto: Sabina Svenningsson

Och vi ser med tillförsikt fram emot 2024 och hoppas på massor av roliga upplevelser med och kring våra hästar. Vi längtar till Landsmót i Reykjavik och till NM i Herning. Till skogsturer med fika i sadelväskorna och till allt som man kan göra från marken i samvaron med våra fyrbenta kompisar. Vi kommer att fortsätta rapportera både svenska och isländska nyheter och kom gärna med idéer, berättelser och debattartiklar till oss.

Ishestnews önskar alla våra läsare ett riktigt Gott Nytt År!

Share post:

Related articles

Margaretehof Special är mycket mer än en tävling!

   – Margaretehof Special, 22-26 maj, blir en riktig ”herre-jössestävling”, en tävling för alla, säger Sabina Svärd när...

Ska du till Landsmót? Bästa hästfesten och I år kommer även sportgrenarna att vara med.

  I år är det Landsmóts-år och är man på Island så märks det redan. Det förbereds, tränas och...

– Att bli arg på rädslan är som att hälla bensin på elden, säger Linda-Marie Lundqvist, legitimerad pyskolog

Linda-Marie Lundqvist har jobbat med islandshästar, gått ett år på Hólar och är legitimerad psykolog. Efter en ridolycka...

– Målet är att jag ska sitta centrerat och kommunicera med små hjälper, förklarar Beatrice von Bodungen

Beatrice von Bodungen har med sin Hördur frá Varmadal gått från klarhet till klarhet. Under förra årets SM gjorde vi en...