Ett ögonblick Heidrun Ósk Eymundssdottir

Varmahlid kan liknas vid porten till islandshästarnas ursprungliga marker, här är vi nära Saudarkrókur, Hólar, Hofsos och det vimlar av hästgårdar bakom varje krök. Vindheimamelar som sett många Landsmót ligger här och det gör också gården Saurbaer som Ishestnestnews besöker en skön dag i september. På gården bor Heidrun Ósk Eymundsdottír och Pétur Örn Sveinsson. Heidrun är uppvuxen på Saurbaer som funnits i familjen sedan generationer, redan hennes farfars far flyttade hit ungefär 1900.

– Hela min familj är hästintresserad och jag är uppvuxen med hästar. Och mjölkkor, berättar Heidrun. Jag och mina syskon fick ofta följa med till häst, jag red helt själv när jag var fem år.

När vi kommer på besök är bara Heidrun hemma, Pétur arbetar som lärare på Hólar. Det är höstlugnt i stallet, nästan alla träningshästarna vilar och man passar på att städa. I den största hage vi någonsin sett betar avelsston med föl och ungston. I en nästan lika stor betar hingstar. På gården finns 80 hästar, varav 50 egna. De 30 övriga ägs av andra, många svenskar har valt att ha sina hästar på Saurbaer.

Snart är det dags för unghästarna att komma in på träning.

– Vi är noga med att träna unghästarna på deras premisser, förklarar Heidrun. Vi tar hänsyn till hur de är, både mentalt och fysiskt.

På Saurbaer börjar man träningen i boxen och sen med hästen lös. Fokus är på att hålla hästen lugn och tillfreds.

– Träningen måste starta på ett bra sätt, det är extremt viktigt, poängterar Heidrun. Det är så lätt att förstöra i den här fasen och man måste ha mycket kunskap i att förstå unghästar. Hos oss bestämmer hästen hur fort vi går fram.

– Hästen ska bli självsäker och också trygg med utrustningen. Vi tränar länge från marken innan vi sitter upp, då är det oftast inga problem när det är dags att ha ryttaren på ryggen. Då är vi alltid två personer, säkerheten är en norm.

– Så här blir det lättare för hästen att förstå, några dagar styr den som står på marken och sedan tar ryttaren sakta över signalerna.

– Jag springer ofta bredvid hästen, både inomhus och ute.

– En annan sak att tänka på är att vi förändrar hästens balans när vi börjar sitta på den, och det kräver mycket styrka den dan vi bestämmer oss för att sitta upp på den första gången. Den ska vara redo för det. Det får inte bli negativt för hästen och vi är också noga med att den inte ska få ömma muskler.

Heidrun betonar också att det inte går att ha alla hästar i samma system. En del behöver mycket tid, andra lär sig snabbare och då får tränaren också lära ut snabbare.

Målet med unghästens första träning kan vara att den ska kunna följa tygeln, att den ska kunna lite böjning, gå att styra och stanna.

Mentalt ska den gå att rida från A till B under avslappnade former. Den ska gå att rida överallt i bra fysisk och mental balans. Man ska ha kontroll på hastighet och riktning. Gångartsträning kommer först senare. När allt grundläggande börjar fungera får hästen vila till dess det är dags att ta upp träningen igen.

Även tävlingshästen ska vara mentalt avslappnad. Den ska också vara smidig och ha kondition.

– Vi tränar mest det som hästen är bra på, säger Heidrun. Då kommer resten av sig själv. Tränaren ska så klart vara medveten om både styrkor och svagheter hos hästen, men fokus ligger alltid mest på det den är bra på.

– Balans är ledordet, hästen får berätta för oss och vi måste kunna läsa av den. Vi har alltid en plan, men måste också vara så inkännande att vi vet om vi måste gå en annan väg än den planerade.

På gården finns hingsten Hlekkur frá Saurbaer, som Heidruns pappa fött upp. Pétur visade honom i år som 6-åring och han fick 8.41 totalt med 8.65 i ridegenskaper och 8.06 i exteriör. Han har hela 9 för pass, spirit och helhetsintryck! Utav alla bedömda 6-åriga hingstar på Island kom han på åttonde plats. Det utgjorde en fantastisk start för Heidrun och Péturs när de övertog gården. Hlekkur har mycket bra gångarter och har en spännande framtid på tävlingsbanan.

Heidrun har gått tre år på Hólar. Parallellt passade hon på att läsa biologi i Reykjavik. Efter första årets studier jobbade hon på gården Thingeyrar. 2011 flyttade hon och Petur till Norge och arbetade på gården Kringeland. Där stannade de i två år.

– Vi tränade hästarna, höll kurser, visade och tävlade. På VM i Berlin placerade sig Norge för första i avelssammanhang. Kringeland blev nr 3 efter Lipperhof och Kronshof.

2013 flyttade de tillbaka till Island och tog över föräldragården.

På Island har Heidrun även haft framgångar på tävlingsbanorna. Hennes första tävlingshäst hette Sokki frá Saurbaer. Heidrun vara bara 9 år när hon började tävla med Sokki och de vann många tävlingar tillsammans.

– Mina motståndare var ofta 12-13 år, så det var extra kul, skrattar Heidrun.

Med Perla frá Stora-Gröf blev Heidrun 1997 islandsmästare i dressyr. Som 13-åring tävlade hon Dreyri frá Saurbaer och kom till B-final på Isländska Mästerskapen med honom i 4-gang og tölt.

– På samma tävling höll jag på att bli islandsmästare i dressyr men när jag nästan var klar glömde jag helt plötsligt det sista på programmet. Då halkade jag ner på femte plats.

Heidruns bror Tóti blev isländsk mästare i Tölt öppen klass med Dreyri året efter

Bästa ungdomsryttare blev Heidrun på Landsmót 2002 och 2004 med det fina stoet Gola frá Ysta-Gerdi. Och på Landsmót 2004 fick hon även det finaste priset av alla, FT (Félag Tamingamanna) pris för god ridning.

På Hólar fick hon också priset Morgunbladsskeifan (för eleven med högst betyg i årskullen) år 1 och Tamningarbikarinn år 2 (2007). Heidrun kunde också ståta med det högsta betyget i unghästträning.

Vi på Ishestnews önskar Heidrun och Pétur lycka till med deras arbete på generationsgården Saurbaer.