På besök i Gunvarbyn hos Årets Avlare 2012

 

ThorleifurNokkvi2
Thorleifur och Nökkvi

 

En solig aprildag rullar Ishestnews in på gårdsplanen på Gunvarbyn. Där bor Thorleifur Sigfusson med hustru Tone och barnen Ástrós, Sindri och minstingen Ida. Ytterligare en liten Gunvarby-bo är snart på väg. Gunvarbyn blev vald till Årets Avlare 2012 och vi är nyfikna på att lära oss mer om hur man avlar för att få fram rent fantastiska resultat.

På gården finns totalt 44 hästar, 12 av dem är visade och av dem är 9 stycken 1:a klass. Under 2012 visade Gunvarbyn 8 hästar, 7 av dem Nökkvi-döttrar. 5 av de visade hästarna  fick minst 8.0. 

16 av hästarna som bor på gården är fyra år eller yngre.

En stor del av framgångarna kan tillskrivas den 23-årige Nökkvi frá Vestra-Geldingaholti, en hingst som familjen egentligen inte ville ha, eftersom de inte skulle hålla på med hästar. Ibland vill slumpen annorlunda. Vi börjar från början!

 

När Ishestnews talar med Thorleifur och Tone är första tanken att saker bara ”blir”, att allt på något sätt beror på lyckliga tillfälligheter och att de är begåvade med en stor portion tur. Men vartefter samtalet pågår så märker vi att det inte är hela sanningen. För i Thorleifurs blod rinner det hästkunskap ”old style”. Som liten satt han och brorsan Gudmundur med vid fikabordet medan hästkarlar som Palli från Kröggólfstödum, Hördur på Mástungu, Gudni från Skardi , Geiri i Gufunesi och inte minst pappa Sigfús på Vestra-Geldingaholt snackade hästar och avel.

Här i Sverige är det tradition att tandfen kommer med en slant i utbyte mot den först tappade tanden. I Thorleifurs familj på Island firade man istället att barnet fått sin första tand. Och då kom tandfen med – en HÄST!

I Thórleifurs fall en brunblack valack som hette Andvari. När Thorleifur var gammal nog för sitt första Hestakaup bytte han bort hästen mot en valack, Faxi, efter Lysingur frá Vodmúlastödum (en populär avelshingst med extrem frambensaktion). Thórleifur och Faxi tävlade en hel del, bland annat när man började tävla sporttävling på Island kring 1979. Medtävlare var andra ungdomar som Einar Öder, Augúst Sigurdsson, Gísli Gíslason, Tómas Ragnarsson och Thordur Thorgeirsson (en av Islands mest framgångsrika avelsvisare och tävlingsryttare).

– När Landsmót 1978 vann Thordur Ungligakeppni med 8,68, jag kom tvåa och fick 8,62 på Hausti frá Vestra-Geldingaholti (e. Thrymur 740 frá Kröggólfstödum) , skrattar Thorleifur.

1974 gick Landsmót på Videimamelar och planen var att Thorleifur som var 11 år skulle delta med den 5-åriga Nasi frá Vestra- Geldingaholti. Tyvärr blev det inte så.för efter Heklas vulkanutbrott i maj 1970 hade Nasi blivit fluorförgiftad. Våren 1974 blev konsekvenserna så stora att han diagnostiserades kroniskt halt och fick slaktas.

– Under den här tiden var det bara ”häst, häst, häst”. Direkt efter arbetsdagen på gården tog vi ridturer, de kunde vara till mitt i natten. Vi var några kompisar som red till varandra och sedan gav oss ut på långtur.

 

En tavla av älskade Hausti. Thorleifurs mamma har klistrat fast Haustis verkliga tagel som man och svans.
En tavla av älskade Hausti. Thorleifurs mamma har klistrat fast Haustis verkliga tagel som man och svans.

 

Från Hausti till Nökkvi med uppehåll för att studera till veterinär

När Thorleifur började gymnasiet tog han med sig sin Hausti

– Han var min ögonsten och en veritabel kruttunna. Jag jämför varje häst med honom.

Faktiskt var det bara Thorleifur som kunde rida Hausti. Inte ens hans ridvana pappa fick stanna ombord  Denna krutdurk tävlade Thorleifur i ungdomsdressyr med riktigt goda resultat.

1983 lämnade Thorleifur Island för Tyskland. Han lärde sig tyska språket och började sedan studera till veterinär.

– Jag fick erbjudande om hästar men bestämde mig för att lägga allt sådant på hyllan. Det var studierna som gällde, säger Thorleifur bestämt. Jag hängde inte med i hästvärlden alls, jag skulle bara bli veterinär!

Hela 90-talet gick utan att Thorleifur delade tillvaron med hästar. Men när Thorleifur blev färdig med sina studier var det dags igen.

– Mamma och pappa var glada och stolta och ville ge mig en häst i present. Jag fick ett sto som blev början på vår hästsatsning. Det var Dimma frá Vestra-Geldinagholti. Ett sto som knappt var ridbart. Hon kastade av mig så att jag blev liggande mellan två tuvor. Sen sprang hon hem utan mig, skrattar Thorleifur.

– Min bror Gudmundur tränade henne lite grann åt mig och han sa ””Kan man avla på henne, kan man avla på allt!”

– Då gjorde jag just det! Det var ju det enda stoet jag ägde, och även om jag inte gillade henne så gillade jag hennes blod. Ett beslut som skulle visa sig vara riktigt bra.

Thorleifur tillägger att idag är Dimma och han bästa vänner.

– Sommaren -94 blev Nökkvi näst bästa 4-åring inför Landsmót med 8.14 (han kom sen på 7:e plats med 8.0), men jag var så borta från hästeriet att jag inte ens visste om det.

Nökkvi hade blivit visad även som 5- och 6-åring, fått 8.32 och skulle dessutom tävlas i A-flokk av Siggi Matt 2000. Då blev Nökkvi halt och intresset för honom dalade på Island.

Så blev Thórleifur färdig veterinär, han flyttade till Åfjord, Tröndelag i Norge, jobbade som veterinärassistent, träffade Tone och fick barn.

– I den vevan ville pappa sälja Nökkvi. Han hade så mycket känslor för hingsten att han inte kunde tänka sig att sälja honom utanför familjen. Bror Sigfús hade redan Hrafnfaxi och Rafn frá Vestra Gaeldingaholti. Han kunde inte ha fler hingstar.

– Tone övertalade mig att ta honom.

– Ja, det gjorde jag, inflikar Tone. Vi hade två små barn och vår hingst måste vara snäll, tänkte jag. Och Nökkvi var, och är, jättesnäll.

– När både Tone och mina föräldrar tryckte på så sa jag ja till sist. Och tänk, vi blev kompisar direkt! Med Nökkvi klickade det.

– Han blev ett öde i våra liv! Det här är den första hästen jag träffat som tål att jämföras med Hausti.

Pappan till Nökkvi är Angi frá Laugavatni. Han är lite omtalad för att vara stressad och ha dåligt lynne men ändå populär i tredje eller fjärde led.

 

En speciell relation
En speciell relation

Thorleifur och Tone betäckte presenthästen Dimma med Nökkvi flera gånger och resultatet har blivit elva helsyskon, åtta ston och tre hingstar. Fem är visade och fyra är 1:a klass. Dimma själv har bara 100 i BLUP.

– BLUP är ett bra hjälpmedel, förklarar Thorleifur, men bara just ett hjälpmedel. Man måste titta bakåt och se varför BLUP har höjts eller sänkts.

– Viktigast är att ha en känsla för hästarnas ”familjer”, vad som kommit ut av dem och hur olika beståndsdelar nedärvs. Det är inte alltid en fantastisk häst är en bra förvärvare.

 

Von fra Vigra

Thorleifur var på veterinäruppdrag på ön Vigra utanför Ålesund.

– Jag gick förbi en häst i en hage som hade något alldeles visst. Jag frågade om hästen och fick veta att det var ett välstammat sto efter Stigur frá Kjartanstödum. Hon hette Hel frá Gullbergastödum.

Thorleifur och Tone fick låna Hel och betäckte henne med Nökkvi. Resultatet blev fantastiska Von fra Vigra som fätt höga 8.65. Tur eller känsla? Kanske en portion av båda. Hon var med på VM både i Schweiz, där hon blev tvåa med 8.33 i 6-årsklassen och Världsmästare i Österrike med 8.65. Nu är hon såld till Schweiz.

 

Sverige och Dalsland

I år har familjen Sigfusson-Rånes bott i Sverige 10 år. Bror Sigfús är orsaken till flytten.

– Sigfús ringde mig ofta om olika saker som hänt hans hästar. Han tyckte att veterinärvård i Sverige tenderade att vara både komplicerad och kostsam. Rekommendationen var ofta djursjukhus för minsta sak.

– Flytta hit!, sa Sigfús, det finns massor att göra för en sådan som du!

Familjen tog sig en funderar och sonderade terrängen. De kom fram till att flest islandshästar fanns i Göteborgsområdet, i Skåne och i Mälardalen. De ville gärna bo någonstans där rasen var mer ovanlig, gärna skapa något nytt!

– Dalsland var ett bra val! Vi trivs fortfarande väldigt bra!

– Vi hittade en privatklinik till salu i Mellerud. Den hade varit nedlagd i flera år men all utrustning fanns kvar.

Thorleifur och Tone köpte kliniken och flyttade till Mellerud med sina två barn. Sex hästar fick också följa med, däribland Nökkvi, Dimma och Hulda fråa Skodje, (man kan ta sms-lån och man kan köpa häst via sms. Hulda är ett sms-köp.).

Ett av Huldas föl heter Kolskör från Kolungens gård (e. Nökkvi) och är bedömd till 8.19. Hon är hos Agnar Snorri Stefánsson för att tränas och visas igen.

– Kolskör är ett flott sto med fin karaktär och stor kapacitet, säger Thorleifur. Hon kommer att bli avelssto här på gården.

Ett annat sto som Thorleifur och Tone talar varmt om är Silvia frá Rip (e. Hrafn frá Holstsmula). Hon är från Hrafns sista årskull, född 1993.

– Jag såg henne hos Ivar Ambjörnsson och tyckte om henne direkt. Hon är en gammaldags gaedingur. Silvia är nog det högst bedömda avelsstoet på gården och hon har bara 7.74.

Siliva har fått sju föl med Nökkvi. Förra året visades ett 5-årigt och ett 6-årigt sto, Thórhildur och Djörfung, bägge blev 1:a klass. Thórhildur är på träning hos Agnar Snorri och ska visas om, medan Djörfung är högdräktig med Ófeigursonen Rómur frá Búdardal. . En femårig helsyster till dem, Kolbrá är också på träning hos Agnar.På gården finns även en unghingst Skarphédinn Nökkvason som är under inridning och ser lovande ut.

Helsystern till Dimma, Dimmalimm frá Vestra-Geldingaholti fick, med Askur från Håkansgården, Hekla från Kolungens gård. Hon har fått 8.05 i bedömning.

Thorleifur har även lånat två ston av Laurus Stéfansson. Ett av dem heter Hrefna frá Götu (e. Vidar frá Vidvik). Med Nökkvi har hon gett Skuggi och Perla från Kolungens gård. Det andra stoet Perla frá Hrepphólum har gett Spóla från Kolungens gård, ett 6-årigt sto som ska visas om i år.

Avelsstona på Gunvaldbyn
Avelsstona på Gunvaldbyn

 

– Egentligen behöver vi inte en hingst på gården men jag har svårt att slita mig från Skuggi, förklarar Thorleifur. Även han är hos Agnar Snorri för träning och visning.

Alla är bra sporthästar och ambitionen är att någon eller flera av de fyra som är hos Agnar och Anne Stine på Stald Gavnholt i Danmark ska komma med till Berlin.

– Ett problem för oss i Sverige är att det är alldeles för få visningar, speciellt ett VM-år. Vi hoppas att Halmstad kommer med på visningskartan, det finns många hästar som Halmstad skulle ligga lägligt för.

Veterinärkliniken var nästan alltid full med fyrbenta patienter, både hästar och smådjur. Antingen var de tvugna att expandera och anställa fler veterinärer eller sälja kliniken.

De valde det senare och nu åker Thorleifur runt i Sverige och Norge. Han gör sådant som man kan göra på gården, som tandvård, kastreringar och annat. Han kastrerar även klapphingstar. Jag gör som veterinärerna på Island, de åker också runt på gårdarna och gör det som behövs.

– Däremot är jag sugen på att starta en liten mottagning här på gården för att hålla på med tandvård, semin och embry-transfer. När vi bodde på Kolungens gård drev vi seminstation och hade 90 procents dräktighet. Mest var det travston som vi inseminerade.

– Men viktigast idag är att framhäva Gunvarbyn! Vi är hästuppfödare och idag låter vi inte slumpen styra. Nu planerar vi noggrant och det kommer att ge oss ännu bättre resultat.

Okunskap eller grundkänsla?

Framgångarna gav som sagt Gunvarbyn titeln ”Årets Avlare”. Vad beror framgångarna på för gården där högsta Blupen på avelsstona är 100 och stammarna kan ses lite gammaldags?

– Okunskap kan vara positiv, menar Thorleifur. På grund av mitt ointresse under flera år hängde jag inte med i vad som var modernt, utan höll mig till hästar som blivit ”out of date”, nämligen Angi och Máni.

– Vi har lärt oss att kombinationen Angi och Stigur frá Kjartanstödum blir bra. Man kan säga att vi hållit på med ”stamavel” och nästan skapat oss en egen ”Gunvarbyn-stam”.

– Idag är det ovanligt att inte ha Orri i stamtavlan på sina hästar. Eftersom vi inte har det behöver vi sällan tänka inavelsprocent när vi planerar betäckningar. Det här är inget vi planerat, det har bara blivit så.

Men nu är det dags genom hingsten Starri frá Hvitanesi.

– Även på Island verkar det som att man börjar fokusera på att inte inavla för mycket, menar Thorleifur. Det är bra.

Thorleifur och Tone funderar över vart de vill komma med sin avel.

– Vi vill gärna få in modernare sporthästar i vår avel, gärna med 9 – 9.5 för tölt. Vi tycker om många av hästarna från Blesastödum och Eystra-Fródholt bland andra.

–Vi tror också på kombinationen Ófeigursöner till första klass Nökkvi-döttrar. Ófeigur ger medelbra exteriörer men fenomenala gångarter. De är oerhört flotta!

Vi hoppas på några 9:or i avelsbedöningarna.

Andra hingstar vi tycker om Ófeigurstammade Saer frá Bakkakot och Ísar frá Keldudal.

På Gunvarbyn får hästarna vila från oktober till januari.

– Det sitter kvar i mig från Island, säger Thorleifur. Jag tycker det är onaturligt att låta hästarna gå året runt. Det är bra för både hästar och människor med en paus.

– På Island använda även tävlingshästarna till gårdssysslor. Man samlar in får med dem, ibland på så långa turer som nio dagar. Det är bra för dem. Även tävlingshästarna har behov av att ridas över stock och sten.

Thorleifur sadlar på och rider med handhäst på Kroppefjäll på fantastiska ridvägar.

– Jag blir nog aldrig ett totalproffs utan är mer ”country” säger han. Det var därför jag red med handhästar på Hingstfestivalen.

Innan vi avslutar intervjun med att besöka hästarna i hagarna och hälsa på Nökkvi avslöjar Thorleifur en dröm:

– Tänk att ha turridning på bara 1:a klass ston i vår fantastiska natur!

 

 

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
(Visited 1,601 times, 1 visits today)