Då var det dags för premiärinlägget här på Ishestnews. Tänkte börja med en uppdatering om vad som händer just nu i årskurs 2 på veterinärprogrammet. Vi är mitt inne i den terminslånga kursen Allmän Sjukdomslära, som är uppdelad i delkurserna bakteriologi och livsmedelsmikrobiologi, virologi, parasitologi, immunologi, allmän patologi och histopatologi. I årskurs 2 introduceras vi alltså in i sjukdomarnas värld. Under årskurs 1 läste vi mycket anatomi, fysiologi och cellbiologi och fick då en förståelse för hur friska celler och däggdjurskroppar ser och fungerar och nu är det alltså dags att lära sig om den sjuka däggdjurskroppen och vad det egentligen är som gör att djuren blir sjuka.
De praktiska momenten har hittills varit få, jämfört med årskurs 1 där vi spenderade många timmar vid dissektionsborden och fick möjligheten att dissekera och studera allt från råttor till getter och hästhuvuden. Under den nuvarande kursen har vi istället fått tillbringa en del tid i laborationssalen och nu under kursen i parasitologi har vi bland fått lära oss olika metoder för att undersöka och påvisa eventuell förekomst av parasiter i träckprov. Parasiter är ett intressant ämne, även om det känns som att det kliar över hela kroppen under föreläsningar om loppor och löss.
Förutom parasiter har den här veckan också bjudit på den årliga veterinärkongressen, dit även vi studenter var välkomna. Evenemanget erbjöd en mässa och föreläsningar inom flertalet veterinärmedicinska områden. Till min stora glädje var föreläsningarna om hästar i år inriktade på hästens, enligt min uppfattning, mest intressanta organsystem – mag- och tarmkanalen.
Kolik, ett intressant fenomen. Kolik betyder smärta från buken, ett diffust begrepp som egentligen inte säger någonting mer om hästens tillstånd än att den har ont. Vad koliken beror på kan vara rena detektivarbetet. Oturen kan självklart vara framme även hos optimalt skötta hästar, men det som ofta slår mig när det kommer till ämnen som utfodring och kolik är att vi människor så ofta själva är ansvariga för att ha satt hästen i koliksituationen. För att nämna några exempel, hur många hästägare kan med handen på hjärtat säga att de låter varje foderbyte av grovfoder ske succesivt under minst två veckors tid? I hur många stallar har hästen alltid tillgång till vatten i både hage och stall under vinterhalvåret? Rör sig hästen lika mycket under de kallare månaderna?
Och så har vi kraftfodret. Hur många har koll på vad kraftfodret innehåller? Snygga etiketter, färgglada fodersäckar med högpresterande hästar på och ett innehåll som ser ut som müslin vi gärna själva äter till frukost. Slänger då alla verkligen en blick på vad fodret verkligen innehåller? Vad är anledningen till att vi utfodrar hästen med kraftfoder från början?
När jag fick min första egna häst var det en lycka att blanda kvällsburkar, morgonburkar och slänga i lite av varje som såg gott ut eller som jag hört ”skulle vara bra för att…”. Av ren välvilja, såklart. Ingen normalt funtad människa är ute efter att ge hästen magknip, men vi är nog många som gör det ändå. Flertalet studier visar på samband mellan kraftfodergivan och kolik och ofta är stärkelsen boven. Hästar och stärkelse är en dålig kombination och hur mycket vi än försöker, på gott och ont, anpassa våra ridhästar för att gynna vår egen vardag så kan vi aldrig komma ifrån det faktum att hästar är betesdjur. De vill äta länge, tugga under de flesta av dygnets timmar och en del hästar väljer att inte dricka om vattnet är för kallt.
Jag önskar min häst en kolikfri vinter!
/Julia
