Träning, tävling och visning – men framförallt harmoni på gården Margrétarhof

Ishestnews har tillbringat några dagar på gården Margrétarhof mellan Selfoss och Hella på södra Island. Direkt när vi kliver innanför dörrarna och hälsar på hästarna så slås vi av lugnet. Alla hästar är nyfikna och vänliga. Ögonen som ju ofta liknas vid själens spegel är glada på varenda häst. När vi tittar på träningen i ridhuset ser vi samma sak. Här rids hingstar vi sett på Landsmót och unga träningshästar samtidigt som 3-årige Andri kör runt i sin eldrivna lilla fyrhjuling. Ingen av hästarna tar någon notis om det udda inslaget i ridhuset.

Vi får en pratstund med Reynir Örn Pálmason som är huvudansvarig på gården som ägs av svenska familjen Montan. Reynirs fru, Adalheidur Anna Gudjónsdóttir är den som ansvarar för träningen av hästarna på gården.

   – Inridningen är det viktigaste för en häst, menar Reynir Örn. Det är stor skillnad mellan att rida en häst och att verkligen utbilda hästen.

Reynir förklarar vidare att det faktiskt kvittar hur bra en individ är om inte hästens träning är av bra kvalitet.

   – Hit till gården har vi har många gånger fått fina ridhästar som fått en ofördelaktig träning, då får vi börja om på minus.

   – Det kan vara lugna och fina hästar. Så rids de in av någon som kanske har svårt med sitt humör och blir irriterad på hästen. Då blir unghästen osäker och det påverkar såklart. Den tränaren är inte tillräckligt utbildad!

Varje höst har man någonstans mellan 30 till 35 stycken treåringar som ska börja sin inridning. De första dagarna tränar Adalheidur och Reynir hästarna själva.

– Vi är väldigt noga, så här unga hästar lär sig oerhört snabbt. Både bra och dåliga saker. Det kan till exempel vara väldigt lätt att lära en häst att bli svårfångad om man gör på fel sätt.

Reynir menar att man aldrig ska spara på de första månadernas träning. Det kan vara en så till synes enkel sak som att gå åt sidan. Hästen kanske inte behöver kunna det just då men när man senare behöver den kunskapen så går det mycket snabbare och lättare om hästen vet hur den ska göra.

   – Under åren som gått har jag blivit mer och mer intresserad av hästens insida och Adalheidur har lärt mig massor, berättar Reynir.

   – Hon är väldigt målmedveten och saker får ta tid. Jag kan nog ha mer bråttom, skrattar Reynir. Nu har Adalheidur lärt mig att det inte finns några genvägar. Tålamod och lugn är tränarens dygd, det finns helt enkelt inga genvägar i en hästs utbildning. Inget ska lämnas åt slumpen.

Anställda som hjälper till att träna hästarna på gården ska ha samma filosofi. Om någon i personalen skulle uppträda aggressivt eller irriterat mot en häst blir den personen inte långvarig på Margrétarhof.

Reynir menar att sättet att rida in och utbilda hästar har ändrats mycket i och med Hólar. De tränare som redan har erfarenhet och lägger till en utbildning på Hólar, de blir fantastiska tränare.

På Margrétarhof tar man in unghästarna den 1 september. De lär sig enkla saker som att ta på grimma, umgås med människor, böja halsen och förstå tryck bak. Unghästen lär sig att flytta sig. I träningen använder man repgrimma och ledrep.

   – Vi lär dem att gå åt sidan innan de får lära sig att gå framåt, förtydligar Reynir. Vi är alltid konsekventa, vi lägger på tryck och tar bort trycket så snart vi får minsta reaktion.

Unghästarna tränas två till tre månader och kraven ökar långsamt efterhand. När de kan de första grunderna lägger man på sadel och leder dem runt.

   – Vi kontrollerar alltid att hästarna är lösa och avslappnade i halsen.

I och med att aveln har gått framåt så har även träningsjobbet utvecklats.

   – Det sägs ju att man ska ramla av 100 gånger för att bli en bra ryttare, skrattar Reynir. Vi tycker precis tvärtom! Med en väl förberedd häst så ska inget sådant hända.

Hästarna i stallet lär sig att stå uppbundna men också att stå still utan att sitta fast. De ska stå lugnt när man sköter dem, lyfter benen och kratsar hovarna, det är en daglig rutin.

På Margrétarhof får hästarna naturlig miljöträning. Mycket folk besöker stallet, barn sparkar boll och cyklar kring. Hästarna är vana vid att allt kan hända.

På gården får alla hästar chansen till bra träning, men de hästar som är spända och utan rörelser, de sållas bort.

När hästarna fått ryttare på ryggen gör man en bana med hjälp av snören i ridhallen och den unga hästen får följa en äldre häst i banan.

   – Vi använder samma system till alla hästar men känner samtidigt in vad varje häst behöver. Några tränar vi bara fem minuter, andra en halvtimme.

   – Allt som vi påbörjat ser vi till att få igenom innan vi avslutar dagens pass. Det kan vara riktning, tempo, gångart eller hästens form, förklarar Reynir. Slutar man vid fel tillfälle så lär sig hästen fel.

Fölen får komma in

Redan som ettåringar tas fölen in under fyra, fem dagar. Två och två får de komma in i ridhallen.

   – Vi börjar hantera dem så smått och ser efter vad de är för individer. Det är lättare att hantera en häst på 100 kilo än en på 350 kilo, menar Reynir.

På frågan om man redan så här tidigt kan se på ett föl om det kommer utvecklas till något extraordinärt, svarar Reynir:

   – Både ja och nej. Vi ser inte så mycket och det kan ändra sig, men ibland får vi ändå en känsla av att vi till exempel ska avvakta med att kastrera ett hingstföl.

– Några av våra ston vet vi nästan alltid ger bra avkomma.

När hästarna är två år görs hela proceduren om, de får komma in och lära sig sina första grunder.

Man väljer oftast att kastrera hingstfölen. Kraven på en hingst på Island är enorma och man får oftast lika bra betalt för en bra tränad valack som för en hingst.

Aveln står för 60 procent, en bra träning för resten

Reynir menar vidare att aveln står för cirka 60 procent av hur en häst blir, minst 40 procent står inridningen och träningen för.

   – Gissa hur många fantastiska hästar det springer runt i de svenska skogarna, säger Reynir, de är minst lika bra som de bästa hästarna här på Island. Men de ”upptäcks” aldrig och tränas inte på rätt sätt.

Både Reynir och Adalheidur tävlar och visar hästar. Adalheidur såg vi bland annat visa den fantastiska Kveikur frá Stangarlaek på Landsmót 2018, där hon vann Feather Prize. Hon tävlar även framgångsrikt i både gaedingakeppni och sportgrenarna.

Vi har sett Reynir i det isländska landslaget vid flera olika tillfällen.

Reynir berättar att det är en stor inspirationskälla att se tävlingar som World Tölt, Elmia eller andra liknande event.

   – Man blir peppad och inspirerad, det är roligt att se hur andra gör.

Han förklarar vidare att man får vara ödmjuk för olika hästtyper.

   – Vissa hästar kan jag bara göra rättvisa om jag är utsövd och på topp. Kanske ska jag rida dem på morgonen när jag är som mest koncentrerad.

En omfattande kursverksamhet 

Utöver träningshästarna finns det även en mångomfattande kursverksamhet på Margrétarhof. Bland annat håller Reynir kurser enligt utbildningen Reidmadurinn, en tvåårig ridutbildning från Lantbruksuniversitet i Hvanneyri. Reidmadurinn skapades av mästaren Reynir Adalsteinsson som ett led i att utbilda hästarna på ett hästvänligt och harmoniskt sätt.

Eyjólfur Ísolfsson kommer regelbundet till Margrétarhof och håller kurs.

   – Han är vår mentor, förklarar Reynir.

Man kan även komma till gården på ridkurs och få rida riktigt bra hästar. Och samtidigt bo i någon av de sex stugorna, eller snarare husen som hyrs ut både till gårdens gäster och till turister.

   – Vi är stolta över våra hus. Sedan 2016 har vi haft över tvåtusen gäster från fyrtio olika länder. Egentligen är våra hus alltid bokade, året om.

Gården Krokur som Margrétarhof ligger på köptes av familjen Montan år 2010. Det är en rejäl verksamhet på anläggningen. Utöver avel, träning och kurser så verkar även hingstarna Ölnir frá Akranesi, Brimnir frá Efri-Fitjum, Kveikur frá Stangarlaek samt Laxnes frá Lambanesi på gården. Hingstarna betäcker både naturligt och via semin.

Reynir och Adalheidur är i stort sett på någon tävling eller avelsvisning varje helg under tävlingssäsongen. Närmast på tur står Mästarcupen, Meistaradeildin. Ishestnews önskar dem lycka till!

Du kan läsa mer om Adalheidur här!

Och om Reynir Örn här!