Svenska Islandshästförbundet har ju som vi tidigare skrivit om blivit medlem i Svenska Riksidrottsförbundet. På årets Höstmöte som gick av stapeln på Marma Torp fick deltagarna lära sig mycket om hur samarbetet ska gå till och hur de enskilda föreningarna ska agera i det här samarbetet.
Från RF Sisu deltog Maria Gidlund som kommer att stödja förbundsstyrelsen i arbetet att fasa in SIF i RF och från RF Sisu Uppland deltog Emma Svensson som har fokus på distrikten.
Riksidrottsförbundet och SISU har ett nationellt kansli och distrikten har lokala representanter. Det här är en organisation som SIF kommer att behöva docka in till så att vi får en liknande organisationsstruktur.
Att vara medlemmar i RF kommer att innebära ett tydligt omställningsarbete i mycket och framförallt i hur man arbetar kring aktiviteter och samarbetar med företag.
På många sätt skulle man kunna sammanfatta starten av samarbetet till ett ord:
RAPPORTERA!
Att rapportera kan såklart låta alldeles förskräckligt. Tankarna far all världens väg men i just det här samarbetet är det otroligt viktigt.
Varför?
Jo, idag har RF inte något underlag till vad SIF gör och vad vi kan behöva stöd med. De resurser SIF får fördelas idag helt schablonmässigt. Om vi noga rapporterar allt vi gör så kommer det att ge RF ett underlag till framtida stöd, både ekonomiskt och i form av andra stödjande resurser.
Islandshästar är ingen lagsport utan vi har andra sätt att verka och att ses. Vi ska rapportera in kurser, träningar, sammankomster, lärgrupper (nytt namn på studiecirklar).
Viktigt är att ha administrativ koll genom Idrott online och de appar som underlättar rapporteringen.
Så rapportera, rapportera, rapportera!
För att komma igång med hur man jobbar, och det kan vara lite olika i distrikten, så är det en god idé att bjuda in de idrottskonsulenter som finns att tillgå i varje RF-distrikt. Det är en stor hjälp att ta del av deras kunskap, bland annat i hur man lägger upp sin verksamhet och hur man rapporterar.
Många bra utbildningar inom RF
Inom RF finns många utbildningar som passar föreningarna inom SIF. Några exempel är Framtidens ledare och Trygg i stallet (verktygslådan Trygga idrotter. Här kan du se hur Svenska Ridsportförbundet använder materialet).
På förbundsnivå så diskuterades SIFs strategi 2021-2025. Hur ska SIF få tillgång till medel?
Några exempel är stöd för demokrati och delaktighet, anläggningsstöd och annat. Hur stöden ser ut skiljer sig mellan de olika distrikten.
Det ska också finnas en så kallad ”visselblåsarfunktion” finns inom RF och de har även inrättat en Idrottsombudsman.
Deltagarna på konferensen fick lära sig om distriktens roll, deras indelning och regionala stöd.
Något RFs medlemsföreningar fått tillgång till är resurser för återstart efter covid. Den största andelen av det här stödet betalades ut innan SIF blev medlemmar men det kommer att finnas ytterligare möjlighet att söka återstartsstöd.
Sektioner och SIFs arbete i framtiden
På mötet fick de olika sektionerna inom SIF presentera sig. En sektion som varit väldigt aktiv är Fritidssektionen som redovisade massor av olika aktiviteter, ett spel för barn och broschyrer om bland annat allemansrätten och mycket annat.
Tävlingssektionen presenterade nästa års tävlingsdatum och även att de slutit avtal med föreningen Dyggur om att SM ska gå på Himmelstalund de närmaste fem åren.
På SIFs årsmöte 2022 kommer SIF att lägga fram en proposition som bland annat innebär en flytt av kansliet från Strömsholm till Stockholm för att komma närmare RFs kansli.
Fram till nu har SIFs styrelse haft en tydlig operativ roll och i och med det inte hunnit med arbetet med att lägga upp strategier, se över verksamheten med mera. Tanken är nu att man efter årsmötet ska dela upp arbetet så att styrelsen jobbar strategiskt medan en generalsekreterare ansvarar för administrationen /har jag fattat detta rätt?/. Det dagliga arbetet ska skötas av tjänstemän.
Ett krav från RF och som SIF kan få svårt med är att det på nationell nivå ska vara minst 40% av endera könet i styrelsen. Eftersom SIFs medlemmar till stor del är kvinnor så är det något man får fundera över. Samma regel gäller för alla idrotter.
Under mötet hade deltagarna också temadiskusstioner. En av diskussionsgrupperna talade om barnidrott, en annan om hur man ska ha ett medlemskap för alla, inte bara för dem som tävlar.
Digitala tävlingar som blivit populära i och med Covid19 är som något som bör fortsätta, inte minst med tanke på medlemmar som bor i glesbygd och har svårt att ta sig till tävlingar.
En grupp diskuterade samverkan med privata aktörer i samband med till exempel tävlingar. I dagsläget har SIF ca 7000 medlemmar, av dem löser 2000 tävlingslicens. Vad ska man göra för att ha ett medlemskap som attraherar även dem som inte tävlar, hur kan föreningarna ge medlemmarna gemenskap och roliga upplevelser.
Några föreningar lyckas extra bra med att ge medlemmarna en samhörighetskänsla, hur? Det är många i de här föreningarna som har en enorm drivkraft och skänker glädje.
Numera arrangeras många tävlingar i privat regi, ibland bildas nya föreningar kring vissa tävlingar. Det har visat sig vara ett problem för de mer ”vanliga” lokalföreningar där tävlingarna är den enda chansen till någon form av inkomst.
Det ska bli otroligt spännande att se hur det fortsatta arbetet kommer att se ut nu när vi är medlemmar i RF.
Ett stort tack till Elisabeth Andreasson som berättat för Ishestnews som själva inte kunde vara på plats.
