Lösgjordhet, rakriktning och samling via en annorlunda väg – Intrinzeninspirerad kurs med Steinar Sigurbjörnsson

Visst har vi alla varit med om det? Sagt att ”min häst är svag i höger bakben, vänstersidan är styv, bogen på höger sida trillar ut” eller andra upptäckter vi gjort medan vi ridit. Och så har vi försökt rätta till hästens svagheter genom olika skolor, genom att ta i tyglarna, flytta med skänklarna och andra saker. Under kursen med Steinar Sigurbjörnsson fick vi till oss helt andra metoder för att stärka hästens kropp och även sinne.

Ska jag vara ärlig så har jag undrat vad alla övningar inspirerade av Intrinzen ska vara bra för. Ibland har det nästan sett ut som en ”tics” när hästarna helt plötsligt gör så kallade crunches bara sådär från ingenstans, eller ställer sig på något av de hjälpmedel man använder när man tränar hästen. Jag har också funderat på det där med ridningen, ska vi inte rida mer?

Under kursen i Örkelljunga fick jag svar på flera av mina frågor, polletter trillade ner och ett och annat aha tillkom.

Rörelserna som crunches, pantherwalk, fancy trot eller att stå på ett instabilt underlag är skapade för rakriktning, smidighet, lösgjordhet och samling. Känns det igen? Dessutom på ett sätt där hästen har lika roligt som tränaren och där samarbetet stärks.

Steinar Sigurbjörnsson är uppvuxen i en tävlingsfamilj. Pappa Sigurbjörn ”Diddi” Bardarson har vi sett vinna många tävlingar, syster Sylvia Sigurbjörnsdottir såg vi tävla på årets Mästarcup.

Hur kommer det då sig att en son sprungen ur en sådan familj väljer en egen väg att gå. Steinar har lovat Ishestnews en intervju, då kommer vi nog få en förklaring. I varje fall ingår några år i USA där Steinar samarbetade med Kathy Sierra, först kring hennes egna hästar och sedan i ett projekt som Kathy döpte till Intrinzen. Vi har tidigare besökt en clinic där vi beskrivit mer om vad Intrinzen handlar om, den hittar du här.

Extra roligt är att Steinar från och med i höst blir lärare på lantbruksuniversitet Hólar vilket gör att fler torde få sig en tankeställare kring hur vi utbildar och rider våra hästar.

Ge hästen tillgång till sin bästa kropp innan vi rider den

Under den Intrinzeninspirerade kursen i Örkelljunga som arrangerades av Camilla Jönsson och hennes sambo Peter Pote fick vi lära oss några grundstenar. En av de allra viktigaste är att hästen själv ska äga sin kropp.  På Intrinzenspråk säger man att hästen ska vara autonom, eller ha authonomy.

 Vi ska inte hoppa upp på hästen och försöka stärka sidorna, svaga ben eller annat uppifrån. Vi ska inte dra i tyglar, pressa ihop, runda hästen kring skänkeln, rida med inner skänkel mot yttre tygel eller annat. Gamla regler och sanningar omkullkastas helt på den här kursen.

Den klassiska bildningstrappan är något som Steinar inte riktigt håller med om, utan väljer andra vägar.

Generationers kunskap om islandshästen

Men samtidigt….. Steinar lyckas förmedla sambandet med ridningen och en vältränad mjuk häst. Man märker att han inom sig bär generationers kunskap om islandshästen och var den kommer ifrån. Han älskar den isländska hästen och vill att den ska få chansen att utveckla och uttrycka sitt allra bästa jag.

Hur är då tanken att vi ska kunna göra hästen till en bra ridhäst? Om det nu är rida vi vill. Det är upp till var och en, en del kanske väljer att bara umgås med sin häst från marken.

Tanken är att hästen ska få full tillgång till sin bästa kropp innan vi ens överväger att sitta upp. Alla hästar är födda med en fantastisk repertoar av rörelser. Genom att umgås med oss människor mister många hästar flera av sina förmågor. Nu är det vår uppgift att ge hästen tillgång till de naturliga rörelser den hade som föl.

Steinar ber oss att inte kategorisera hästarna som pigga, lata, talangfulla, på framdelen eller annat. Vi ska bara leka med den kompis vi har och alla, precis alla, hästar kommer att utvecklas.

Superman på fyra ben

Stress kan innebära att hästen blir stel och försöker fly. Inom Intrinzen är planen att  stressen gör att hästen istället väljer att visa upp sig från sin kraftfullaste sida.

Vi har lyckats när hästen känner sig som Superman, en ninja på fyra ben. En extra bonus blir att hästarna får lättare att anpassa sig till nya miljöer och blir mycket modigare.

Steinar säger att vi ska ge hästen kraft och ge den en röst att uttrycka sig med. Vi ska också hitta på spännande utmaningar, så gott som alla hästar tycker det är roligt och utvecklas automatiskt av att lösa utmaningarna.

En väldigt viktig rörelse är så kallade ”crunches”. Jag tycker att man kan likna dem vid en väl utförd sit-up. Tanken är att hästen ska väga över till bakbenen, manken ska komma upp och magmusklerna aktiveras.

På kursen är det några hästar som väger bakåt så långt som till levad.

För att hjälpa hästen att hitta rätt kan man använda en plattform att gå upp på med framdelen eller att stå på en instabil så kallad gymnastikmatta.

Den här rörelsen ger hästen en så kallad ”powerpose”, en position som ger hästen kraft. Vi ska själva vara noga med att själva gå in i en powerpose bredvid hästen.

En annan rörelse som blivit en signatur för Intrinzeninspirerad träning är så kallad pantherwalk. Den kan liknas vid spansk skritt men är mycket mer smidig, flytande och energisk. Ett sätt att locka fram panther walk är att hålla upp en target och belöna hästen om den råkar nudda vid targeten med något av benen eller sparkar med frambenen mot targeten. Ganska snart förstår den och börjar gå med höga benlyft. Vi fick även locka fram den med en stor pilatesboll. När hästen börjar sparka mot bollen försöker vi härma benlyften och även klicka för dem. I början klickar vi för minsta försök men efter ett tag väntar vi längre och längre. Vi ska klicka för det lilla extra och stärka det hästen är skicklig på just nu.

Precis som när vi människor är korta i bröstmuskulaturen så är många hästar väldigt tajta i bogarna. Då är det bra med pantherwalk som mjukar upp och ger ett större rörelseomfång.

En target kan vara lite vad som helst, men består oftast av något som förlänger människans räckvidd och som hästen kan följa. Vanliga är skumgummirör eller något fastsatt på ett skaft.

För att få hästen att förstå så använder vi en klicker och en belöning. I början av en ny lärdom klickar vi för minsta försök men när hästen börjar förstå så håller vi inne på klicket till dess hästen gjort lite till. Det här gör att hästen tar i lite extra och bli sådär ”awesome” eller fantastisk som Steinar menar att varje häst kan bli.

Ibland kan man ta hjälp att stretcha hästen när den tar godiset men Steinar lärde oss att ett bra sätt är att lära hästen att gå in i en kraftposition innan vi ger godiset. På så sätt lär sig hästen att alltid få tillgång till sin kraft när vi tränar. Och även här ska vi vara noga med vår egen position och vad vi utstrålar bredvid hästen.

Vi ska i längden aldrig klicka för att hästen bara ska stanna. Istället ska vi vara väldigt noga med vår egen position och hållning när vi klickar så att hästen förknippar godiset med en powerpose och ställer sig i ready position för att vänta på godiset.

Ett av våra viktigaste hjälpmedel är naturen. Testa de olika rörelserna i nedförsbacke, gå där marken är ojämn.

Steinar visar oss metoder för att rätta till skevheter i hästen.  En kan vara att använda en target på hästens olika sidor, det får hästen att bli mjuk i sidorna. Innan jag var på kursen trodde jag att hästen alltid skulle nudda targeten men tanken var istället att den skulle följa den till de olika sidorna och bli flexibel kring ryggraden.

Ett annan bra sak för att hjälpa hästen att hitta sin kropp är att sakta röra den vid manken och att även sakta gunga den från sida till sida. Steinar säger att vi skickar magiska strålar när vi rör vid hästen på det här sättet. Vi skickar information till hästens nervsystem så att den får en förbättrad kroppsuppfattning – proprioception.

Var flexibel och se in i framtiden

Vår egen flexibilitet är också en viktig faktor. Vi kan vara bredvid, bakom eller framför hästen. Vi ska byta sida ofta och försöka vara smidiga med en bra kroppshållning.

Byta hastighet, riktning, gå långsamt, springa, stanna och vara lite oförutsägbara bredvid hästen. Att starta en panterwalk eller långsamt tölt efter en crunch brukar vara mycket bra.

Vårt eget kroppsspråk är en viktig grundsten och vid till exempel panther walk ska vi själva gå med lyfta ben. Vi ska också visa med handen att vi tänker oss att gå framåt eller själva sjunka i våra ben när vi vill att hästen ska samla sig. Vi kan tänka att vi använder vårt eget kroppsspråk istället för att till exempel vifta med ett spö.

Look into the future!

En uppmaning vi kursdeltagare får är att ”look into the future”, att se in i framtiden. Framtiden kan vara olika mål vi strävar mot men det innebär också att vi inte tittar på hästen hela tiden utan ser upp och dit vi är på väg.

I början kan rörelserna bli lite mekaniska men efter ett tag kommer troligen du och hästen att börja experimentera.

Steinar menar att ”perfection is the source of evil”, vi ska vara flexibla, förlåtande och ha roligt tillsammans med hästen.

Dags att sitta upp

Ett av ekipagen som kommit riktigt långt inom Intrinzeninspirerad träning har ni kunnat läsa om tidigare här på Ishestnews. Det är Susanne Törnqvist och hennes egna uppfödning Meyja. Sista dagen får vi se hur Susanne rider Meyja i skritt, tölt, power trot som är som passage. Meyja gör också enorma galoppanslag.

När man börjar träna en häst att bära en ryttare så får vi några tips. Det är en bra idé att starta med att sätta vikter i sadeln när man gör sina vanliga övningar så att hästen lär sig bära. Sen kan man också sätta upp ett barn eller en annan lätt person.

Vi får se hur en häst bär sadelväskor med sand och även en så kallad aqua bag, ett mjukt plaströr som man kan fylla med en mer eller mindre mängd vatten som åker lite hit och dit och tränar hästen att stabilisera sig. 

Vi får också se fyraårige Starbreeze bära en ryttare för första gången.

Ifall man får en styv kommunikation när man rider så är något fel. Steinar menar att det inte är utrustningen det är fel på, det kommer aldrig hjälpa att byta mellan olika bett eller annat. Grundfelet är att hästen är instabil.

   – Tyglar är ett mycket komplext instrument, varnar Steinar. Ibland låser sig allt när vi använder tyglarna, men vi ska jobba på att vara rörliga och mycket mjuka i vår kommunikation.

   – Ifall vi vill utvecklas till en ny nivå så är det bra att lära in bra vanor. Då öppnar sig många dörrar och då, säger Steinar, att ”The sky is the limit”.

Steinar uppmanar oss till att sluta kontrollera hästens minsta rörelse. Han ber oss också att rida utan bett, hästen ska få ”äga” sin kropp. Han menar att hästen ska lära sig allt utan bett och när den är stark, stabil och lösgjord så kan vi använda bett om vi vill.

Börja inte för tidigt med den unga hästen

Får Steinar bestämma så ska man inte börja för tidigt med den unga hästen.

   – Det känns hemskt när man rånar hästen på dess ungdom, säger han och förklarar att aveln har gett mer talangfulla och större hästar och att vi går på en riskabel stig om vi skyndar för mycket.

Istället för att styra och ställa kan vi leka in kunskap tillsammans med hästen.

En bra chef stärker sina medarbetare

Steinar tror inte alls på att vi ska vara strikta ledare, han menar att ingen blir bättre av att vara rädd för chefen. En bra chef är den som stärker sina medarbetare.

Tre välfyllda kursdagar går fort. Vi har lärt oss massor och fått se ekipage på helt olika nivåer. Allt från totala nybörjare till dem som tränat Intrinzeninspirerat i många år. Vi har glatt oss åt den otroligt positiva och generösa stämningen som omgav kursen.

Fyllda av positiva tankar lastar vi våra hästar och rullar hemåt mot nya äventyr.