Intervju med Joséphine Williams – “jag vill vara ett med hästen”.

Vi har sett henne bli svensk mästare i Tölt T1 för Young rider tillsammans med Kvaran från Slippen och i 150 m pass med Lér frá Vallhöll. Vi har också sett hur hon tog samma titel i GDT, denna gång med Kristófer frá Hjaltastadahvammi.

Hon är en av ungdomarna som gör att vi kan känna oss trygga i att islandshästsporten ständigt utvecklas till det bättre genom en ridning med små hjälper och stor hänsyn till hästen. Vi talar om Joséhine Williams. 

När hon inte tävlar på nationell nivå ingår hon i det schweiziska landslaget. Schweiz är hennes födelseland och båda hennes föräldrar är från Schweiz. Ändå bor hon i Skåne och vi frågar varför?

Anledningen är enkel om troligen lite krånglig. Både Joséphine och hennes mamma är så intresserade av islandshästen att de ville leva ihop med sina hästar på en egen gård. Och för att kunna ha mark och gård i Schweiz så behöver man en så kallad ”lantbrukarlicens” och gårdarna är förbehållna de bönder som producerar mat För att kunna bo på en egen gård med hästarna runt sig började Joséphines mamma Martina först leta i norra Tyskland men sen vidare i Sverige. De hittade sin gård i trakterna kring Halmstad.

Joséphine flyttade sen till Skåne eftersom hon ingår i gruppen One Nationality på Paceland och har James Faulkner som sin ”mesta tränare”. Till ytterligare hjälp med träningen har de även av Elin Sif Holm Larsen och Marie Holzemer som gått Hólar och som båda finns på gården.

Det där med One Nationality kan man undra över men tanken är att flera olika nationaliteter samlas kring den med ”en nationalitet”, nämligen islandshästen. Utöver att Joséphine kommer från Schweiz så är James brittisk och isländsk, Elin dansk, Marie tysk och resten från Sverige.

   – Här i Skåne är vi som en stor familj, berättar Joséphine, vi tränar ihop, peppar varandra och fixar stallet ihop. På somrarna så gör vi andra roliga saker också, som att åka och bada och bara ha skoj.

”Vi”, det är utöver Joséphine själv, även Lowa Walfridsson, Klara Solberg och flera andra.

Under SM 2022 fick både Lowa och Klara Feather Prize, och i den här intervjun med James Faulkner nämner han också Joséphine som en enastående ryttare.

Joséphine förklarar att det känns som att de alla är släkt. Att trots att de satsar på olika nivåer ändå har samma grundprincip och strävar efter att hela tiden bli bättre ryttare.

   ­– Grunden är att bli en bättre ”horsepartner” förklarar Joséphine, att både utvecklas som person och som ryttare. Vi alla hjälper varandra att utvecklas.

Vill vara ett med hästen

Hästarna som Jósephine i stort sett dagligen tränar är Lér frá Vallhöll, Dökkvi frá Leysingastödum, Kvaran fra Slippen och Kristófer frá Hjaltastadahvammi. Hur tränar hon då?

Träningspyramiden är den målbild som Joséphine bär med sig, hon gör de övningar som kommer att hjälpa hästen komma vidare i pyramiden.

   – Träningen är olika från häst till häst, men min tanke är att hästen ska vara mjuk, energifull och samarbetsvillig. Jag vill vara ”ett med hästen”, säger Joséphine

Hon försöker använda så små hjälper som möjligt, samtidigt så många som behövs. Och är noga med att inte blanda signaler så gott det går.

   – Att träna för James är väldigt utvecklande, säger Joséphine och nämner en gång när hon tränade Kristófer och James sa att hon skulle flytta sitt ben 1 cm.

  – Han är inte klok, tänkte jag, skrattar Joséphine, men när jag flyttade benet den där centimetern hände massor. Kristófer är den roligaste att rida samtidigt som han är den svåraste.

Hon berättar att om man inte gör rätt, då blinkar en varningslampa på hästen och han slutar ge det där lilla extra som han är så bra på.

   – Det är sjukt utvecklande och roligt! Kristófer har den där X-faktorn om jag gör rätt, det blir mitt kvitto. I början var det jättesvårt, nu har vi hittat varandra och nästan växt ihop.

Här berättar Joséphine om sin passhäst Lér som kom från Island som femårig hingst.

   – Han kom efter GKSM, världens tjockaste men också världens snällaste häst.

Lér sprang under 8 sek i någon form av pass för att precis efteråt tölta runt på banan med en 3-årig tjej barbacka på hans rygg.

Ridhuset på Paceland är nybyggt och det är till stor hjälp i en besvärlig skånsk vinter. Där kan hon rida, tränar från marken eller longera. På våren och sommaren rider Joséphine gärna på de fina ridvägarna som omger gården.

Roligt att tävla på kontinenten

Sedan 2020 har Joséphine varit med och tävlat på de schweiziska mästerskapen och hon är som vi skrev tidigare medlem i dess landslag. I Schweiz finns det få officiella ovalbanor.

   – Jag var jättenervös innan jag skulle tävla där första gången, det kändes som att jag blev inslängd i en helt ny värld. Men så kom jag på att det var en fördel att så få visste vem jag var, jag behövde inte bry mig om vad andra tyckte utan bara rida in på banan och göra min grej.

Här berättar Joséphine om de mellaneuropeiska mästerskapen, MEM där hon tävlat en gång, fler blev det inte på grund av pandemin,.

   – MEM är så roligt, alla samlas och allt blir en fest. Det är en helt annan grej än mästerskap här, alla pratar med varandra oavsett nationalitet och lag. Samvaron blir minst lika viktig som själva tävlingen.

Joséphine berättar om något som kallas ”Nationalitetskvällen” där de olika deltagarna tar med sig en förrätt, huvudrätt och efterrätt typiska för landet. Och så provar man varandras rätter och har kul.

Det Schweiziska landslaget har Johan Häggberg som sin huvudtränare och träningarna för honom är obligatoriska.

   – Jag kan såklart inte åka ner varje gång och det gick ju inte under pandemin, så Johan tränar mig här i stället, förklarar Joséphine.

Tar framtiden som den kommer

I juni fyller Joséphine 18 år och hon pluggar andra ring i gymnasiet. Linjen är en blandad Samhäll och Ekonomi, och hon har fått ett schema anpassat efter träning och tävling.

  – Jag vill gärna fortsätta med hästar men kanske också plugga vidare, förklarar Joséphine. Hólar kan vara ett alternativ, jag tar det som det kommer.

Hon berättar att hon även tycker att det är riktigt roligt med avel.

   – Vi måste alltid vara sjyssta mot hästarna. Jag är så tacksam över hur hästarna alltid ställer upp och gör sitt bästa, de är fantastiska!