Hästen är perfekt – grundtemat för clinicen med Eyjólfur Ísolfsson

En solig höstdag beger sig Ishestnews till Bökebergs Gård i Svedala för att vara med på en clinic med mästaren Eyjólfur Ísólfsson. Och vi är inte ensamma, några hundra personer har samlats i det vackra ridhuset, idealiskt då alla får plats att sitta och jag tror att alla ser bra.

Eyjolfur och hans fru Ida Thellufsen kommer in i ridhuset med två hästar, den svarte Ræsir frá Kastalabrekku och rödskäcken Öngull frá Thingeyrum. Båda i repgrimma och ledrep. Det är Ida som tränar hästarna mest medan Eyjólfur håller kurser i olika delar av världen.

Hästarna står lugnt men är samtidigt intresserade när Eyjólfur startar med att ge den förväntansfulla publiken några sanningar.

– Hästen är perfekt, förklarar Eyjólfur. Den kan allt den behöver för att vara häst. Däremot har den inte medfött att bära en ryttare eller att förstå ryttarens inverkningar.

– Om vi får problem är vi inte tillräckligt duktiga, fortsätter Eyjólfur en smula provocerande, det finns inga problemhästar, bara problemmänniskor!

Eyjólfur förklar också att vi aldrig blir färdiga som hästmänniskor och ryttare, att vi alltid kan bli bättre.

Eyjólfur visar på en av hästarna hur han startar med att utbilda hästen, när den väl kommit så långt att den lärt sig att samarbeta med människan. Han böjer halsen på hästen, flyttar bakdelen och sedan också framdelen.

– Ledarskap är att sätta hästen i rörelse och kontrollera rörelsen, att helt enkelt kontrollera hästens ben. Eyjólfur förklarar vidare att hästar är väldigt fokuserade på ben. Både sina egna, andra hästars och även våra när vi arbetar med hästen.

– Så snart vi hämtar hästen i hagen blir vi omedelbart hästtränare, det är något vi måste tänka på. Ja, så snart vi umgås med vår häst tränar vi den.

Nu sänder Eyjólfur hästen ifrån sig och använder de tidigare övningarna med att flytta fram- och bakdel till att sända hästen framåt och vända hästen.

– När jag longerar ska hästen ha en slak lina och jag är nöjd när den erbjuder att komma in till mig, skrattar Eyjólfur när han lilla häst gärna vill komma in och dessutom prövar att göra spansk skritt för en godis.

För oss i publiken är det tydligt att hästarna gillar det de gör, likaså att Eyjólfur verkligen håller av sina hästar. Nu tar ekipaget longeringen ett steg längre genom att låta hästen byta riktning genom en blick på bakdelen och sedan direkt fram igen i nya varvet. De visar hur de tränar hoppning, genom att lägga ut två tunnor och först longera hästen emellan dem, sedan låta hästen hoppa över dem.

– Hoppning sträcker ut hästens överlinje på ett bra sätt, menar Eyjólfur.

Han förklarar också att hästen behöver variation och mening med det den gör. Och det viktiga är inte vad vi gör utan hur vi gör det!

– Idealiskt ska hästen fortsätta med det den gör till dess den får en ny signal från oss.

Gå ifrån och låt hästen följa om den blir rädd för något

Eyjolfur visar hur han lägger en presenning över Öngull som inte bryr sig. Han visar också hur han introducerar nya föremål som kan uppfattas som läskiga. Han går helt enkelt iväg med föremålet som hästen tycker är farligt och viftar lite med det. Hästen går efter på lång lina.

– Ju friare hästen får vara, desto bättre. Man bygger förtroende genom att låta hästen göra själv, säger Eyjólfur.

Efter en stund tar nyfikenheten över och hästen börjar bli intresserad. Hästen får bekanta sig närmare med föremålet, blir den rädd och flyttar sig låter Eyjólfur föremålet hålla exakt samma avstånd till hästen till dess den stannar. Då tar Eyjólfur bort föremålet och går iväg med det igen. På så sätt lär sig hästen att står den still så slipper den pressen.

– Vi måste vara tydliga i vårt kroppsspråk och ge hästen tid att tänka. Det är alltid viktigt att det känns bra för hästen.

Nu longerar Eyjólfur sin häst över presenningen. Till slut ska vi göra ett experiment. Eyjólfur och Ida ska stå med de båda hästarna medan vi i publiken ska applådera. Innan har vi fått instruktioner om olika tecken från Eyjólfur där vi ska minska ljudet, öka ljudet eller sluta. Experimentet blir nog inte riktigt som tänkt då båda hästarna helt coolt står kvar, hur ljudliga vi än är.

Unghästens träning

Så är det dags för Caspar Hegardt på blott 4-årige Freyfaxi från Skeppargården att göra entré. Caspar sitter upp och demonstrerar Eyjólfurs tankar med den unga hästen.

– Kom ihåg att fyra- och femåringar verkligen bara är bebisar, förtydligar Eyjólfur. Caspar rider friskt framåt på lång tygel. Då och då böjer han Freifaxis hals med en tygel för att lära honom stanna genom böjning.

– En häst måste utbildas, säger Eyjólfur med eftertryck. Och det får ta den tid som behövs. En korrekt utbildning gör alla hästar bättre. Och ner harmoniska.

– Jag föredrar att man rider den unga hästen på lös tygel, fortsätter han. Halsen är hästens balansredskap, den måste få lära sig att använda halsen på rätt sätt.

Freyfaxi har stark pass. Caspar får träna på att galoppera strax innan hörnet från långsidan och efter några språng sakta av genom böjning. Idealiskt ska det då bli trav, Freyfaxi lyckas ibland och ibland inte.

– Den unga hästen måste få ha halsen fri för att kunna hitta balansen i galopp, förtydligar Eyjólfur. Och jag vill gärna ha hästarna lätta i munnen och tygeln.

Eyjólfur visar vidare på sin andra häst. Han visar hur han först tränar hästen från marken genom att gå bredvid och träna öppna, långsam skritt, snabbare skritt och tölt.

– Allt börjar från marken, jag tränar mycket från marken.

Så sitter Eyjólfur upp och gör samma övningar från sadeln. Eyjólfurs häst har ingen nosgrimma.

– Jag rekommenderar att man rider utan nosgrimma då och då. Ofta hittar man då problem som nosgrimman döljer.

– Viktigt är också att hästen är lösgjord i nacken, det är nyckeln till att den ska kunna vara rörlig i ryggraden.

Rida utan huvudlag

In i manegen kommer nu en rödskäck som heter Askur med Johanna Olsson Rudnert på ryggen. Askur har utöver ett huvudlag en halsring och efter en stund i ridhuset tar Eyjolfur av huvudlaget på Askur.

– Askur var en häst som gärna gick i pass i alla tempon, skrattar Eyjólfur.

Nu töltar han, travar, galopper och skrittar, helt utan huvudlag. Johanna inverkar med bara sitsen och så ett spö som hon visar vägen med. Askur ser nöjd och koncentrerad ut.

   – Sitsen måste alltid komma först, säger Eyjólfur. En inverkan är bara ett förslag.

Vi ska alltid fråga oss ”vilken hästmänniska vill jag vara?”. Eyjólfur förklarar vidare att viktiga ingredienser är förtroende, balans, lätthet och mjukhet. Det ger en betydligt bättre häst jämfört med om vi pressar, trycker och håller. Vi vill ju att hästen ska vilja vara med oss.

Eyjólfur sitter upp på Ræsir igen. I handen har han en flagga som han viftar med kring hästen som är totalt oberörd.

– Hästen ska lära sig att reagera på mina hjälper men nonchalera flaggan.

Eyjólfur berättar att han försökt introducera flaggorna på Island som ett hjälpmedel när man driver får eller hästar.

Powerwalk och töltträning

Vi får veta att Ræsir gärna gått i en ”up-side-down”-form, med sänkt rygg och kort överlinje. Av det ser vi inget idag.

Eyjólfur visar oss hur han tränar hästen för att bli rakare. Att vara rakriktad innebär att hästen bär lika mycket vikt på bägge sidor. Den svarta valacken har lättare att böja till vänster, han skjuter ut höger bog och  har svårt att sätta sitt vänstra bakben under sig.

För att närma sig rakriktning tränar de öppna och även lite sluta i skritt och tölt.

– Alla hästar och människor är sneda. Vi får arbeta med hästens snedhet hela dess liv. Öppna är en viktig övning för oss med gångartshästar, förklarar Eyjólfur.

Nu skrittar ekipaget och Eyjolfur är noga med att hästen länger överlinjen.

– Hästen ska kunna sträcka fram och ner (här är det tydligt att Eyjólfur inte menar låg som i att dammsuga marken, snarare att hela hästens överlinje är sträckt med en lång lösgjord hals).

– Skritten är viktig! Hur fort kan min häst gå i skritt, kan jag reglera så att den går långsammare och snabbare och ändå är avspänd?

Eyjolfur kallar den snabba skritten för ”Power Walk”. Huvudet ska röra sig taktfast framåt och nedåt, det som på isländska kallas ”kasta toppi”. Toppi är hästens pannlugg som ska röra sig i takt med hästen.

– Kanske användes ”kasta toppi” på Island förr, under längre resor, funderar Eyjólfur. Det är en av de äldsta övningarna för att lära hästen tölt. Något vi ska tänka på är att svansen är andra änden av ryggraden, den ska också bölja.

Efter en stund låter Eyjólfur valacken rulla över i grundtölt, sedan visar han hur han ökar och minskar tempot, byter riktning, rider skolor och gör allt för att hålla hästen mjuk och uppmärksam.

Runt Ræsirs hals sitter en halsring, gjord av det tunna snöre som sitter längst ut på en så kallad carrot stick. Genom att först från marken trycka med fingrarna på samma ställe där halsringen sitter lär man hästen att backa. Sedan använder man halsringen i stället. Uppsuttet använder man halsringen för att lära hästen inverkningar med sätet. Meningen är att hästen mer ska lyssna på vår kropp än halsringen. I början räcker en tanke från hästen att backa, men senare ska den backa raskt och flera steg innan man går fram i skritt igen.

När hästen blir säkrare kan man göra en övergång till tölt direkt från att man backat.

– Det är övergångarna som är grundläggande, säger Eyjólfur.

Varefter man blir säkrare kan man sedan plocka bort huvudlaget precis som vi fått se Johanna och Askur visa.

Eyjólfur uppmanar också att testa medan vi rider. I töltträningen av en passtaktig häst är det viktigt att i våra försök att hitta en bättre takt variera:

• Tempo

• Böjning

• Form

• Energi

• Sits.

– Hästen är den viktigaste intruktören och vi som ryttare ska lära oss att lyssna på den, man vet inte hur det fungerar innan man provat, säger Eyjólfur och ler.

Snygga mjuka passläggningar

Som sista inslag får vi bekanta oss med Caspar Hegardt igen, denna gång på hingsten Ægir från Skeppargården. Caspar och Ægir har många meriter bakom sig. I år blev de Svenska Mästare i 250 m pass och i Speedpass.

Eyjolfur berömmer Ægir för hans lynne.

– Ett gott lynne är nödvändigt när man startar i startbox och när det blir passläggning.

Vi i publiken njuter av att se hingsten som verkar helt lösgjord och mjuk som en gummiboll. Vi får se två passläggnigar från galopp, Ægir är helt lugn efter varje passtillfälle.

Nu är det dags för oss att applådera alla deltagarna, såväl två- som fyrbenta och styra bilen norrut igen.