Fart och fläkt på gæðingakeppnikurs

 

Artikelförfattaren Bettina med sin häst Júpiter från Ådalen. Foto: Jesper Lange.

 Jag har träningsvärk i ryggen (borde den inte sitta i magmusklerna?) och i armarna, men har en go känsla av att ha gått en bra kurs under helgen. En introduktionskurs i att tävla i gaedingakeppni. Vaddå gæðingakeppni tänkte jag innan kursen. Nu vet jag.  Vad gäller? Ett halvt varv i skritt, trav, arbetstempo tölt, ökad tölt och galopp om man kör B-flokk. Tre varv på ovalen. Ni som kan räkna märker då att det är ett halvt varv som “saknas”. Jag älskar det där halva varvet. Det kan man nämligen använda till att visa valfri gångart igen för domarna, och då är det den bästa visningen som gäller. Skönt, för min ende och älskade häst Jupiter från Ådalen och jag började med att inte få till visningen av trav när det var dags att övningstävla på söndagen.  Kursen som hölls på Bäjeby gård utanför Enköping, där Jupiter står i lösdrift, hade ett jättebra upplägg. Vi började med en teorikväll på fredag där vi fick reglerna förklarade och vi deltagare lärde känna varandra, träning både på ridbana och oval på lördag och enskild ridning för instruktören på söndag på ovalbanan som håller hög standard.  Alltså blodigt allvar med poängsättning och allt. 🙂 Mitt program som det såg ut i huvudet innan det krockade med verkligheten: trav mot stallet, skritt bort från stallet, galopp mot stallet, arbetstempo tölt bortåt och ökad tölt ett helt varv. Nope. Det blev ett halvt varv ökad tölt plus ett halvt varv trav. Precis det där pratade vi om på teorikvällen och under lördagen. Det gäller att hålla huvudet kallt och reparera det som behöver repareras i visningen.

Anna M tölt 2
Anna och Abbadís forsade fram! Foto: Matilda Strömberg.

 

Eva och stoet Ísey visar en fin galopp med bra stäck och tempo! Foto: Matilda Strömber

 

Det är jag riktigt stolt över att jag ändå fick till och därmed fick poängen i alla gångarter. Jag och Jupiter är nog inte riktigt gaedingakeppniämnen. Jag köpte min ende och älskade häst för snart två år sedan (12 maj blir det två år). Jag fyller 48 år nästa gång och Jupiter fyller 8. Innan jag satt på Juppe har jag inte ridit islandshäst. Senaste gången jag satt på ponny eller storhäst var i tidiga tonåren. Jag vill förklara det för att jag och Jupiter helt enkelt tog det lite för försiktigt för att få superpoäng. Min Jupiter är en bra kompis och gör det jag ber om, men riktigt den där gnistan som andra ekipage hade på ovalen hade inte vi. Däremot njöt jag av kursen! Jag fick energi – det är nyttigt för mig att tänka att jag ska släppa fram hästen, låta honom ta för sig och visa upp sig. En av de roligaste sakerna var också att se kompisar från stallet som tycker att det är lite lagom tråkigt med sportprogram som kräver perfekta övergånger mellan gångarter och rätt galopp i rätt varv att blomma upp och få glödande röda kinder och glittrande ögon. Deras glädje och energi gjorde sig perfekt i gaedingakeppniprogrammet. Det är okej att fatta fel galopp – bara den har bra sträck och tempo. I den här tävlingsformen är det hästen som tävlar, och den häst som domarna vill hästnappa med sig hem för en häftig ridtur vinner och är en riktig gaedingur. Får du chansen tycker jag att du ska prova på! Jag och Jupiter ska tävla så fort vi får chansen. Vi behöver mer fart och fläkt. Glad blir man också – det lovar jag! Och det är en tävlingsform som verkligen ger publiken något att titta på. Du går därifrån och är ridsugen!

Bettina Bäck, Västerås.