ETT VARNINGENS ORD – kommentar till “öppet brev” från Marcus Ljungqvist

VittFolHagen

Ishestnews har fått ett brev från Malle Jöever Friman 

Det var bra att Marcus Ljunqvist informerade om islänningarnas nya planer och diskussion om hur deras islandshästar skall kunna särskiljas för att effektivare kunna konkurrera med dem som föds upp på kontinenten.

Men inte detta vad som ständigt skett – om än i lite diskretare form. Under de närmare 25 år jag haft islandshästar och även uppfödning har det känts allt mer pressande att ständigt notera hur hästar från Island betraktas som något ”särskilt” – och då dras alla över en kam. Man bör nog skilja på bilden av det sagolika isländska landskapet och hästen som individ – de hör inte per automatik samman. Och varför förtigs det faktum att så stor procent av hästar födda på Island fortfarande riskerar att drabbas av sommarexem.

Vid i stort sett varje årligt avelsmöte i SIF har t ex det stående inslaget varit en islänning som presenterat sin verksamhet- och förvisso sålt in sina egna hästar. När avelsklubben IDUNN startades var den första programpunkten en gruppresa för att besöka isländska avelsgårdar – detta pågår årligen. Värst av allt är nog när auktoriteter som tränare hävdat att svenskfödda hästar är svårare att träna med hänsyftning till ”dålig” uppväxt här.

Visst har islänningar och deras hästar haft ett försprång vad gäller både erfarenhet, kunskaper och hästkvalitet – de har också många att välja bland. Men nog har vi på kontinenten lärt oss allt väsentligt genom åren. Vi kan nog sägas konkurrera på lika villkor idag, om än i mindre skala. Se bara på resultaten vid förra årets internationella pass-championat i Tyskland där tre avkommor till den flerfaldiga – och svenskfödda – världsmästaren Askur från Håkansgården låg i topp: Thyrnir från Knubbo, Omi från Stav och Prins från Wreta. Som pricken över i var Prins, med young rider Annie Ivarsdotter i sadeln, snabbast av alla i speedpassen.

Varför har det inte funnits någon publicitet kring detta? Ett verkligt guldkorn om man vill marknadsföra svenskfödda hästar. Och alla sådana guldkorn måste man ta vara på och lyfta fram om vi skall stå oss i den framtida konkurrensen.

Själv har jag genom åren försökt lyfta fram vikten av att marknadsföra islandshästen som sådan och givetvis den svenskfödda, gjort egna initiativ och försökt påverka SIF som organisation . Det var motigt…

En period har det funnits ett så kallat PR-utskott i SIF:s ledning och några gånger har det förgäves gjorts upplivningsförsök av detta. Kan det ha berott på misstaget att säga att det är ”SIF” som skall marknadsföras. Man borde säga att det är islandshästen i Sverige som skall marknadsföras. Den tanken är väl mer lättillgänglig!

Marknadsföring kommer alltså nu vara livsavgörande för allas vår hästverksamhet. Och då måste tänkandet få ett annat helhetsperspektiv; vi måste nå ut till omvärlden. De som bedriver verksamhet med islandshästar är inte alltid de främsta ambassadörerna för rasen. De kan vara så uppslukade av det egna vardagslivet att kommunikationen blir alltför intern – eller som en luttrad person uttryckte det ”vi lever i en ankdamm där allt handlar om vilken häst som lyfter benet högre än den andra…”

Se det istället så att VARJE ägare av islandshäst är ambassadör för rasen. Omvärlden noterar vad vi gör, säger och hur vi handhar hästen. Och vi bedöms alla därefter. Det kan vara på båda gott och ont. Vad som är än värre är att kunskapen om islandshästen fortfarande är så oroväckande begränsad.

Min gård är såld och livet har lett mig till storhäststallar för att få bra stallplatser med service till de två avkommor jag behållit. Det är här jag har sett och hört hur lite man fortfarande vet om islandshästar. Man tycks heller inte vara medvetna om att det förekommer en omfattande tävlingsverksamhet En tankeställare var en tidningsartikel i en lokaltidning som fått rubriken ”Hästarna på Island” när det egentligen handlade om ortens islandshästverksamhet. Artikeln var ett berömvärt initiativ av några islandshästägare – men den visar hur viktigt det är HUR vi informerar. Inte bara att.

Så, islandshästvänner, jag ville med detta trycka på en larmknapp och hoppas på många personliga initiativ och diskussioner. Det gäller vår framtid och den bygger på omvärldens förtroende och intresse. Och ansvaret är också ditt.

Lycka till!

Malle Jöever Friman