Idag nåddes vi av beskedet att Göran Montan somnat in fredagen den 9:e juni. Det var med en märklig känsla jag läste nyheten. Sedan jag började med islandshästar så har Göran varit med på många olika sätt. Tidigt hörde jag om hans engagemang för islandshästarna, han var Svenska islandshästförbundets ordförande i många år och kämpade för att islandshästarnas status i hästvärlden skulle öka. Han var en av dem som kämpade för att vår ras skulle ingå i Riksidrottsförbundet.
Tillsammans med sin familj byggde han upp verksamheten på Margaretehof islandshästcenter utanför Everöd, likaså den fantastiska gården Margrétarhof på Island. Med sadelhängare och inredning gjorde av ek från Everöd om jag minns rätt.
Göran var också politiskt engagerad för Moderaterna och var aktiv både på kommunal- och riksdagsnivå.
Jag kommer ihåg en diskussion vi hade kring frukostbordet i samband med SIFs årsmöte, vi kom att sitta bredvid varandra. Vi funderade kring de kokta äggen, vi kunde välja mellan löskokta och hårdkokta. Jag ifrågasatte varför det fanns så få som serverade lagom-kokta och då svarade Göran på sitt rappa sätt, att är du säker på att alla vill samma som du?
Just äggen var kanske inte så viktiga men det gav mig ändå en tankeställare och en lärdom som jag burit med mig och tänker på ganska ofta.
Jag kommer också ihåg stoltheten över gården på Island när Göran beskrev sina fantastiska medarbetare på Margrétarhof och hur glad han var över gården, aveln och Island när min man och jag språkades med Göran i kön för att boarda ett Icelandair-plan. Och hur stolt han var över sina döttrar. Vi satte oss på planet med ett leende på läpparna efter vårt samtal.
Nästan alla inom islandshästvärlden har känt Göran långt längre än vad jag har och defintivt bättre. Ändå gjorde han ett sådant avtryck. Han kommer att vara saknad av många.
Våra tankar går särskilt till hans familj.
Göran Montan blev 77 år.