En avelsvisning är lika ansträngande som en galopptävling – Gudrun Stefansdóttir presenterade sina forskningsreultat under höstkonferensen

IMG_9765
Foto: Yvonne Benzian/Ishestnews

Gudrun Stefansdóttir, Master i Equine Science, forskare och doktorand från Hólar och SLU har till sin avhandling tittat på islandshästens fysiska ansträngning i undersökningar vid tre olika tillfällen: en fältstudie i samband med avelsvisningar i Hella  och två experiment på Hólar under träning och passlöp. Under höstkonferensen presenterade hon sin forskning med temat ” Physological responses to exercise in Icelandic Horses” . Gudrun bad Ishestnews att avvakta med att skriva om föredraget från Höstkonferensen till dess hon var publicerad och nu är det dags! 

Gudrun tittade på en mängd olika faktorer som ålder, kön, hästens vikt, temperatur och andning. Med hjälp av veterinär kunde hon ta blodprov både före och efter visningen. Genom pulsklocka mätte hon även hjärtslag  under uppvärmningen, själva visningen och efter fem minuters återhämtning. Andningen uppskattades genom att räkna andetag per minut.

Hastighet och sträcka mättes med GPS.

266 hästar från 4 år och uppåt undersöktes, 180 ston och 86 hingstar. Det var frivilligt att vara med. Vissa resultat  som att hingstarna hade en högre mankhöjd och att yngre hästar vägde mindre än sina äldre fränder är logiska och i sig ingen nyhet. Vi i publiken förstod rätt snabbt att en avelsvisning är tuff. Medeldistansen hästarna sprang var 2.9 km och medeltiden för en visning var 9.37 minuter. Medelhastigheten var hela 17.8 km/timmen och den maximala hastigheten 42.3 km/timmen!

Gudruns underökning visade att hingstarna fick gå längre sträckor och reds snabbare än stona. Femgångshästar som visades i pass gick längre sträckor än de utan pass, och var också snabbare. Det fanns inga skillnader i distans och hastighet mellan de olika åldersgrupperna for men det fanns en tendens att yngre hästar reds mer försiktigt.

Hjärtslagen på en häst i vila ligger mellan 25 och 40 slag i minuten. Under avelsvisningen blev medelfrekvensen 184 slag/minut och självklart slog hjärtat snabbare när man red i snabbare tempo.

Via blodprov kontrollerades hematokritnivåer (volymandelen röda blodkroppar i blodet), hemoglobin, samt mjölksyra i blodet.

Undersökningen visade att yngre hästar hade lägre procent hematokrit  i blodet och hingstar hade högre nivå än ston. Nivån av mjölksyra i blodet blev högre hos ston än hos hingstar och även här gällde att desto snabbare tempo, ju högre mjölksyra.

Det fanns också en tendens att hästar  som gick snabbare och längre sträckor också fick högst poäng.

Slutsatsen blev att ansträngning vid en avelsvisning är högintensiv. Hingstar har en högre aerobisk kapacitet än ston. Skillnaden beroende på ålder var däremot inte särskilt stor fysiskt. Flygande pass är både snabbt och mycket ansträngande.

 

Extremt viktigt att förbereda hästen rätt

Hästen får en bättre förmåga att transportera syre ju äldre den blir. När Gudrun jämförde islandshästen med andra raser såg hon att de får höga värden mjölksyra och att de även har en hög ansträngning på hjärtat. Under en avelsvisning går hjärtat troligtvis upp i maximalt antal slag vid några tillfällen.

Jag tror att många av oss i publiken upplevde det som hisnande när vi insåg att en visning är i paritet med en galopptävling i ansträngning för hästen. Och högre än i en fälttävlan, hästpolo eller distansritt. I och med det är det extremt viktigt att hästen är förberedd inför visningen, både fysiskt och mentalt. Man måste inkludera en rejäl dos konditionsträning, samt träning av styrka och hastighet.

Baserat på kunskap om hästars träning så vet man att uppvärmningen av hästen är viktig, lika viktigt är nedtrappningen som ska vara aktiv, dvs man ska trava och skritta av under en lång stund och inte bara stå still.

 

Tölt! Foto: Yvonne Benzian/Ishestnews
Skillnaden mellan tölt!
Foto: Yvonne Benzian/Ishestnews

 

Och trav! Foto: Yvonne Benzian/Ishestnews
och trav!
Foto: Yvonne Benzian/Ishestnews

 

En jämförelse mellan tölt och trav

Här använde Gudrun två skickliga tränare, båda ridlärare på Hólar som red några av Hólars skolhästar. Det var i slutet av skolåret och hästarna var i bra kondition. De hade fått systematisk god träning i många år.

Det var två hästar på banan samtidigt, en i tölt och en i trav. På så sätt kunde man säkra att de gick i samma hastighet, som också mättes med GPS. I försöket växlade man även ryttare så att alla hästar visade både tölt och trav med båda ryttarna.

Också här mätte man utöver grunddata som vikt, ålder och mankhöjd. De fysiska svaren som uppskattades före och efter ansträngningen var temperatur, andningsfrekvens, och vissa parametrar i blodet. Via en kateter i en halsblodåder tog man blodprover och mätte på så sätt mjölksyra och hematokritnivån. hjärtslagen mättes under uppvärmingen, själva testet och efter 30 minuters återhämtning.

Man fann inga större skillnader i de uppmätta värdena mellan de olika gångarterna. Mjölksyran är något högre i tölt, speciellt i långsamt tempo. Gudrun Stefansdóttir underströk att det behövs ytterligare försök med fler hästar för att vara säkra på resultatet.

 

Guld! Foto: Yvonne Benzian/Ishestnews
Foto: Yvonne Benzian/Ishestnews

100 meter pass – intensivt och ansträngande

Ett försök med 9 skolhästar från Hólar som just avslutat en termin och som förväntades vara i riktigt god kondition. Hästarna var tränade för pass och var mellan 8 och 18 år. Hastigheten de sprang i var mellan 29.9 och  43.6 km/timmen. I övrigt mättes som innan och två ryttare växlade med att rida hästarna som också fick vila tre dagar mellan varje försök med två passträckor. Resultatet visade att mjölksyran gick upp rejält, speciellt efter det andra löpet.

Efter en halvtimmes vila efter det andra passförsöket så hade mjölksyran kommit ned till approximately den nivå den hade efter första löpet. Även hjärtslagen ökade rejält och var efter 30 minuters återhämtning inte helt tillbaka i vilopuls.

Baserat kunskap i hästens träningsfysiologi så är även här uppvärmning och nedtrappning extremt viktigt. Vi  ska också tänka på att när hästen fått gå med hög andel mjölksyra så behöver den en riktigt lång återhämtningsperiod. Hästarna blir trötta och inte så exakta i sina rörelser. Risken att slå på sig ökar.

Gudruns publicerade avhandling hittar du här!