Foto: Viktoria Kjellin
När Fanny Kristoffersson skulle skriva sitt examensarbete inför kandidatexamen från Hippologutbildningen på Wången var hon osäker på vad den skulle handla om. Men när hon och hennes handledare Susanne Lundesjö-Kvart diskuterade så kom de in på ridrädsla. Då blev valet självklart, berättar Fanny, när vi talar med henne. Hon hade själv upplevt rädsla och i viss mån den skam som kommer med.
Hennes uppsats heter ”Glädjen är större än rädslan”, något som sammanfattar varför man rider trots rädsla. Vi har tidigare skrivit om hennes uppsats. Reportaget från 2020 hittar du här! Nu har vi talat med henne igen, dels om uppsatsen och hur hon använder sin kunskap i sitt jobb som instruktör.
– Jag tänker att det är bra att ridrädsla både får synas och accepteras, säger Fanny.
Många vågar inte berätta att de är rädda, och gör de ändå det blir det inte alltid mottaget som den rädda önskade. Att vara ridrädd är för många förknippat med skam.
Fannys undersökning baserades på så kallade fokusgrupper där vuxna deltagarna fick diskutera kring ridrädsla baserade på en frågemall. Diskussionerna spelades in. Deltagarna fick också se att antal bilder från olika situationer med häst och sedan diskutera kring bilderna.
– De fick förmedla vilka tankar och känslor som kom upp och berätta om vilka erfarenheter och upplevelser de haft.
– Stämningen i grupperna blev bra och trygg och det var roligt att lyssna.
Hos deltagarna var grunden för ridrädsla skiftande. Några hade varit med om olyckor, andra funderade kring vad som skulle kunna hända, både med dem själva och med hästen. En del hade ridit hela livet, andra börjat som vuxna och andra tagit upp ridningen igen i vuxen ålder. Psykiska symptom på rädslan kunde vara oro, ångest, dåligt samvete och begränsningar som man själv sätter upp. För flera fanns också en oro över att behöva ge upp en livsstil de tyckte om.
– Konsekvenstänkandet sätter käppar i hjulet för många vuxna ryttare och flera har blivit rädda efter att de fått barn.
– Egentligen är ju ridning på ett sätt onaturlig. Att vi som är rovdjur hoppar upp på ett flyktdjur. Hästens och människans reaktionssätt går inte ihop.
När vi blir rädda klamrar vi oss fast, förklarar Fanny. Det är helt instinktivt. Lika instinktivt är det för hästen att fly när ett rovdjur slänger sig på det, speciellt om rovdjuret klamrar sig fast.
– Det blir ryttarens jobb att motstå instinkten, det krävs tankekraft.
Fanny önskar att fler vågade tala om ridrädsla och att de skulle släppa skammen som är helt okonstruktiv. Hon menar att en rädd ryttare ska våga be om hjälp och förklara hur hon eller han känner.
– Erkänn för dig själv att du är rädd, uppmanar Fanny och även till andra om det känns tryggt. Ridrädsla behöver normaliseras!
Likaså tycker Fanny att man ska berätta för sin instruktör. De flesta är öppna och kan hjälpa till och kan de inte det bör man fundera över att byta instruktör.
– Några kan öppna sig medan andra bär det inom sig och det tar tid. Gemensamt är att de känner ett dåligt samvete mot hästen, de känner att de ”borde” rida för att hästen ska ha det bra. Det i sin tur skapar nya orostankar.
För någon som inte rider är det svårt att förstå varför man håller på med något som man är rädd för.
– Men när det är bra med hästen, då är det sååå bra. Och att hålla på med hästar är verkligen en livsstil.
När Fanny själv undervisar är hon noga med att förklara att ridning inte handlar om prestation utan om relationen mellan häst och människa. Hon vill gärna att eleven ska känna förståelse för hästen och även för sig själv.
– Och jag måste skapa en relation med mina elever, anpassa mig och ibland lirka lite.
Något Fanny tycker är viktigt är att inte dra alla elever över samma kam, även när hon håller lektion för flera.
– Om en elev inte känner sig säker på kunskap som bygger upp mot en övning, säg skänkelvikning, så ska eleven så klart börja med stegen innan. Varje elev ska kunna få lära på den nivå hon eller han är på och få möjlighet att kunna utgå från både sig själv och hästen.
Idag jobbar Fanny som ridlärare på Stenholmen halvtid och pluggar också till socionom.
– Jag tänker att det ska ge mig en bredare möjlighet. Förr var det hästen och nu människan. Det blir en väldigt bra kombination.
Vill du läsa Fannys uppsats hittar du den här!
