Denni om tävling, utbrända stjärnhästar och töltfimi

Date:

Denni visar upp Disa från Hocksbo.

Nyligen intervjuvades Denni Hauksson av en isländsk hästtidning. Vi tyckte att artikeln berörde ett sådant intressant ämne att vi bestämde oss för att låta Sandra översätta den till svenska och publicera den här på IsHestNews så att våra svenska läsare kunde få ta del av den. Denni har själv läst igenom och godkänt texten.

Töltfimi är inne nu och Denni Hauksson är en av eldsjälarna bakom introduktionen av den nya hästvänliga tävlingsgrenen i Sverige. Denni har bott och verkat som professionell tränare och uppfödare i Sverige i 20 år. Denni är känd för sin sofistikerade ridstil.
Hans korrekta och snygga sits väcker lika stor uppmärksamhet som de avspända och rätt formade hästar han visar upp på tävlingar och avelsbedömningar.
– Jag har länge varit missnöjd med hur ridningen inom sporttävlingar och avelsbedömningar har kommit att utvecklas, säger Denni.
-Kraven på hästarna är både höga och orättvisa. Nu har vetenskaplig forskning bevisats att skadefrekvensen på tävlings-och avelshästar är mycket högre än vad vi någonsin kan acceptera. Ändå har det officiellt inte kommit fram något om nya riktlinjer.
Den ridning som förekommer inom tävlingssammanhang stämmer helt enkelt inte överens med min träningsfilosofi som, i korta drag, är att det är själva ridningen som ska granskas och bedömas och även hur vältränad hästen är. Är hästen utbildad och förberedd för sin uppgift enligt den klassiska utbildningsskalan? Är hästen avspänd och lösgjord? Är takten ren? Svarar hästen korrekt på ryttarens hjälper? Har hästen schwung och kraft? Är den rakriktad och kan den samla sig korrekt?
Jag vill påstå att man i dag kan vinna vilken tävling som helst inom islandshästsporten utan att hästen är i fysisk och psykisk balans. Många känner inte ens till utbildningsskalan eller har brytt sig om att förstå den, säger Denni.

 

Utbildning av domare är det viktigaste

-När jag läste om Töltfimi för första gången fångade den mitt intresse direkt. Man kan säga att filosofin bakom denna tävlingsgren räddade mig från att sluta tävla. För fem år sedan började jag bli så less att jag på allvar tänkte sluta tävla. Men samtidigt insåg jag att man som tränare måste synas på banorna för att vara gångbar. Annars får man sluta av rent ekonomiska skäl. Men jag har inte varit nöjd. I stora drag vet vi att det vi gör inte är särskilt hästvänligt.

Vi pratar om att göra saker och ting utifrån hästens förutsättningar men så gör vi något helt annat och så länge domarna belönar detta i form av höga poäng kommer det inte att ske någon ändring. Bättre domarutbildningar med högre krav om erfarenhet och kunskap är något som måste till, tycker Denni. Men, för att få till en förändring måste domarhandledningen ändras.

Utbrända stjärnor

-Ju mer jag lär mig om ridning och hästar desto mer tycker jag att islandshästridningen halkar efter. Situationen är värre på Island än här hemma i Sverige. Vi är så stolta över hur stark och uthållig islandshästen är och vi jämför den med andra hästraser.

Sanningen är den att medelåldern för en isländsk tävlingshäst är markant lägre än för t.ex. en dressyr- eller hopphäst som toppar när de är mellan 12-18 år eftersom de fått tillräckligt med tid att utvecklas och tränas på ett uppbyggande sätt. Det har skapats någon slags kultur på Island, förmodligen p.g.a. tids-, kunskaps- och pengabrist, att man börjar tävla på för unga hästar och har för höga krav på dem. Fysiska skador är en sak, men vad händer med deras själar?
Jag har personligen lärt känna hästar här i Sverige som varit stjärnhästar och som tävlat i toppen på Island och svenska stjärnhästar som tävlat på högsta nivå. De var fullkomligt utbrända både fysiskt och psykiskt.
Jag vet att jag inte ensam om denna vetskap men det är tyvärr för få som vågar yttra sig offentligt, säger Denni bekymrat.

Finaler är inte hästvänliga

Kraven som vi har på våra tävlings- och avelshästar är ofta orättvisa. Därför måste vi ändra inställning och utformning runt tävlingar och bedömningar. Jag har alltid tyckt att det är roligt att rida uttagning i tölt men inte lika skoj att rida töltfinal. Jag har aldrig sett en häst som ser nöjd ut med livet efter en töltfinal. Påfrestningen är mycket hård. Det är på tok för mycket att rida alla momenten i töltfinalen i bägge varven och så många varv. Samma sak är det i Gaedingakeppni. Fyr- och femgångsfinaler rids bara i ett varv och är mer hästvänliga.
Det som jag ser med Töltfimi eller Tölt in Harmony, som jag föreslagit att vi ska kalla grenen internationellt, är att den bygger på just utbildningsskalan. Jag vill dock understryka att jag inte tycker att det tjänar mycket till att anpassa utbildningsskalan efter islandshästridningen, vilket man försökt göra på Island, Hólar och genom Félag Tamningamanna. Utan vi bör anpassa islandshästridningen efter utbildningsskalan. Den klassiska utbildningsskalan bygger på tusentals år gammal lära. Töltfimi är en tävling i god ridning och träning och det är klara regler att det är just det som ska dömas och ges poäng för och inte enbart för frambensaktion eller en spänd utstrålning som är så vanligt inom ovalbanegrenarna. Däremot så behöver ekipaget utstråla kraft, energi, elasticitet och naturligt ha stora vackra rörelser för att få toppoäng i en Tölt in Harmony-tävling. Detta får ej bli på bekostnad av lösgjordheten.
Jag höll ett föredrag om Töltfimi på domarkonferensen nu i januari och de flesta var överrens om att denna tävlinsgren är här för att stanna. Och att den kommer att smitta av sig till den övriga FIPO-bedömningen. Tanken bakom grenen är att den kommer att förbättra ridningen och domarnas medvetenhet och kunskap och det är något jag välkomnar, avslutar Denni.

 

Fotnot: Reynir Adalsteinsson (d.ä.) uppfann Töltfimi och Trausti Thor Gudmundsson, Jens Einarsson m.fl. har fortsatt Reynirs arbete. Vi kallar ”Töltfimin” för ”Tölt in Harmony” nu när den kommit till Europa. Syftet med ”Tölt in Harmony” är att göra vår sport hästvänligare och hästarna mer ridbara. Det görs bl.a. genom att bedömningen följer ”Utbildningsskalan” (vilket FIPO-tävlingarna inte gör) och där premieras lösgjordhet både högt och tidigt i hästens utbildning. Att hästen är lösgjord innebär att den är i psykisk och fysisk balans och på så sätt blir vår sport hästvänligare. Ett av våra mål är att detta sätt att döma kommer ”smitta” av sig till FIPO-tävlingarna. Tanken är också att arbeta fram en ”Lightversion” av Tölt in Harmony.

 

Share post:

Related articles

Startlistorna för påskaftons Meistaradeild – 150 meter pass och stilpass

  Nu börjar Mästarcupen Liflands lida mot sitt slut. I morgon, 14.00 isländsk tid och 15.00 svensk tid, är...

Intervju med Caroline Agerhill, nybliven domare i gædingalist

Sverige har fått sex nya domare för Gædingalist. De är Ulrika Backan, Caroline Agerhill, Nina Wahlström, Åsa Nevander,...

Omedelbara åtgärder mot hästvidriga träningsmetoder på Island

  Den isländske filmproducenten Baltasar Kormákur har uttalat sig i fallet med de spanska tränare som förra helgen filmades...

Varierad träning var temat på årets Hólarclinic

I helgen höll tredjeårs eleverna på Hólar sin årliga clinic. Den ingår sem ett led i deras utbildning...