Ia och Dennis tankar kring avel
Avelsmålet på gården är att föda upp bra rid- och tävlingshästar. Det sammanfattar Ia och Denni med en slogan: ” Vi föder upp för ridupplevelsen!”.
Paret försöker också föda upp hållbara hästar som ska kunna ridas långt upp i åldern. Stoet är viktigare än hingsten och hon ska ha bra hovar och ben. Själva benställningen är inte lika viktig.
– Våra ston känner vi väl. För oss är det också viktigt att känna till hingsten. Jag vill gärna ha ridit de hingstar vi använder, säger Denni. Det är information som inte alla uppfödare kan få. Jag vill veta hur hästen är att rida förbi brevlådan, hur den fungerar i trafik och om den är tittig.
–Vi försöker undvika tittiga hingstar, det är ofta en ärftlig egenskap som inte ingår i vårt avelsmål som ju bland annat är att föda upp trygga hästar. Vissa hingstar ”tar bort” tittighet, de flesta avkommor efter en sådan hingst blir bra mentalt.
Förr när Denni tränade och visade andras hingstar lärde de sig mycket om olika individerna.
– Det finns olika sanningar, betonar Ia. Bara för att vi tycker något behöver det inte stämma med någon annans upplevelse. Det är också så att upplevelsen av hästen är dagsfärsk och det vore hemskt att stämpla en individ. När man tränar hingstar är det väldigt viktigt att hålla på tystnadsplikten.
De flesta hingstarna som föds på gården kastreras, de ska vara extremt bra för att få förbli hingstar.
Islandshästen har traditionellt fått lära sig att hantera olika situationer i flocken och på fjället, säger Denni. Svaga individer strök med. Idag tar vi hand om hästarna mycket bättre vilket är bra, men det gör också att svagare individer klarar sig. Tydligt är att islandsfödda hästar kan mer om naturen än de som föds i andra länder.
Ett annat sätt att definiera avelsmålet är genom den eget uppfödda Diva från Gategården (E. Mökkur frá Varmalaek u. Freyja frá Tumabrekka). Mellan 2003 och 2008 var hon världens högst bedömda islandshäst med 8,82 i bedömning, varav 9,02 för sin exteriör och 8,68 i ridegenskaper.
– Man kan nästan säga att vi fick henne för tidigt i vår avel, det kommer att vara svårt att få fram en lika fantastisk häst.
Som mest har det fötts 5 föl per år hos Ia och Denni, numera är planen att få två föl varje år. Meningen är att föda upp rid- och tävlingshästar för eget bruk men ibland säljer de 4- och 5-åringar. Hästarna ska kunna ridas av fritidsryttare och är som regel trevliga och lättöltade.
– Diva till exempel. Hon är hur snäll som helst att rida och hennes avkommor är väldigt lätta att rida in.
Ia och Denni vill gärna att deras uppfödda hästar ska röra sig bra i grundgångarterna när de går i hagen, de ska inte grisepassa. Sen när man kommer upp i sadeln ska de vara lätta att töltsätta.
– Uppfödningen ska också vara lönsam, till stor del har vi levt på vår avel, förklarar Denni.
Ia och Denni säljer hästar till många olika sorters ryttare, både fritidsryttare och de som tävlar. Ett krav är att köparen ska sköta hästen väl.
– De som vill köpa häst, tävla och sedan köpa nästa häst, ”slit och slängmentaliteten”,försöker vi undvika att sälja till, säger Ia.
– Vi tycker att uppfödare ibland tänker fel när de har för bråttom och BLUP-systemet hjälper till med det eftersom det belönar att hästar visas tidigt.
Paret framhåller att de tycker om halvblodssystemet där hästarna bedöms olika beroende på vilken ålder de har. De tycker att vi ska gå tillbaka till att visa islandshästen i olika åldersgrupper och bedöma det.
Just nu betar två nyimporterade hingstar på Lindnäs. Den ena är en musblack efter Saer frá Bakkakoti, den andra är efter Krákur frá Blesastödum.
– Båda är trevliga med stabilt lynne, berättar Denni. De är högbenta, lättbyggda med bra gångarter och smidiga rörelser. Den äldre efter Saer är 5-gångare, den yngre vet vi inte riktigt ännu.