På besök hos Ia och Denni

 

Ia Lindholm på Skýr från Lindnäs i september 2011.
Ia Lindholm på Skýt från Lindnäs i september 2011.

En aprildag rullar Ishestnews förväntansfulla in på Lindnäs gård där Ia Lindholm och Denni Hauksson bedriver avel, tränar hästar och håller lektioner. Att få höra hur paret tänker om sin verksamhet är riktigt spännande.

Ia och Denni om träning

Ia och Denni har aldrig bråttom i sin träning, de tar god tid på sig och låter varje häst bestämma hur lång tid den behöver. De har bara visat en 4-åring en enda gång.

– Vi är helt klart efter, ibland för mycket efter eftersom vi visar våra hästar när de är äldre än vad som är normalt, berättar Ia.

– Vår plan är att hästarna ska vara som bäst mellan de är 12 och 18 år och de ska hålla som ridhästar till dess de blir 25 eller 30 inflikar Denni.

Hästen ska känna förtroende för människan men också ha diciplin och lyda. Ledarskapet är viktigt i all hantering och de börjar träna det så snart ettåringen skiljs från sin mamma.

– Så länge fölet går med stoet så rör vi knappt fölet men gosar med mamman. Stoet visar fölet att hon tycker om människor.

Ia lär ut det första i hästens träning. Hästen ska gå undan, likaså ska den komma. Den ska vara lätt att flytta och också att få tillbaka.

– Vi vill ha trygga och lyckliga hästar som kommer i hagen, de ska vilja vara med oss. De hästar vi tränar är födda här och känner oss väl, likaså känner vi dem. I början lär Ia hästarna att gå fram för en smackning och att stanna för ”ho”. Ganska snabbt lär hon hästarna några ord.

– Jag är noga med att använda ord som är lätta för hästen att skilja. Jag använder ”skritt”, ”trava” (med kort a), ”gaaalopp” (med långt a) och ho (istället för stanna). När jag smackar vill jag att hästen ska ta i extra i gångarten den redan är i.

– Ifall en häst spänner sig och har svårt för galopp så får den trava avslappnat. Jag berömmer avslappningen med en godis, sen brukar galoppen fungera fint.

Ifall hon tror att det kan gagna hästen så använder Ia dubbla tömmar, men aldrig innan hästen förstått eftergiften i bakbenen som sedan ger eftergift i nacken.

När det inledande arbetet är klart fortsätter Denni med den uppsuttna träningen och därefter hjälps de åt med den fortsatta ridträningen. 4-åringarna ska kunna röra sig i alla gångarter men utöver det får de all tid de behöver.

Så gör Ia och Denni hästarna mer och mer ridbara och är noga med att hästen är känslig för signaler.

– En detalj man aldrig får glömma är att lägga in många små mikropauser. En trött eller överansträngd muskel varken svettas eller flåsar, det är vårt ansvar att se till att hästen har det bra. Vi försöker att alltid känna efter när det är dags att ta det lugnt.

Denni betonar att ryttaren ska ha kontroll över on/off-knappen. Det är en av anledningarna att de rider iväg i friskt tempo och sedan efter att de vänt hemåt väljer att skritta på lång tygel den första sträckan.

– Hästarna brukar frusta och slappna av på vägen hem, skrattar Ia. Så var det inte innan vi kom på att det här var bästa sättet.

– Vi värmer upp hästarna en kort stund. Hästen är ett flyktdjur som alltid är berett att fly, därför klarar dess kropp av att ta upp arbetet rätt snart men man får inte glömma bort att starta igång ridpasset mjukt . Extra noga är vi med nedtrappningen, hästen ska få skritta avslappnat och gå ner i varv.

–Vi måste alltid ha med oss att de sista tillväxtzonerna inte sluts förrän hästen är 6 – 8 år.

De vuxna hästarna arbetas efter ett schema, som vi så klart anpassar efter hästens dagsform. På måndagen rider vi ett lugnt lösgörande pass. På tisdagen ett vanligt pass. På onsdagen och torsdagen rider vi lite hårdare och på fredagen är vi tillbaka till ett lugnt och lösgörande pass. Hästarna får alltid vila hela helgen.

Denni var nyligen på Island och letade hingstar. Han testade flera olika, flera med extremt höga bedömningar. Flera av 5-åringarna var fantasiska och inridna med stor respekt för hästen. Flera tränare är väldigt duktiga på att inte kräva för mycket. Men tyvärr träffade han även på precis motsatsen, unga talangfulla 4-åringar som var förstörda.

Ibland är det ägarna till hästarna som pressar på, men en tränare måste våga stå upp för hästen.

– Lars Roepstorff (professor i hästens anatomi) säger att vi föder upp ”för bra hästar”. Aveln går hela tiden framåt men ridningen hänger inte med.

Ia förklarar vidare att professor Thorvaldur Árnarsson, mannen bakom BLUP-systemet, har gjort massor för aveln, han är ett geni med kunskap om genetik på hög nivå.

Numera finns en lista efter avelsbedömningarna där skador rapporteras. Det är bra men kan också vara missvisande, menar Ia och Denni. Ibland är det en person som tränar hästen och någon annan som visar den och då blir det lätt att tolka skaderapporteringen fel.

I morgon kan du läsa vidare om hur Ia och Denni tänker kring avel.