Eyjólfur om stångbett

Reynir Örn Pálmason rider Greifi frá Holtsmúla och får instruktioner från mästare Eyjólfur.
Foto: Heli Hirvelä.

Under helgen var mästare Eyjólfur Ísólfsson på Island för att hålla kurs. Något som tillhör ovanligheterna då Eyjólfur numera bor i Danmark.
Kursen hölls på den fina anläggningen på gården Krókur (som förövrigt är i svensk ägo i form av familjen Montan) och flera av de isländska landslagsryttarna fanns på plats när detta tillfälle gavs.

Då debatten går het om det oledade stångbettets skadefrekvens som Ishestnews skrivit om tidigare fick Eyjólfur frågan vad han tycker om saken:

-Jag har i flera år framhållit att om man fortsätter att tillåta fel användning av det isländska stångbettet kommer det sluta med att det blir förbjudet.
Isländskt stångbett är inte gjort så att det ska ridas på en hård spänd kedja och stram tygelkontakt. De oledade stångbetten med tungfrihet innebär att trycket från hästens tunga blir mindre i genom bågen med det innebär även att trycket måste ta vägen någon annanstans, d v s på hästens laner, säger Eyjólfur.

– Om man inte kan använda stången på rätt sätt, så har man ingenting med den att göra överhuvudtaget. Det finns ingenting, absolut ingenting som rättfärdigar att en häst kommer skadad från en bedömning eller tävling. Hästar ska vara skadefria både innan och efter tävling, menar Eyjólfur som själv är känd för sin hästvänliga inställning.

Siggi Sig behöver varken tyglar eller bett på Gulltoppur.
Foto: Heli Hirvelä.

När Eyjólfur får frågan om vad som driver honom mest som hästmänniska svarar han:
-Det är enkelt att svara på: viljan att förstå hästen, både fysiskt och mentalt. Jag försöker alltid lyssna på hästen och förstå den. Som tur är får vi mer och mer kunskap hela tiden, säger Eyjólfur som säkerligen undervisat tusentals elever under de drygt 40 år som han varit aktiv ridlärare, tränare och mentor.