Nyligen presenterade veterinär Sigrídur Björnsdóttir en rapport, ‘Klár í keppni”, (Redo för tävling) om skadefrekvensen på hästar som deltog på Landsmót och Islandsmót 2012. Totalt besiktigades 354 hästar tävlingshästar på Landsmót. Ryttarna kom med sina hästar till besiktning 2-24 timmar innan start i uttagningsklasserna och 1-2 timmar före start i semifinal eller final.
208 avelshästar besiktigades på Landsmót och på Islandsmót var de 201. Totalt gjordes ca. 950 besiktningar.

Resultatet var slående. Nära hälften av hästarna som deltog på Landsmót hade skador i form av påslag på framben och sår i munnen,  i huvudsak på lanerna efter oledade stångbett. Totalt 45% av de deltagande hästarna hade skador av ovannämda karaktär. Det är dock värt att nämna är att ingen häst blödde ur munnen. Särskilt allvarligt var det i töltklassen på Landsmót. 7 av 10 finalhästar hade registerade skador, varav 2 av dem allvarliga. Sigríður har fått mycket kritik för att hon lät dessa hästar delta i finalerna. Själv säger Sigrídur att det för tävlingens  skull hade varit ogenomförbart att stoppa ekipagen just innan de skulle in på banan och att hon i stället följt upp det efteråt.

Frekvensen av skador från uttagning, (forkeppni) semifinaler(milliriðlar) och finaler (úrslit) i tävlingsklasserna från Landsmót 2012.
A-flokkur, B-flokkur, Tölt T1, YR och passgrenar (skeiðgr.)
N= Antal undersökta hästar. Siffran under anger antal hästar med skador och dess procent. De röda siffrorna anger därav allvarliga skador. Källa: Mast.is

På alla avelsbedömningar och tävlingar på Island görs nogrann kontroll av häst och ryttare, både före och efter, att de varit på banan. Allt protokollförs och i registeras i WoldFengur där kan kan se om det varit någon skada (skala -12).
Under hösten har de ryttare som haft  en särskilt hög frekvens på skadade hästar fått ett personligt brev hemskickat med en varning och informaton om just sina siffor. Avelsrådet har ännu inte velat publicera listor på dessa ryttare. I stället har man valt att lägga ut listor på de ryttare som har minst skador i förhållande till antalet visade hästar. 2012 var det Gísli Gíslason som toppade listan.

Nu har avelsrådet tillförodnat en särskild  nämd som ska ta i tu med problemet med den höga frekvensen av mun-och benskador. Många vill förbjuda de oledat  stångbetten med tungfrihet som så upperbarligen ofta leder till sår i munnen och skadade käkben på hästarna.

– Jag tror det är bra att diskutera de här frågorna, säger  nämndens ordförande Sigbjörn Björnsson, avelsdomare och hästuppfödare på Lundum II.
– Troligen leder inte snabba ändringar till någon lösning. Vi får inte glömma att vi ingår i en internationell organisition (FEIF). Våra kolleger runt om i Europa är ofta mer konservativa än islänningarna när det gäller rutiner och regler.
-Däremot tror jag att vi alla är överrens om att det är oacceptabelt att hästar får både skador och sår efter tävlingar och bedömningar. Vi måste hitta en hållbar lösning, säger Sigbjörn.

Rapporten “Klár i keppni” finns att läsa (isländska) här.