När vårt presstält på SM helt sonika blåste bort så fick vi flytta in i funktionärshuset. Där fick vi en inblick i hur stressigt det var och hur coola de båda funktionärsansvariga Ann Kruse och Therese Löwenberg var.
Och hur fantastiska alla funktionärer var.
Det finns inte en chans att räkna upp allt som löstes de två dagar vi satt i det lilla bruna huset där funktionärerna höll till. Nya funktionärer skulle få kläder i rätt storlek, just som kläderna äntligen blivit inventerade dök någon upp och skulle hämta. Alla skulle ha matkuponger och domarna komma in med matbeställningar som kunde vara “samma som jag åt igår” vilket krävde en hel del detektivarbete.
Ibland saknades en funktionär för att någon varit tvungen att åka hem eller kanske inte dök upp. Då krävdes ett rejält pusslande. Allt med samma lugn.
Folk kom in och frågade liknande frågor eller samma fråga om och om igen och de möttes alltid av ett vänligt ord och ett leende.
För att inte tala om funktionärerna själva, vilket jobb de gjorde. Det skulle aldrig någonsin gå att genomföra den minsta tävling utan de här underbara människorna och ett så stort evenemang som SM skulle vara helt öde utan det här gänget.
Foto: Ishestnews
När vi satt där, mitt i hetluften, så förstod vi hur viktig minsta grej är. Det där som vi inte tänker på när vi är på tävling. Allt från att plocka skräp, städa toaletter, guida publiken, gå med mat och dryck till domarbåsen, sköta collecting ring, vara speaker, finnas vid stallarna, ordna fram vatten, sladda banorna och tusen andra grejer som vi inte har en aning om. Dessutom ska allt inför tävlingen byggas och sedan snabbt tas bort igen.
Foto: Ishestnews
Väder och vind ska hanteras, under SM var det bitvis ekvatorvärme och bitvis tropiska skyfall och åska.
Trots att nästan varje funktionär är väldigt intresserade av just hästarna så får den som under tävlingen har ett uppdrag långt från banan inte se ett enda ekipage.
Så igen – LEVE FUNKTIONÄRERNA
