Till minne av Sten Leander

 

 

 

Sten har lämnat oss efter tre års kamp mot cancern och världen har förlorat en riktig hästkarl.

Sten ägnade sitt liv åt hästarna. Det började med nordsvenska brukshästar redan från barnsben, och 1996 kom så islandshästarna in i hans liv.

Sten köpte tidigt ett rent Kolkuóssto, Sneggla frá Hofi, som han betäckte med Mökkur, och 1998 föddes Mánadis som blev ett av Stens stamston.

 

Sneggla fick totalt 6 avkommor hos Sten, bl a Nattfaradis från Hästabet (e Flipi) bedömd till 7.83 som femåring.

 

Mánadis i sin tur har fått 11 avkommor, bland annat Árgeisli från Hästabet efter Askur från Håkansgården.

 

År 2003 köpte Sten Flipi från Österåker och sedan började det verkligen att rulla på.

Säsongerna 2007-2010 hade Flipi mer än 30 ston och idag finns 338 registrerade Flipiavkommor i Worldfengur, varav hela 62 bedömda.

 

Flipi var länge den hingst i världen som hade högst BLUP för hals/manke/bog och proportioner och sammanfattande kan man säga att en Flipiavkomma är svart, snäll och SNYGG.

De mest kända avkommorna är Prins, Kongur och Svala från Knutshyttan, Fjödur från Stenholmen, Venus och Disa från Hocksbo samt Andvari från Stenlia.

Samtliga dessa fina hästar fortsätter att bära Flipis gener in i de kommande generationerna.

 

På nationaldagen 2018 tog Flipi emot ett sto, som han betäckte samma kväll. Nästa dag hittade Sten honom död i hagen, 28 år gammal.

Flipis tänder var slut, Sten hade varje dag under ett par års tid serverat en lusernhack med rapsolja och mineraler för att hålla honom i någotsånär hull.

Han levde ett riktigt fint liv med sina unghingstar och valacker på vintern och ston på sommaren och fick avsluta på bästa sätt.

Att se Sten röra sig bland sina hästar var alltid intressant, trevligt och lärorikt.

Han läste av och kände in hästarna instinktivt. Ett svårfångat sto på besök i betäckningsflocken kunde Sten parera på 15-20 meters avstånd så hon snart stod stilla och tillät Sten lägga på grimma.

 

Detta är i sanning det man säger är att dansa med hästar.

Unghästarna växte alltid upp i flock, med en träningsperiod som föl där de vid sidan av sina mammor fick lära sig att stå uppbundna, lyfta fötter, och acceptera ledrep.

Konsekvent och med stor förståelse för hästens väsen använde Sten några principer som jag aldrig kommer att glömma:

“Det ska vara lätt att göra rätt” vilket innebär att man alltid ska lägga upp träning/förflyttning/hantering på ett sådant sätt att den enklaste och lättaste utvägen för hästen är den vi vill att de ska välja. Minska valmöjligheterna om flocken ska flyttas så att deras naturliga val blir det du önskar.

“Om något går fel leder hästen med 100 mot 0” är väldigt viktigt vid all inlärning. När hästen ska lära sig ha på/av grimma, bli ledd, eller lastad så väl som vid inridning. Blir en häst skrämd i en viss situation, måste vi människor ge hästen 100 goda upplevelser innan vi kan förvänta oss att den kan bortse från den läskiga situationen.

 

“Korrigera hästen när den TÄNKER göra fel, inte efteråt” en riktigt bra hästkännare ser sekunden innan vad som kommer att hända, och då ska man korrigera. Effekten är i det närmaste magisk- hästen tror vi kan läsa deras tankar. På grund av detta överväger inte ens en Hästabet-häst att försöka beta gräs när man leder den i grimma.

Det är tomt utan Sten. Sten som alltid var på gott humör bland hästar, Sten som alltid bjöd på kaffe, och som alltid tog med intresserade besökare ut i flockarna bland sina fina hästar. Sten som smekte hästarna så fint och försiktigt, och som kallade Árgeisli “snygging” när ingen hörde. Sten som förstod och kände hästarnas innersta väsen.