Hästar är perfekta

 

Våren är alltid en rolig tid hos oss hästfolk på Island, även om vi har virus restriktioner och saker som hindrar från tävling och större folksamlingar så är det alltid liv och rörelse i stallområdena på våren. Jag ser att familjerna spenderar tid tillsammans i stallet och det är härligt. Nu är det visserligen bättre tider på gång och utetävlingar har dragit igång igen.

 

Precis som jag är mycket nyfiken på människors beteende  har jag alltid varit facinerad av tanken om hästens beteende och funderar mycket rund hur hästen lär sig av sin omgivning och olika situtioner.

 

Vad är det som gör att hästen lär sig reagera på ett visst sätt av våra hjälper till exempel?

“Alla hästar är perfekta” sa professor Eyjolfur Ísólfsson till oss på skolan, på Hólar.

“De reagerar alltid perfekt efter sin natur, de “fejkar” inte, och ljuger aldrig”

 

Vi måste se till att skapa en situation så att de reagerar på det sätt som vi vill. De skiter fullständigt i vad som är rätt och vad som är fel, de reagerar bara perfekt enligt sin naturliga instinkt.

 

Hästens natur som ett flyktdjur är att spara energi och uppleva trygghet och därför lär sig häst bäst på att upprepa beteende som skapar trygghet och är bekvämt.

Det vill säga, hästen lär sig på BELÖNINGEN. Den lär sig så att säga ingenting på våra signaler som vi ger, signalerna är mer som ett obekvämt tryck som de vill ifrån och bli av med, det är belöningen som lär hästen.  

 

Det är därför oerhört viktigt att som ryttare att belöna precis vid rätt tidpunkt. Såklart viktigt att belöningen inte kommer för sent, men minst lika viktigt att inte ta bort signalen för tidigt, dvs inte belöna förr än hästens reaktioner börjar komma i rätt riktning.

 

Alla hästar letar efter att bli av med det tryck som våra signaler utgör och det är egentligen en av de absolut bästa egenskaper som vi kan utveckla i våra hästar.

D v s att den vill leta efter sin belöning.

 

Vi som ryttare måste bli duktiga på att se till att hästen får komma undan så fort den gör nåt som vi tycker är rätt. Hästen känner att den kom undan, vi tycker den gjorde rätt, win-win situation eller hur?

 

Detta tycker jag är både ett väldigt roligt, spännande och tydligt sätt att träna en häst, att odla fram hästens förmåga att hitta sin belöning.

 

Om hästen svarar, men svarar fel är egentligen väldigt bra, det är nästbäst efter rätt eller hur? Betyder att den försöker. Om den svarar men svarar fel ska vi vänta med signalen på, helt utan att öka signalstyrkan och hästen får möjlighet att leta, den letar ska Ni se.

Om hästen inte reagerar alls, då först kan man förstärka signalen. Men som sagt om den svarar men svarar fel, vänta en stund, se vad som händer.

 

Hästen tenderar till att upprepa beteende som leder till “bekvämt, och tryggt”, den följer belöningen.

 

Ta den tanken med in i ridpasset, för en utaf de egenskaper som vi ryttare bara måste vara nyfikna på, är färdighet att förstå det fantastiska djur som hästen är. Och vi måste alltid vilja lära oss mer att förstå hur den fungerar 🙂

 

Rid bra