Kortfattat kan man säga att en lösgjord häst är i fysisk och psykisk balans. Framåtbjudning ingår också i lösgjordhet. Så man kan väl säga att fullkomligt lösgjord häst är en häst med bra framåtbjudning och helt utan fysiskt och psykiskt motstånd. Som jag har förstått det så finns det många grader av lösgjordhet. Allt från lite lösgjord till helt lösgjord. Fullkomligt lösgjord är ett tillstånd som jag tror att vi ryttare väldigt sällan får uppleva.
När jag säger att lösgjordhet är en färskvara så menar jag att det inte är självklart att en häst som jag upplever lösgjord i dag kommer att vara det av sig själv i morgon. Utan jag måste jobba på liknande sätt i morgon för att bibehålla lösgjordheten. Den kan även kraftigt försämras eller förbättras från en minut till en annan.
Lösgjordheten måste vi också ha med oss genom hela utbildningsskalan. Vi tappar lätt lösgjordheten när vi försöker höja ridbarheten. När vi har uppnått lösgjordhet på en nivå i träningen och går vidare till nästa så blir det ofta på bekostnad av lösgjordheten. Då måste vi ta ett eller flera steg tillbaka för att korrigera innan vi går framåt igen. För att lösgjordheten är ju förutsättning för att komma vidare i träningen.
Till exempel tycker jag att det är allmänt för lite fokus på lösgjordhet och för mycket fokus på samling. Det är ytterst sällan som instruktören får önskemål från eleven om att få hjälp med lösgjordheten, när denne frågar om vad eleven vill ha hjälp med idag. Ofta blir svaret: Jag vill ha hjälp med samling. Ofta är elevernas hästar inte lösgjorda nog för att det skall gå att jobba med samling.
Jag får ibland höra att jag har bra kontroll över mina hästars bakben. Men jag tänker aldrig på var de har sina bakben när jag tränar. Och jag tänker aldrig samling när jag rider. Det kanske kommer sig av att jag inte är så teoretisk av mig. Men ganska duktig på praktiken. Ja, eller i alla fall bättre praktiskt än teoretiskt. I stället tänker jag ”lösgöra” och sedan försöker jag öka energinivån med bibehållen lösgjordhet. Det är ofta svårt och man får ofta ta ett eller flera steg tillbaka för att hämta lösgjordheten igen.
När det inte fungerar med ridningen som jag tänkt mig försöker jag så snabbt som möjligt lokalisera var motståndet kommer ifrån. Och korrigera så att motståndet försvinner. På så sätt lyckas jag öka ridbarheten och får mer bärighet utan att någonsin tänka på samling.
Jag tycker mig ofta kunna se på ryttare (både de som har kommit långt i sin ridning och amatörer) att de blir styva i kroppen så fort de börjar tänka på samling. Ofta leder det till stelare och mindre samlad häst som har tappat stor del av lösgjordheten. Ryttaren blir frustrerad, stressad och ibland ser man även ridinstruktören gå efter hästen med spö för att försöka skrämma bakbenen inunder hästen. Den metoden slutar oftare illa än bra.
Jag har haft förmånen att få träna för Pether Markne i 10 år. Pether har aldrig bett mig om att samla hästen under de lektioner jag ridit för honom.
Så mitt råd till alla ryttare är: Fokusera först och främst på lösgjordheten hela vägen från unghäst till tävlingshäst.
Lycka till!
Hälsning,
Denni