Kvinnokraft och flotta hästar på Álfhólar

I höstas besökte Ishestnews gården Álfhólar i Hvollsvöllur på södra Island. På den 700 hektar stora gården finns ungefär 150 hästar, prisbelönta mjölkkor och tillika prisbelönta får. Ska vi beskriva Álfhólar med ett enda ord så är det Womanpower! Här huserar Sara Ásthórsdottir och hennes mamma Sigridur Valdimarsdottir. Ytterligare en ”kvinna med kraft” på gården är stoet Diva frá Álfhólum med 10 för tölt och 8.54 i ridegenskaper. Och hon är 4-gångare!

På Gården Álfhólar började man tidigt att avla hästar. Aveln har starka linjer till hingsten Nökkvi frá Holmi som föddes redan 1941. Han var av Hornafjördurstam och hade en mycket bra karaktär. Saras morfar Valdimar var väldigt intresserad av hästar, både att använda dem som arbets- och ridhästar.

– För att förbättra aveln köpte han Nökkvi 1950, under det första Landsmót som gick på Skógarhólar vid Thingvellir. I sin fina kostym hoppade han upp barbacka och red Nökkvi till Selfoss och nästa dag vidare till Álfhólar, en ritt på ungefär 100 km.

Hästarna fick på den tiden klara sig ute på ett stort fält. Eftersom Valdimar värdesatte Nökkvi så högt så fick hingsten hö, samma hö som korna, något som var ovanligt vintertid.

– Jag är lyckligt lottad som kan bygga vidare min avel på hästar som härstammar ifrån de sju åren Nökkvi var avelshingst på Álfhólar. Senare köpte jag Dimma frá Midfelli (mamma till Diva) som även hon kommer ur samma gamla Hornafjördurstam som Álfhólars blodslinjer.

– Mamma red också och avlade hästar, idag jagar hon kor, skrattar Sara. Hon har fått medalj för kornas fina mjölk. Själv jagar jag hästar, säger Sara med ett flin.

Sara förklarar vidare att hon är ”född på hästryggen”. Hon red alldeles själv redan när hon var fem år gammal. Det märks när hon rör sig i stallet på ett självklart vis eller när hon hanterar hästarna. Hon verkar inte bekommas överhuvudtaget när en unghingst stegrar sig samtidigt som Sara tar emot ett telefonsamtal.

Idag avlar hon och tränar sina hästar.

– Vårt huvudsyfte med aveln är att sälja hästarna, så jag tränar och förbereder dem för det, säger Sara. Och tillägger att det allra viktigaste i hennes liv just nu är sonen Hrafnar Freyr Leósson som föddes 2013. På grund av honom har Sara tagit det lite lugnare med hästarna de senaste åren.

På avelsvisning rider hon nästan alltid sina hästar själv.

– Jag älskar att visa, utbrister hon, det är roligare än att tävla. Jag förstår inte att folk inte vill visa själv, det ger ju en frihet att tänka ut hur man vill visa hästen. Man får möjlighet att ha en egen plan.

Beträffande aveln letar Sara efter harmoni. Rörelserna är viktigare än exteriören, även om en vacker häst så klart aldrig är en nackdel.

– Jag funderar alltid över stoets egenskaper, hur ska jag kunna göra henne bättre.

– När jag sedan väljer hingst måste han få mitt blod att sjunga, han måste beröra mig. Hingsten ska inte bara ha frambensaktion utan rörelsen måste gå genom hela kroppen och han ska ha motorn bak. Hingsten ska dansa.

– Men viktigast av allt är hästens karaktär, lynnet är alltid nummer ett på kravlistan, menar Sara. Jag aktar mig noga för hingstar med svårt lynne.

– Hästavel handlar alltid om tur, säger Sara, men vi kan öka chanserna till bra avkomma genom att välja bra avelshästar. Många gånger får två helsyskon helt olika egenskaper.

På gården föds något över 20 föl varje år. De får gå ute hela vintern. Saras ston får 10-15 föl, de övriga är övriga släktingars eller de som har sina avelsston på Álfhólar.

– Det bästa för fölen är att gå med mamman så länge som möjligt.

Ettåringarna får komma in en till två gånger på senvåren, sommaren, kanske kring maj-juni. Då vänjer de sig vid människor och vi lär dem att bli ledda.

– Sen rör jag dem inte förrän de är tre år gamla, förklarar Sara. Och lägger till att de så klart blir både verkade och avmaskade. Om man gör så går det snabbt att träna dem.

Sara gick på Hólar så tidigt som 1994. 2007 var hon tillbaka för ridinstruktörsutbildnngen då tillsammans med sin kusin Hrefna Maria Ómarsdottir.

– Det var väldigt roligt att lära mig mer.

Hrefna Maria och hennes mamma Rósa har också de många hästar på Álfhólar. Bland annat har Rósa fött upp Thrymufleigur frá Álfhólum som till exempel kom tvåa i B-flock på Landsmót 2014.

När Sara tränar hästar startar hon i rundcorall. Efter cirka en veckas träning rider hon ut, från A till B. Unga hästar är lätta att lära.

– En häst behöver inte ha massor av vilja i början, den kommer ofta varefter hästen blir starkare. Många unghästar behöver tid för att få kraft. Det viktigaste är att hästen har samarbetsvilja, betonar Sara.

– Diva har just den kraften, hon är lätt att rida. Hon har exakt det som jag värdesätter, kombinationen av power och lätthet. Det räcker med lillfingrarna, det är så jag vill ha hästarna.

Ett sto vi fått fin avkomma efter är Gáska frá Álfhólum. De är lätta i munnen och har bra gångarter. Alla hennes avkommor visar vi.

När de är 3 år gamla sitter Sara lite på de unghästar för att se om de verkar lovande. Hon väljer sällan att visa 4-åringar men Sara förklarar att hon gärna vill ”se vad som finns i paketet”.

Så får de vila och träningen startar igen efter jul-

– Hästarna bygger sina kroppar som mest när de är 5 år. Valacker väntar jag med att överhuvudtaget börja träna till dess de är 4 år.

Unghingstarna testar hon lite på hösten, i september, för att se vad de har, och för att välja om hon ska kastrera eller inte.

På Álfhólar säljs de flesta hästarna de föder upp, oftast är det tränade hästar man säljer.

– Jag slaktar sällan föl, alla ska få en chans, säger Sara. Bara de med riktigt dåligt lynne tar jag bort. Ifall de har bra temperament går det alltid att hitta hem till hästarna.

Hon poängterar att man sällan behöver slakta ifall man avlar på bra stam. Det kommer alltid fram olika typer av hästar ur aveln. Hästar som kanske inte har tävlingskapacitet har ändå en roll som pålitliga ridhästar.

– Även om deras träning kanske inte betalar sig så tar jag inte bort dem! Det finns massor av människor som vill ha en trevlig ridhäst att ha kul tillsammans med och som inte letar efter fantastiska tävlingshästar.

I försäljningen av hästar är hon noga med att sälja hästar som hon vet hur de fungerar så att det blir bra. Hon värderar själv ärlighet och försöker vara ärlig själv när hon säljer en häst.

Något Sara gärna vill göra själv är att sko.

– Jag blev helt enkelt trött på att vänta på hovslagaren, säger hon med ett skratt. Nu är det så att jag helst vill sko avels- eller tävlingshästarna eftersom jag vet hur de är och hur deras balans är.

Utöver hästarna har Sara också får.

– De är viktiga för att behålla en bra mark. Utan dem växer det upp sly som förstör gräset.

– Jag tycker att fåravel är väldigt roligt. Förra året fick vi riktigt fina lamm och fick medalj för vår avel.

– Att ha får och hästar på samma betesmark är en väldigt bra kombination. Fåren äter det sly som hästarna inte rör och som kan förstöra bete för hästarna. Hästarna i sin tur håller gräset kort, något som fåren föredrar.

Då den som normalt klipper fåren blev sjuk en säsong så klippte Sara helt sonika sina får själv. Bra kvinna reder sig själv!

Álfhólars hemsida är www.alfholar.is