Spännande clinic på Höstkonferensen

Johan rättar till mikrofonen, Helga väntar Foto: Yvonne Benzian/ishestnews

Höstkonferensen inleddes i Nyköpings Ridsällskaps ridhus där Johan Häggberg och Hinni Sigurdsson höll en spännande clinic för en intresserad publik. Både Johan och Hinni är tränare som har ett genomtänkt system i sin ridning. Två system som på många sätt skiljer sig  åt, men man kanske kan hitta vissa likheter i.

 

Ge hästen tid

Först i ridhuset var Johan med det unga stoet Helga från Mörtö. Hon tyckte nog att det var en smula läskigt med publik och högtalare men uppförde sig fint ändå. Johan visade hur han börjar med böjning tidigt i hästens utbildning.

– Det är lättare att räta ut en mjuk häst, än att böja en stel, förklarar Johan.

Han startar alltid ett pass med att gå fram, stanna och flytta och att försöka hitta en bra arbetsställning för just den  hästen. Johan vill bygga upp en bra kontakt med både bakben och mun.

– Det handlar om att vi erbjuder hästen en kontakt som vi trivs med. Vill vi få hästen att använda bakdelen med utsträckt överlinje måste vi ge den två fästpunkter.

Johan talar nu om genomsläppligt som en viktig faktor. Ekipaget visar hur de arbetar med en rytmisk växling mellan böjda och raka spår. Detta för att få en bättre och bättre ridkänsla. På så sätt blir hästen mer angenäm att rida, genom en mjukare och mer elastisk kontakt.

– Det ska vara balans i hjälpgivningen. Handen, skänkeln och sitsen ska vara lika starka. Jag tycker att det fokuseras för mycket på fram och ned, fortsätter Johan. Lång form och lagom långt ner är bättre. Om hästen kommer i för djup form är det alltför styrkekrävande.

Under passet ökar Johan successivt kravet på energi som resulterar i mer samling eller mer tempo, lite beroende på vad de övar. Då kan den unga hästen bli lite mer instabil, det är inget märkligt utan naturligt. Han menar att om vi vill utveckla hästen måste vi i lagom mån utsätta den för sådant som expanderar varje hästs spektrum. Exempel är att gå från mer böjning till en rakare häst, att rida mer temposkiftningar. Det är viktigt att vi har en lagom blandning mellan böjt och rakt spår.

– Det är bra att ha kvar böjning som en signal till avslappning, menar Johan och förklarar vidare att han upplever Helga rimligt elastisk men att hon gärna spänner sig. Och att hon när hon spänner sig har svårt för att trava och byter till tölt.

– Jag fortsätter med det jag håller på med och ger henne tid att hitta rätt. Just tiden betonar han är viktig, hästen måste få en chans att hamna rätt utan att få ständiga korrigeringar. Det får ta tid, till slut kommer hon att bjuda på det jag frågar efter.

– Ifall vi vill ha flashighet måste vi förbereda för det. Det är ett problem att vi har för höga förväntningar på våra unga hästar. I avelssystemet finns en inbyggd konflikt, vi vill ha för mycket för tidigt.

Efter den här delen av clinicen fick Johan en fråga om varför han inte lade in några mikropauser. Johan ursäktade sig och sa att frågeställaren hade helt rätt, det borde han ha gjort. I en situation som en clinic är, så är det lätt att glömma och ta i lite för mycket.

 

Det ska vara lätt att göra rätt

Nu var det dags för oss att stifta närmare bekantskap med Johans hingst, Dreki från Lind. Dreki var rätt taggad när han kom in. Johan avhjälpte det genom att rida in på små volter för att göra det jobbigt för Dreki.

– Så snart Dreki slappnar av, länger och sträcker så slutar vi jobba på den lilla volten. På så sätt lär sig hästen att det är jobbigt att stressa och trivsamt att slappna av, säger Johan.

Johan växlar mellan tölt och trav. Han säger att det handlar mycket om bra kontakt med lagom böjning. De tränar på avslappning och på skritt, en förberedelse för den kommande sommaren tävlingar i femgång.

Johan och Dreki in action Foto: Yvonne Benzian/ishestnews

– Ibland fokuserar vi i Sverige för mycket på samling. Det är viktigt att vi enkelt kan förflytta oss framåt med en bra överlinje och horisontell balans. Det bygger upp för en bättre form av samling. Vi måste också vara noga med att inte träna för statiskt med den mer tränade hästen, utan jobba som med ett dragspel, samla och länga.

Efter uppvärmningen så tränar Johan ett pass där han ber om lite mer. Han gör många övergångar tölt-trav-skritt och ber om lite mer än vad han skulle göra om det var tävling.

– Ridning behöver inte vara krångligare än så här. Ryttaren ska försöka se till att ridpasset innehåller alla delar; förberedelse, dos av det som vi vill i prestation, sen låta hästen slappna av och slutligen trappa ner helt.

– Vi får inte glömma att islandshästen ska gå framåt i terräng och att den ska kunna sträcka ut i snabbt tempo. Tränar vi aldrig på det så blir den inte heller redo för att vara en snabb häst. Jag är själv skyldig till det mellan varven, avslutar Johan självkritiskt.

 

En god stämning är ryttarens ansvar

Nu är det dags för Hinni att visa sin metod att träna hästar ihop med kompisen Vakandi frá Hóltsmula. Hinni talar om två grundstenar:

1. Hur ska jag kommunicera med ett djur som inte liknar mig?

2. Hur kan jag få hästen att röra sig på ett sätt som är bra för den?

De två grundstenarna sammanfattar en av de viktigaste egenskaperna för att vara en bra ryttare, vi måste förstå hästen!

– Hästar älskar att springa men är också bekväma av sig, säger Hinni. Och precis som Johan betonar han vikten av att det ska vara bekvämt och enkelt att göra rätt. Att göra fel ska istället vara jobbigt för vår fyrbente vän.

Hinni fortsätter med att ställa frågan vad som kännetecknar en bra ryttare? Jo, ryttaren rider varken sig eller hästen svettig utan gör det som behövs. Precis som det ska vara enkelt för hästen ska det också vara enkelt för ryttaren.

Varför använda huvudlag när det inte behövs? Foto: Yvonne Benzian/ishestnews

Grundtemat för Hinni i sitt umgänge med hästen är att skapa en god stämning.

– Jag skapar redan från marken ett litet tryck, en liten känsla. En ung häst måste lära sig att förstå att inte ge mottryck utan att flytta sig. Stämningen bestämmer helt hur ridpasset kommer att bli, vi måste förstå att hästen är ryttarens spegel, förmanar Hinni.

Hinni förtydligar hur han tänker här. Han menar att vi låter hästen styra upp hur vi mår istället för tvärt om. När något går fel blir vi arga, blir hästen springig blir flera av oss osäkra. Vi som ryttare måste istället lära oss att ha kontroll över både vår stämning och energi.

– De flesta arga ryttarna ser man på klubbtävlingar, skrattar Hinni. De skäller på mamma, arrangörerna och på hästen.

Nu kombinerar Hinni ihop stämningen med tyngdpunkten. Hästen ska främst följa just tyngdpunkten, tygel och skänkel är bara en hjälp till känslan som man skapar med sitsen.

– Ger jag hästen en lätt känsla till höger ska den gå höger, en känsla framåt ska bli fram och en känsla bakåt blir stopp. På så sätt gör vi det enkelt för oss att styra över tempo och riktning. Här kommer Hinni tillbaka till stämningen.

– Vi måste skapa stämningen i hästen genom att styra stämningen i oss. Det är inte bara vad vi säger utan hur vi säger det. Lite som när man talar med kvinnor, de vill höra en ton som är trevlig. Här garvar Hinni hjärtligt.

Han betonar att hästar kommunicerar med sitt kroppsspråk. En ledarhäst kämpar aldrig och är inte särskilt bråkig, den tar sin plats genom utstrålning och energi.

– Det här ser man ofta exempel på, på ridskolor. Ryttaren kämpar sig svettig och hästen bryr sig inte överhuvudtaget. Vad förmedlar man till hästen då, frågar Hinni.

Idealet är en lätt snabb hjälp, en häst som svarar och en ryttare som sen blir alldeles tyst. Medan han visar hur han vill kunna trycka på “off-knappen”, trycka på “on” och tillbaka till off, så demonstrerar Vakandi just detta. Han exploderar framåt och saktar lugnt ner igen.

Nu tar Hinni av tränset och fortsätter med samma övningar. Vakandi besvarar de pyttesmå hjälperna, egentligen bara höjning och sänkning av energi och sits med att ösa på, sakta av, galoppera, tölta eller stanna. Vi på läktaren är fascinerade över samspelet.

 

Ridning ska vara enkel och efter samma system i alla gångarter

Nu är det dags för förstaklass-stoet Embla från Dafnes att göra entré. Hinni presenterar henne som en pigg dam med stor personlighet.

– Jag håller mig fortfarande till min plan och till det enkla. Jag försöker att aldrig tumma på den regeln, utan håller mig till systemet. Vi tar en häst från hagen och börjar rida på den. Det är ett djävulskt ansvar, betonar Hinni med emfas.

–Samspelet mellan hjälperna är viktigt. Allt handlar om att skapa energi och fånga upp den. Vi vill ha tryck bakifrån och sedan fånga upp den.

Ett bra sätt är att lära hästen att rygga. Hinnis modell för detta är att ta en lätt kontakt på båda tyglarna, man ska känna bettringarna och tygelns tyngd i handen, inte mer. Man driver fram för att skapa energi och har samtidigt en känsla bakåt. I sämsta fall får man stänga handen om tygeln och sedan ge en omedelbar eftergift.. Det här är alltid ordningen på hjälperna. En lugn och stadig kontakt, skicka fram, bakåt med sätet.

– Vi ska ha samma system i alla gångarter. Först energi med skänkeln, berätta med sitsen och sedan tygeln om den verkligen behövs. Det blir svårare när man byter gångart men det är bra att alltid ha samma ordning.

– Jag försöker hitta läget där hästen har lätt för sig, där vill jag rida länge. Där kan hästen ta ut rörelsen och börja svinga.

Hinni betonar att det är viktigt att halsen är avspänd och lång.

– Tygelkontakt betyder alltid “läng halsen” och när hästen gör det måste man lätta på tygeln. Här citerar Hinni Atli Gudmundsson: “När du inte behöver använda tygeln så släng den!”.

Nu får vi lära oss begreppen “basic riding” och veta mer om bollen. Teorin är så här; vi ska tänka oss att vi sitter på en boll som vi balanserar på hästens rygg. Så länge bollen är i balans så sitter vi helt stilla. Far den iväg åt höger så tar vi den till vänster, kommer den för långt fram så tar vi den tillbaka osv. På så sätt kan vi i balans reglera både tempo och riktning.

Hinni presenterar två av sina favoriter. Den ena är “skrölt”, på gränsen mellan skritt och tölt.

– Det är en mysgångart, inte så snygg men väldigt bra! Den skapar både trygghet och avslappning. Jag rider den nog 65 procent av tiden.

Den andra är trav lång och låg. Det gör hästen stark. Hinni återkopplar till Johan och säger att han håller med om att det kräver styrka men menar samtidigt att hästen också blir stark av att få trava så.

Clinicen avslutas med en frågestund. Både Johan och Hinni är överens om att de vill rida på eftergiften och inte på förhållningen.  De betonar också att vi ska bjuda oss själva på att misstag händer och att det är mycket bättre än att det inte händer något alls. Däremot ska vi se till att inte göra mönster av misstagen.

Vi på Ishestnews tackar och niger för intressanta två timmar.

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
(Visited 488 times, 1 visits today)